Här skulle man ta en fin bild på sin faktiskt fina sallad man gjorde till middag men istället ser det ut som lite salladsblad med fågelbajs över. Jaja. Victor åkte imorse igen och efter en tuff och tidig morgon med Ted Louie kändes det sådär. Man känner sig lite ensam och svältfödd på kärlek när ens partner är borta såhär mycket men som tur är kom Sandra som en ängel från ovan och vi tog en kaffe och hade en fin stund i köket. Vi har haft lyxen att ha henne hemma här varje dag nu i två veckor och hon har underlättat så mycket för mig dessa dagar. Vi har hittat ett myr-bo i hallen som vi har förintat, organiserat förråden och så har hon tagit Teddan en timme eller två. Hon jobbade för en annan spelare i United i mer än tio år så hon är så duktig på att liksom hjälpa till hemma fast på ett naturligt sätt. Jag tyckte att det var jobbigt att ha hjälp hemma hos en förut (som den svensk man är) men med Sandra blir det naturligt. Man känner sig inte i vägen eller obekväm, utan det blir nästan som att ens extra-mamma är här. Väldigt glad över henne och tror att vi kommer ha en relation väldigt länge, trots att det skiljer mer än 30 år emellan oss. Efter en stund med henne väntade gymmet och sen åkte jag iväg och handlade. Jag tänkte att istället för att deppa ihop TOTALT över min ofrivilliga ensamhet så kan jag ju köpa hem gott till kvällen, så snart ska jag göra mig min egna charkbricka och tända ljus. Till middag åt jag inte fågelbajs utan rödbets- och chèvresallad. Kände mig lite ensam men sen pratade jag med min fina kusin en lång stund och blev liksom påmind om att man inte är ensam. Utanför hör man fyrverkerier och regnet slår mot taket. Nu ska jag njuta av min egna kväll. Imorgon är äntligen Victor hemma för några dagar, och nästa helg väntar Sverige.
