Så var jag hemma igen (kom hem igår) efter två helt galna dygn i Budapest och Sannas hippa. Mer om det i ett annat inlägg nu tänkte jag bara kika in och säga hej. Jag är helt slut såklart som man ska vara efter en möhippa, både fysiskt och psykiskt. Fysiskt för all fest och psykiskt för mitt mamma-hjärta. Som det känns nu kommer jag aldrig mer att lämna honom om jag ska vara ärlig. Kanske när han är 18 år eller så he he. Men hej på er iallafall, nu ska den här slitna morsan sova och tänka på alla skratt från helgen. Och pussa på sin lilla son, som har blivit alldeles rultig och go senaste månaden.
