Jag hade en helt magisk dag i måndags med Malin i London. Vi såg absolut ingenting av London förutom tapasrestaurangen vi åt lunch och drack bubbel på i sex timmar. Vi hade så djupa fina samtal, som vi alltid har tillsammans, och det fick mig att vilja dela med mig av det med er. Jag tror att en av anledningarna till att vi är väldigt nära vänner är att vi ser på livet väldigt lika. Vi har samma värderingar, lika stora drömmar och lika nära till känslor. Samtidigt som vi är väldigt starka i oss själva och vilka vi är. En sak vi har gemensamt som vi pratade mycket om är magkänslan. Den där magkänslan. Jag är ju helt övertygad om att det är en del av ett sjätte sinne, många i min släkt är mediala och jag vet att kvinnor i vår släkt förr i tiden brändes på bål för att dom betraktades som häxor så självklart måste ju det även finnas i mig. Jag fick inte den mediala biten (tack gode gud med tanke på hur otroligt rätt jag är för spöken) men däremot ser jag min magkänsla som en superkraft. Samtidigt som det kan vara min värsta fiende. Victor säger att min magkänsla är så sann den kan bli och ofta kan vi prata om situationer som har uppkommit som jag redan har haft en stark känsla för och berättat om för Victor. Grejer som att ett par är påväg att göra slut, någon är otrogen, någon mår inte bra, någon är elak eller någon är sjuk. Och ofta är det negativa saker jag känner av och inte positiva. Det är som att någonting varnar mig. Ett företag som jag hade tänkt jobba med exempelvis, bra betalt och ett bra jobb, tillochmed en grej jag har drömt om hela mitt liv, men någonting fick mig att skjuta upp att skriva på kontraktet och några månader senare visade det sig att saker och ting inte stämde överhuvudtaget och hade jag hoppat på det tåget hade det varit superjobbigt för mig. Och nu låter väl det här så flummigt men jag tycker att det är någonting viktigt. I den här världen vi lever idag, med instagram, stora kompisgäng, jobb, middagar och nya bekantskaper. Att lära sig läsa av sin magkänsla, lita på den och framförallt våga tro på energierna man fångar upp och därefter göra aktiva val. För sin egna skull. Jag kan på en sekund känna av en energi som får mig att antingen tycka om någon väldigt mycket, eller aktivt välja att inte komma för nära. Missförstå mig rätt, jag är socialt kompetent och kan bete mig men jag skulle inte sänka min gard för den personen eller låta hen komma för nära med sin energi. Men även om jag ofta är duktig på det så kan det ibland bli förvirrande. För man hamnar ju ofta i situationer där en person kan säga en sak, men man känner av någonting annat. Och då och då tvivlar jag då på min magkänsla och liksom intalar mig själv att jag bara får för mig. Att det är mina hjärnspöken. Men nu. Idag. Har jag verkligen hittat tryggheten i att lyssna på min magkänsla. Att lyssna på energierna jag får. Och när jag har gjort mig av med det, mår jag så mycket bättre. Den här ångesten jag så länge har pratat om finns alltid nära, men den är aldrig så påtaglig som när jag har en negativ energi runtomkring mig som jag plockar upp utan att identifiera. Jag går runt och suckar och tar djupa andetag för att bli kvitt trycket över bröstet när jag nu har insett att det har handlat om en energi. Någon eller något som egentligen inte vill mig väl. Eller en situation som inte egentligen gör mig gott. Det här försöker jag att ta med mig överallt i livet. I mina relationer, i mitt jobb och i min miljö. Att lyssna på magkänslan. I allt. Jag läste en text för ett tag sen där det stod det att ens magkänsla är ens skyddsänglar. Och så är det ju. Magkänslan varnar för någonting ens hjärna inte har hunnit snappa upp än. Och jag tror att så många av oss har den där magkänslan, men man lyssnar så sällan på den. Så mitt lilla tips, hur banalt det än kan låta, är att börja lyssna. För man har rätt till ett så härligt och bra liv man bara kan ha. Men det går bara om man går sin egna väg, med sin magkänsla som riktlinje och med rätt energier kring sig. Har insett att lyckan inte kan infinna sig, om det är någonting annat där, en annan energi som inte strävar mot samma lycka.
