HALVVÄGS och nu kanske det är hög tid att börja med veckouppdateringar he he? Tiden springer ju iväg den här gången och när det i början kändes som en evighet så hade jag ingen aning om att det bara skulle säga VIPS och så var jag halvvägs och vill stanna tiden lite. Jag har även på känn att den här sommaren bara kommer att flyga förbi så jag försöker, så gott det går trots några kaotiska veckor bakom mig att stanna upp och njuta lite. Sen kanske det är typiskt att det är någonting man ens ska tänka? "Nu ska jag njuuuta". Snälla någon min man har inte varit hemma sen september, jag har en rolig men galen tvååring, är egenföretagare och har spenderat senaste veckan med att packa ihop vårt liv här i England. Njuta får jag göra men på mitt sätt. Orkar liksom inte ha så höga krav på mig själv eller denna graviditet. Vecka 1-20 flög som sagt förbi och jag har ju mått väldigt bra hittills. Jag var otroligt trött där i början och dåligt väder och en lockdown på det gjorde kanske inte susen. Förutom det så har jag verkligen mått så bra, oförskämt bra! Min kropp. Jag väger mig ju inte och gjorde inte heller med TL men skulle nog ändå tippa på att jag har gått upp 8, 10 kilo hittills. Jag la på mig en del i början men nu har det stannat av lite. Jag vet dock att jag gick upp ganska mycket i början med Teddan också och sen var det helt stilla i flera månader. Jag tror jag är en sån person som liksom gosar in mig i graviditeten och jag åt en hel del choklad och kakor där i januari, februari, mars. Och jag ångrar inte en tugga. Jag känner mig stark och mår bra. Jag har haft väldiga problem med ryggen men även det har stannat av - och det beror nog på att jag tar massage varannan vecka nu. Jag känner mig andfådd men inte så tung än. Magen liksom bara är där och ibland glömmer jag tillochmed bort den sen tittar jag ner och ba ja just det, du är där. Hej <3. Mitt mående. Stressad och har varit senaste kanske tre veckorna? Sen blir jag i sin tur stressad över att jag är stressad och att jag borde vara harmonisk, lugn och lycklig. Ja ni som är som mig vet vad jag menar. Det har nog bara varit lite för mycket med både jobb (så mycket KUL som händer men även så mycket saker som går så fel just nu), flytt i Sverige, husbygge, Victors alla matcher, en sjuk TL. Ja you name it. Försöker tänka att det är okej att jag är stressad och att det snart lägger sig. Jag har iallafall bestämt mig för att sluta stressa nu och ska göra allt jag kan och kan kontrollera för att ändra på situationen. Jag tror att steg ett är att åka hem, packa upp och andas. Bebisen. Lika stor som en banan??????? Och det känns kan jag tala om. Hen sparkar hej vilt där inne och häromdagen ryckte jag till för att det nästan gjorde lite ont. Redan liksom? Hen är 25 cm lång och väger cirka 300 gram nu. Så gosigt. Med andra bebisen funderar man mer redan nu hur hen ser ut och vem det kommer att vara. Med första är det lite svårt att ta in tror jag.
