Jag är så förvirrad över mina veckor, jag vet ju mitt due date (så lost är jag inte) men veckorna går inte ihop för mig. Det beror ju också på att min läkare säger en sak, apparna (som har raderats av någon anledning) och google säger en annan sak. SKITSAMMA egentligen, men enligt min app har jag nu varit i vecka 30 och därför ska vi prata om den! Mitt mående: Jag mår bra! Väldigt bra. Jag njuter varje dag av att gå runt här hemma och MYSA. Boar in mig. Tvättar bebissaker, fikar, jobbar, vattnar mina växter, organiserar. Ja, myser helt enkelt. Jag känner inga krav på mig själv vilket gör mig så lycklig och lugn. Jag njuter verkligen nu. Mina hormoner: Jag känner att allt lite la sig såfort jag kom hem. Victor är ju min stora trygghet och det är som om att han håller mina hormoner under kontroll. Vi kramas och klappar på magen. Pratar om jag behöver prata. Han tar verkligen hand om mig. Hämtar amningskudden om jag har ont, somnar jag i soffan bäddar han om mig och när jag är vaken hela nätterna ber han mig lugnt och stilla att försöka andas lite tystare och inte i hans nacke. Jag och hormonerna är glada över att vara hemma hos Victor helt enkelt. Mina cravings: GLASS! Jag vet inte om det hänger ihop med det som många har, just is? Men glass är en stor hang up just nu. Magnum Mandel eller Corenetto jordgubb går varmt här hemma. Även en del juicer, äppeljuice och apelsinjuice (färskpressat) dricker jag hellre än vatten. Läsk går bort helt och hållet, det lockar inte alls. Min vikt och kropp: Nu vill jag verkligen veta vad jag väger! Jag har INGEN aning. Jag har ju gått upp i vikt men inte överdrivet. Upplever mest att jag nästan bara har mage, lite rundare i ansiktet såklart och tuttarna sprängs snart men inte mer än det. Ska nog väga mig på gymmet i veckan vore roligt att veta! Gissar på kanske 15 plus? Övrigt: Saker och ting känns mer och mer verkligt. Förmodligen för att allting faller på plats. När jag ser babygymmet varje dag blir jag varm, det tvättas filtar i oparfymerat tvättmedel och jag och Victor pratar om bebisen mest hela tiden. Jag känner mig väldigt redo. Inte det minsta orolig eller nervös. Däremot har jag fått en del fundering som gravidfotografering och om man ska gå någon kurs innan med Victor för att göra sig redo för förlossningen. Lite sånt har dykt upp nu som jag tidigare annars inte har tänkt på. Dessutom har jag hängt med en tjej här borta som nyss har fått barn och när jag får hålla i det lilla livet så känner jag mig på ett så sjukt sätt redo. Längtan blir nästan FÖR STOR när jag får ligga och mysa med en bebis som är fyra veckor gammal, som att jag bara vill plocka ut min bebis och vara mamma nu. Den som väntar på nått gooooott..
