Här kommer en uppdatering om Ted Louie! Ett år och en månad gammal. Nu var det länge sen jag gjorde en uppdatering om honom, konstigt egentligen med tanke på att det faktiskt är nu det känns som om att den största utvecklingen sker. Jag har väl sagt att alla åldrar är min favorit men den här åldern är magisk. Jag tycker verkligen att det bara blir lättare och lättare och roligare och roligare. Det är så härligt nu när han kan kommunicera mycket mer, vi kan ha en vanlig tråkig tisdag utan att det känns outhärdligt att vara hemma en hel dag och allt han gör just nu är verkligen roligt. Antingen så skrattar man med honom eller åt honom i smyg. Man märker hans personlighetsdrag betydligt bättre nu (såklart), han är en envis men väldigt snäll kille. Ramlar han och många ser på så skäms han och kryper fram till en med böjt huvud. Han är alltid glad, alltså, verkligen alltid glad. Så jag antar att nästa bebis blir en riktig suris. Däremot är han väldigt bestämd och vill han inte sätta på sig pyjamasen så vill. han. inte. Han blir inte arg men protesterar och lägger sig som en säl eller försöka krypa iväg vid första möjliga tillfälle. Han har börjat få sitt egna riktiga skratt och varvar det med att fejkskratta. Han vet när imse vimse spindel kommer på och att regnet "faller ner", han dansar med hela kroppen till Vaiana och klappar i takt till Baby Shark. Häromdagen stod vi i köket och jag frågade om vi skulle läsa bok innan läggdags, han kröp helt själv till fönsterbrädet där vi har böcker och pekade på den boken han ville ha. JAG BLEV HELT TILL MIG, för det var första gången på riktigt jag verkligen såg så tydligt att han FÖRSTÅR VAD JAG SÄGER. Åh, jag började nästan gråta då. Och igår morse hade han gått fram till sin stol och ropat på Victor att det var dags för gröt. Gulligt. Han busar mycket och kan sätta sig bakom en gardin och börja leka tittut med en. När han ser fjärrkontrollen på andra sidan rummet kan han börja skratta medan han stressat kryper fram för att hinna ta den. Det är så roligt och jag ser mig själv så mycket i honom, jag kan se att han precis som mig alltid kommer att skratta när han ljuger eller inte kan hålla en min när man tycker att någonting är roligt. Han älskar djur just nu så att titta på youtube och höra alla läten är en favorit. Även Let it go från Frost är en riktig höjdpunkt på dagen. Han går mest hela tiden nu men har fortfarande lite svårt med balansen. Men för bara en vecka sen kunde han knappt gå två steg så det går verkligen fort fram nu. Om två veckor tror jag att han går helt och hållet utan minsta problem. Han sover från halv åtta till sju och har slutat äta på nätterna helt nu. Två naps om dagen, en vid halv tio och en vid tre. Han gillar människor och speciellt andra barn. Han gosar med sina dockor och gosedjur och älskar alla slags bollar. Just nu försöker vi lära honom att allt dock inte är en boll, så att kasta hårda trä klossar är inte samma sak som att kasta en tygboll. Han älskar att lägga i och ur saker, så som diskmaskinen eller en hink med leksaker. Han äter själv och vill absolut inte bli matad, det bästa knepet är att hålla handen och låta honom tro att han tar själv. Dricka gör han helst ur ett riktigt vattenglas och maten får inte vara för blandad, han måste se vad han äter. Han gillar inte heller för okryddad mat, helst ska det vara maten vi äter (fast utan för mycket kryddor såklart), frukt är livets grej och yoghurt. Han pratar pratar och pratar. Mamma och Pappa är supertydligt nu, han säger titta ibland och hej. Man hör även i tonfallet vad han menar så även om det för en främling låter som gojja så hör man ju som förälder. Han säger där och nej nej också. Man kan ju skriva en hel bok om hur dom är i den här åldern men det blir tråkigt. Men jag som mamma ÄLSKAR varenda minut just nu. Det är någonting magiskt med att se hur ens bebis blir en människa och hur ens nya vardag blir när man inte bara hela tiden måste se till att människan lever. Nu kan han leka med sin docka i sovrummet medan jag plockar ur diskmaskinen. Hänger jag tvätt går han in dit med sin boll och bäddar jag sängen hjälper han gärna till. Den bästa stunden på dagen är att se honom stå glad och yrvaken i sin spjälsäng, och så ropar han mamma eller pappa bestämt. En otrolig ålder och jag vill aldrig att det här ska ta slut. Att ha en ettåring hemma är livets grej. Är även så tacksam att Victor är hemma så mycket nu också, att vi får dela den här tiden tillsammans på heltid. Han har blivit lite rultig sen vi kom hem också, jag tror att det är vällingen (tror inte det finns i England), hur som så är han så gullig just nu och jag tror att jag pussar hans kinder hundra gånger per dag.
