Jag tänkte uppdatera lite om Teddan och hans utveckling. För det första har jag insett att jag inte är en sån person som räknar månader, ”hur gammal är han?” ”ähhhh ett år! Nej, snart ett och ett halvt”. Ja ni fattar. Men har jag räknat rätt nu så är han ganska så exakt 16 månader nu. Jag har nog sagt att varje ålder är min favorit hittills men den här åldern är fantastisk. Varje dag ser man hur han mer och mer blir tills sin egna lilla person. Vi har en grabb här hemma nu. Ingen liten bebis. Vi slås ofta av det, hur jäkla stor han är nu. Men precis lika gullig. Våra rutiner just nu ser ut såhär. Han vaknar vid 07 varje morgon, vilket är väldigt skönt. Ibland ligger han bara och pratar i sängen så vissa dagar går vi upp halv åtta tillochmed. Vi leker lite och efter ungefär en timme senare är han hungrig. Han är nog lite som oss, ingen av oss äter frukost såfort vi vaknar. Vid tio sover han sin första nap, däremot har den här napen då och då nuförtiden skjutits upp till tolv och då sover han en lång nap istället för två lite kortare. Så jag antar att vi är i en övergångsperiod nu. Vi äter lunch vid tolv och nu äter han väldigt mycket. Det är ju lätt att man blir bekväm och lagar det man vet att barnen äter. Exempelvis gillar han inte alls potatis så ibland kan vi komma på att det har gått flera veckor sen vi serverade det. Så det försöker vi bli lite bättre på, att verkligen variera fast vi vet att det kanske blir en lunch där han knappt vill äta. Både jag och Victor tycker att det är viktigt att han ska äta så varierat som möjligt, jag vägrar ha ett barn som måste få specialmat på kalas, förskola osv bara för att han aldrig har lärt sig att äta det som serveras. Så det kör vi på nu! Mycket varierad mat, och äter han inte upp så sparar vi maten tills han blir hungrig senare, och då äter han ju upp maten. På eftermiddagen sover han sin andra nap innan vi äter mellis. Klockan sex äter vi alla middag vid bordet, efter det väntar bad med en av oss eller lek i hans rum. Och vid sju varje kväll nattas han. Vi lägger han i sängen, ger han en flaska välling och går ut från rummet. Och han sover ju hela nätterna! Hur är vår lilla människa då? Han är ett riktigt litet busfrö. Däremot ett lugn och eftertänksamt busfrö. Han är inget barn som springer runt och skriker och busar genom att slänga ner vaser från vardagsrumsbordet eller river sönder saker. Han busar genom att leka tittut, gömma sig eller kasta bollar där dom inte riktigt får vara. Typ på köksbordet. Han är lugn och så fin. Verkligen en sån fin liten kille. Jag är väldigt stolt över honom redan och är tacksam över att när han leker med andra barn kan jag sitta i soffan och iaktta istället för att springa efter och försöka se till så att han inte river stället. Vi får ofta komplimanger över hur han är vilket jag blir så glad över, även om jag ger lite cred till oss så tror jag att det mest är pågrund av hans personlighet. Han är en lugn, fin, snäll kille som tänker efter innan han agerar. Han pratar pratar och pratar. Han säger titta, bye bye, mamma, pappa, där, boll, oj. Säger man exempelvis jag älskar dig så säkert han såklart inte det, däremot försöker han att härma och man hör att han har fått in den svenska melodin i hans språk. Bollar och böcker är det bästa han vet och varje dag läser vi väl 20 böcker. När han tittar på TV så tittar han helst på filmer på Disney. Frost och Moana går på repeat. Vilket också är mysigt? Att sätta på en film med sin son och mysa i soffan. Han dreglar som aldrig förr och tänderna växer som bara den. Håret är väldigt långt så vi måste till frisören snart. Jag försökte klippa honom för ett tag sen och efter det har han en riktig hockeyfrilla. Det är riktigt illa faktiskt. Han går ju som ni vet, springer överallt och har börjat klättra på saker och ting. Man kan hitta honom lite överallt nu. Han är även inne i en slags separationsfas just nu, han vill gärna vara nära mig hela tiden och vill alltid se vart jag är. Jag kan hänga tvätt och då kan han springa fram och tillbaka bara för att se att jag är där. Han har även börjat gråta nu när vi lägger honom i hans säng på kvällen, vi går ut iallafall och han slutar gråta efter en minut och somnar efter tre men förr har han aldrig gråtit när vi har lämnat rummet. En otroligt rolig ålder och han är så SÖT! Han har fått en väldigt rolig mimik, gör sura grimaser när han inte får som han vill och försöker vara arg men det håller aldrig längre än två sekunder. Vi har märkt att det är viktigt att sätta gränser nu. Han kan sätta sig ner och gråta och protestera om han inte får som han vill så vi är konsekventa och bekräftar att han blir sur men ger det inte mer uppmärksamhet än så. Det har funkat och hans utbrott har blivit färre och lugnare. Som om att han fattar nu att nej, betyder nej. Det är även en rolig ålder att vara förälder i nu. Det är mycket att tänka på och diskutera sinsemellan. Han är ju faktiskt inte så liten längre och mycket saker vi gör nu lägger ju grunden för mycket. Det är väldigt roligt, och häftigt att få den här möjligheten. Och ansvaret. Vi har börjat potträna lite också. Går han utan blöja och kissar så hämtar han alltid oss och visar var, vi sätter han på pottan och efter det torkar vi upp kisset. Man märker att han har börjat koppla att man inte ska gå runt och kissa överallt vilket också är gulligt. Det är såna små saker som är så roliga att se. Han kan även ta tandborsten själv, stoppa den under vattnet och sen väntar han tills tandkrämen är på innan han börjar borsta (läs äta tandkrämen). Vi märker att desto mer vi låter honom komma på något själv eller härma oss desto mer kan han efter bara en gång. Huvud axlar knä och tå kan han hur bra som helst och han härmar hur apan, tigern och fågeln låter. Underbar ålder!!!! Som jag älskar min unge och att få vara hans mamma.
