Stopp och belägg vad tiden går fort nu. Jag har åtminstone accepterat att jag inte har en bebis hemma längre utan en liten grabb, och vi älskar det. Varje dag skrattar man antingen med eller åt den här lille människan. Jag har alltid fått höra att 1,5 till 2 år är en fantastisk ålder och det är de verkligen. Jag njuter av varje sekund just nu. Det roligaste just nu är att han är väldigt lättlärd och härmas mycket. Säger vi ett ord försöker han på en gång att säga likadant och man märker att han övar. Säger jag glas så säger han på sitt egna språk "glas" fyra fem gånger i rad. Och han pratar, pratar och pratar. Och det är så gulligt att det inte är klokt. Jag fick mycket frågor om språket han pratar och vi upplever att han mixar en del nu. Vi pratar ju svenska med honom men på förskolan och med Sandra pratas det ju engelska så det hör han lika mycket som svenska. Han säger ”bye bye” istället för hejdå, ”look” varvar han med ”titta där”, ”oh noooo” varvar han med ”oj” osv. Han mixar helt enkelt. Jag tror inte att det kommer att ta jättelång tid innan han pratar och sätter ihop meningar. Han har fått in den svenska klangen i talet så när vi har en konversation hör man vad han säger fast han inte säger rätt ord bara pågrund av tonläget. SÅ gulligt. Jag har även läst att det är en myt att barnen lär sig språk senare när det finns två språk runt omkring, det ska nästan vara tvärtom. Vilket känns logistiskt eftersom att det finns fler ord att välja mellan? Förutom det så är det roligt att se minnet dom har i den här åldern. Vi kan gå till en lekpark vi inte har varit i på flera månader och ändå vet han exakt vart han ska. Lägger jag undan såpbubblorna i en låda en kväll så minns han det dagen efter och står och pekar tills han får dom igen. Han är envis som bara den just nu (det har han absolut fått från mig) och ibland blir det lite ”bråk” när han inte får som han vill. Han lägger sig ner på golvet och bara gråter för att han inte får glass 08.20 en måndagmorgon :)). Vi märkte när vi kom tillbaka efter sommaren från Sverige att vi behövde sätta tydligare gränser, hemma hade han levt life med sin mormor och farmor, fått glass lite hela tiden och blivit lite bortskämd (som man ska bli av sin släkt) men det gjorde att vi bestämde oss för att bli mer tydliga och att ett nej är ett nej. Vi har även märkt att han såklart mår bättre av det, han tar en i handen och visar en vad han vill. Vi bekräftar att vi ser vad han vill men att vi säger nej. Han blir sur men sen slutar han att tjata och börjar leka med något annat istället. Han är STOR nu, blivit lång och väger en del. En riktig liten kille. Han gillar att leka mycket med fantasin, hans lilla kök är en stor favorit och igårkväll beställde jag hem fler leksaker så som en barnvagn, en liten kiosk och liknande men förutom det så leks det mycket med tennisracket och bollar, bollar, bollar som tidigare. Han förstår tillochmed att jag inte är lika bra på det där med bollsporter som sin pappa så sitter vi i soffan kan han ta mitt racket från mig och ge det till Victor istället. Väldigt roligt faktiskt. Även på nursery sa dom häromdagen att han tror att allting är ett tennisracket, han hade tagit en leksaksstekpanna och boll för att spela tennis. Han går på nursery tre dagar i veckan och älskar det. Han har en favorit-lärare som heter Amy och hon får knappt lämna rummet på hela dagen. Jag gillar henne också väldigt mycket, 23 år och helt underbar. Idag gick lämningen på totalt 30 sekunder för att han sprang mot henne medan han vinkade hejdå till mig. Det känns så skönt, en stund grät han hysteriskt varje gång vilket var så jobbigt. Och i november ska han byta upp en grupp!!!!! Så stor. Han gillar att pussas och gosa, han kan se ett gosedjur på golvet och tar upp det och kraaaamas en lång stund innan han fortsätter att leka. Det är något av det jag gillar bäst med TLs personlighet. Han är väldigt försiktig, varm och snäll. När vi har hängt med våra vänner i laget som har små bebisar så klappar han fint och gosar med dom. Väldigt ömsint. Vi övar på att räkna och hittills kan han säga ett och visar med fingret. Vi ska även försöka börja pottträna honom snart tänker vi. Någon som har tips? Är det för tidigt? Går han utan blöja och kissar så kommer han alltid och hämtar oss och visar oss vilket jag tänker är ett bra tecken på att han förstår att det inte ska ligga kiss överallt. Han kan många djur och härmar alltid ljuden. Favoriterna är kossor och tigrar. Han älskar böcker och vill läsa helst 20 stycken om dagen vilket är så mysigt. Vi kan sitta i soffan och bara läsa och läsa. Det bästa jag tycker med den här åldern är hur lätt vardagen blir. Jag minns att jag en period var så fysiskt trött av allt konkande och det är nog det jag uppskattar med den här perioden. Ska vi gå ut och gå kan jag be honom att hämta sina skor och jacka, vi klär på oss och sen kan han gå ut själv genom dörren exempelvis. Det gör vardagen enklare för mig speciellt när jag är ensam mycket med honom. Han sover väldigt bra just nu. Vi lägger honom med en flaska 19.00, han somnar av sig själv och sover till 7.30 - 8.00. SÅN LYX! Alltså halleluljhaaaa, ett tag vaknade han ju 05.15 varje dag och då var man inte människa. Mer än så kan jag inte komma på, förutom att jag vill stoppa tiden nu.
