Eller ja, snart iallafall! Om fyra dagar! Herregud så tiden går. Den springer iväg och samtidigt som det är en viss sorg så blir det faktiskt bara roligare och roligare. Han är verkligen en liten människa nu. Vår lilla människa. Den stora skillnaden nu är att han är medveten om att vi är hans familj. Han säger mamma mest hela tiden och innan landslagssamlingen sa han pappa också. Jag upplever dock att talet kommer och går, vissa dagar pratar han på som en galning och vissa dagar skrattar han bara. De orden han har sagt hittills är mamma, pappa och oj. Han får ofta feeling på grejer och kan hålla på med samma sak en hel dag varpå dagen därpå är det någonting helt nytt. Så en dag satt han hemma hos Victors mamma och sa oj femtio gånger på raden. Och jag fick höra att jag säger oj ganska så ofta så han har väl plockat upp det från mig. Och jag måste erkänna att jag ÄLSKAR när han säger mamma. Oftast är det när han är ledsen eller vill ha uppmärksamhet och mitt hjärta smälter varje gång. En annan dag skrattade han som en gris en HEL dag och dagen efter hade han liksom glömt bort det. Och i en period pruttade han med munnen konstant. Väldigt roligt faktiskt att se hur dom testar olika saker och ljud. Han har fått TVÅ små tänder. Och det är så GULLIGT! Det var en tuff vecka men sen så sa det poff och dom var där! Han sitter utan stöd och kan vända sig från sittandes till krypläge men han kryper inte än. Eller jo, men bara bakåt och runt i en cirkel! Däremot är det väääldigt nära nu och han blir väldigt frustrerad när han inte kommer framåt. Men han reser sig och står på knäna och armarna så jag skulle gissa på bara ett par veckor nu. Han skrattar skrattar och skrattar och har börjat busa. På riktigt. Han gör någonting tokigt och väntar på en reaktion. Och så har han blivit mer gosig, att han liksom förstår att det är gosigt att mysa. Så nu kan han sitta i ens knä på kvällen och vara nöjd med det. Och så har han börjat strecka sig efter en och han tycker om att kramas och pussas (det bästa som finns när han håller om en). Han äter i princip bara barnmat och en flaska på kvällen innan han somnar. Vi testar allt möjligt och oftast vill han ju äta det som vi äter så han har prövat allting ifrån ägg till ris med kycklingsås och lite pasta. Han får äta själv och det är mat överallt men jag fick höra att det är bra att börja i tid. Han fattar redan hur man håller skeden och att den ska ner i skålen och sen mot munnen, sen att han inte alltid prickar är en annan femma. Han sover bättre. Vi lägger honom vid sju och vaknar runt halv sex, ibland fem och då är det ganska så kämpigt även om man vet att det hör till. Vi har dragit ner på hans naps vilket gjorde stor skillnad så nu sover han max två gånger per dag men därmed hela nätterna. Härligt ju! Han är nyfiken och utforskar allting som han kan. Han fattar att barn är barn och därmed lekkamrater så varje gång vi har träffat barn nu när vi var i Sverige var han lyrisk. Det här är en härlig ålder och det är så otroligt roligt att se honom verkligen bli en människa. Däremot blir det ju mer och mer krävande, han är nöjd om man sitter bredvid och leker (eller bara tittar på) men går man för att slänga in en tvätt blir han ledsen och otålig. Han vill vara där vi är, vilket är logistiskt såklart men han är mer rastlös helt klart! HURRA 8 månader! Nu får tiden gärna stanna lite.
