MEN VART TAR TIDEN VÄGEN? Herregud så snabbt det går nu. MEN det är ingenting jag sörjer som jag kunde göra första veckorna, jag tycker att det blir roligare och roligare för varje dag och nu är vi ett team han och jag. Jag kan alla hans signaler och dagarna flyter ju på betydligt lättare nu än när han var två veckor gammal och vägde 2.5 kilo. Ted Louie tre veckor gammal. Jag kan inte sluta skrattgråta åt dessa bilder. Så liten och skör, och vi hade inte fattat att det fanns nappar för olika storlekar he he he. Det här med hans rutiner har vi inte riktigt ordning på eftersom att vi har rest en del han och jag och det har varit sommar. Men nu när vi är tillbaka här i England har vi redan börjat med tydligare rutiner vilket jag tror är viktigt för hans skull och även vår. Det är skönt att veta på kvällen att nu är det dags för bad, sen mat sen sova. Just nu vaknar han redan vid 05.30 - 06.00. Tidigare sov han längre men nu har det blivit några tidigare mornar, det är ju även tidsskillnad från Sverige så egentligen blir det ju 07. Dock har han vaknat 07.30 både igår och idag så nu kanske det har vänt. Efter det äter han var tredje timme ungefär (ersättning) och vid 19 badar vi, sätter på oss pyjamas och till åtta försöker vi ha nattat honom. Han vaknar vid 12 och äter en flaska och även en vid 05. Han sover i sin egna säng och somnar oftast lättast av en tunn filt vid ansiktet och napp, vi behöver inte stå och vagga honom i timmar för att han ska bli lugn vilket är skönt tycker jag. Det jag ser framemot nu med rutinerna är att veta ungefär vilken tid han sover på dagen, typ klockan 12 sover han i en timme så jag kan planera mina dagar lite. Han är superstark och vänder sig från både mage och rygg, Victor gick/sprang redan när han var nio månader och jag när jag var tio månader så det känns som om att Teddan kommer gå ganska tidigt han med. Han greppar nästan sina fötter och har väl typ hittat sina händer, han greppar saker mest hela tiden exempelvis mitt hår. Tänderna är på g så det dreglas och tuggas på händerna. Han har skrattat kanske fyra, fem gånger på RIKTIGT (han skrattar men inte sådär högt utan mer hääähääö) men ler mest hela tiden och pratar och pratar och pratar. Det finns ingenting gulligare än när han pratar. Han är också en bebis som gärna vill vara med, fick han bestämma skulle han redan kunna sitta i sin stol och han vill se vad som händer runtomkring. Han älskar sitt babygym och kan ligga där ett tag och prata med sin spegelbild eller djuren, så jäkla gulligt alltså. Han känner igen en och börjar bli lite mer blyg, eller blyg och blyg, mer att han vill gosa med mig när han är ledsen och det tog en sekund eller två att förstå vem Victor var. Min plan var ju att lämna honom på barnpassningen på mitt gym några dagar i veckan så att jag kan träna när Victor är iväg. Det är ju ett väldigt privat gym och vad jag har förstått max tre, fyra barn åt gången på barnpassningen vilket är bra nu i den här åldern men det känns sådär nu. Vill inte att han ska känna sig övergiven eller att det ska bli för mycket samtidigt som jag verkligen behöver träna och alltid har trott att det är viktigt för barn att inte bli isolerade hemma med sin mamma och pappa. Jag menar nu träffar han ju i princip bara mig och Victor vilket inte heller blir hälsosamt. Hmm vi får se. Han väger runt sju kilo nu och har storlek 62/68. Jag har hört att storlek 68 är den bästa då dom kan ha kläderna längre, herregud vad dom växer och vad man spenderar pengar på kläder. Vi sparar allting och Sandra har sorterat allting här hemma till nästa bebis, så nu har vi märkta kartonger där alla storlekar står, så bra. Ted Louie fyra månader och fyra dagar gammal <3. Nu ska vi börja med att ge han lite plommonpuré och grejer vilket ska bli väldigt roligt. Min lilla älskling, så glad över att vara hans mamma. Så skönt att vara tillbaka i England, njuter hundra gånger mer nu av att vara mamma än vad jag gjorde sista tiden i Sverige.
