Här går det undan!! Däremot har min ångest över att min lilla bebis inte är så liten längre släppt, precis som jag sa tidigare så ÄLSKAR jag den här åldern och desto äldre han blir, desto roligare blir han. Ted Louie är verkligen en liten människa nu och jag och Victor skrattar med samt åt honom mest hela tiden. Nummer ett är att han har blivit en vild liten kille. Jag var på barnkursen med honom och jag märkte av att han verkligen var en vild kille när jag satt där. Jämte honom satt lugna små tjejer som pillade lite på någon leksak medan han kastade grejer överallt samtidigt som han pratade och vrålade och skrattade. Han försökte krama tjejerna och när jag skriver försöker så drog han tag i dom hårt så jag fick be om ursäkt till x antal personer. Så vår "lugna" lilla kille har blivit en liten galning. Jag vet att Victors mamma har sagt samma sak om Victor när han var liten, liksom inget egentligt konskekvenstänk utan att han slänger sig från soffan och sängen, gör volter på mornarna i hans säng och slänger allt som kommer i hans väg. Han är klumpig. Och rolig. Nu när jag beskriver det låter det kanske negativt vilket det absolut inte är, herregud han är en bebis så det är inte så att vår vilding måste gå i terapi utan vi kan mer konstatera att det kommer bli många skrapsår på den där grabben och energin kommer att räcka och bli över. Samtidigt så är han väldigt eftertänksam och uppmärksam. Han måste ta in rummet innan och nu är det svårt att lämna ifrån sig honom nu. Han är i en otrolig separationsfas och vi kan knappt lämna ifrån oss honom. Till Sandra går det galant men jag har testat flera gånger på barnpassningen på gymmet nu och det går inte alls. Han gråter så förtvivlat och på ett sätt som han bara gör när han har gjort sig illa på riktigt. Dom säger att jag ska lämna honom ändå men jag tror att det skiljer sig mycket från England och Sverige. För mig känns det inte bra att lämna honom och jag tycker mig se tydligt att han har ett behov av min trygghet och därför känns det väldigt olustigt att lämna honom hos några han inte trivs hos just nu. Så vi går promenader istället eller så har Sandra honom en timme eller två. Men är vi hemma så går det bra att lämna rummet en snabbis eller att jag hänger tvätt medan han leker. Det var några veckor där när han prompt behövde sitta på min höft mest hela tiden. Han har fått tänder ju! Två små där nere och nu är fler påväg om jag tolkar utslagen på kinderna rätt. HAN KRYPER och är överallt just nu. Han knäckte koden förra veckan och då grät jag som en tönt. Vi kämpar på lite med maten, vi tycker att det är lite svårt att veta hur mycket han ska få i sig och inte och han är inget barn som äter tills vi säger ifrån utan tvärtom. Vi ger han alltifrån majs, gurka, ris och pasta att snacksa på och sen får han varm mat två, tre gånger om dagen. Typ kycklinggryta vi har gjort eller spagetti och köttfärssås. Ersättning får han fortfarande och mycket frukt! På morgonen äter vi gröt och innan läggdags blir det gröt och sen en flaska i sängen. Nu kommer vi till det här med sömnen. Nu är det kämpigt hörrni. Vi äter gröt vid 18, sen badar vi och vid 19 lägger vi honom i sängen. Eftersom att han är en vilde och den nya spjälsängen inte har kommit än så är det en riktig cirkus en halvtimme innan han däckar. Han står och håller i sig i kanterna, slänger sig över i vår säng och ibland kan man hitta honom i alla möjliga positioner. Livsfarligt. Men tillslut somnar han. Han vaknar alltid vid elva för att äta lite och sen vaknar han mellan 04 och 05 för DAGEN, är vaken i två timmar innan han vill somna om och detta har skett i flera veckor. Inatt vaknade han 02.30 och var vaken i två timmar :)))). Är det någon som vet något bra tips? Vi har försökt korta ner hans naps på dagen och att ge han mer mat. Det är mörkt i hela sovrummet och behaglig temperatur. Kanske är det bara så att småbarn vaknar tidigt men herre så tufft det är vissa mornar så alla tips välkomnas. Vi har även försökt att lägga han senare men upplever att han sover sämre då och vaknar fortfarande samma tid så det är lönlöst. Förutom det så är han så rolig och man ser att han är så snäll. Han busar med oss och vet om när han gör nått lite tokigt. Att bli jagad är det roligaste han vet och att pilla på vår silvriga fjärrkontroll. Han är bedårande och ofta skrattar vi åt att han ser så lost ut. Det här är en fantastisk ålder som sagt och han är verkligen en egen liten person. Vår Ted Louie. Ska bli fantastiskt att få fira första julen med honom.
