Vecka 23 flög förbi så nu sitter jag här hemma i soffan i Manchester (landade tidigt imorse) och kommer på mig själv att knappt ha tänkt på graviditeten den här veckan. Konstigt. Vissa dagar är det de enda man tänker på och andra inte. Jag kände bebisen sparka för någon timme sen och då fick jag nästan dåligt samvete och sa högt "men heeeeej älskling är du däääär, förlååååt". Det har varit en hektisk vecka med mycket annat att fokusera på. Mitt mående: Jag har mått så bra den här veckan. Något mindre ångest. Mindre stress. Mer harmoni. Ett lugn. Mår precis som vanligt nästan när livet är i ordning. Inga konstigheter helt enkelt. Mina hormoner: Jag känner mig mer gråtig den här veckan. Fina tankar och minnen kan komma upp i huvudet och så gråter jag. Går nått som jag inte vill så gråter jag. Blir jag lite irriterad gråter jag. Ja jag gråter mest hela tiden helt enkelt så jag antar att det beror på hormonerna för såhär brukar jag verkligen inte vara. Jag är känslig men det finns ju en gräns. Ingenting jag störs av dock, och Victor bara skrattar. Mina cravings: Jag borde nästan ta bort den här punkten för det är oförändrat. Jag äter allt och ingenting. Reflekterar inte över det direkt, det enda är väl att jag äter något mer "skit" än annars men äsch, jag äter mycket grönt och bra mat så lite lösgodis gör ingenting då och då. Min vikt och kropp: Nu känner jag, precis som förra veckan, verkligen av att jag har gått upp i vikt. Känner mig lite som en hamster med kinderna. På vissa bilder känner jag inte igen mig själv men det är absolut ingenting jag störs av. Otroligt hur min hjärna verkligen har omfamnat min graviditet och min kropp. Heja hjärnan <3 Övrigt: Och på tal om hjärnan, kan vi prata om det här med gravidhjärnan eller. HERREGUD. Jag är något virrig annars och nu så har det verkligen eskalerat. Jag kan gå upp på övervåningen och när jag tar det sista steget har jag helt glömt bort vad jag skulle göra där uppe. Mitt i en mening KAN JAG GLÖMMA BORT vad jag ska komma fram till. Jag kan börja ett sms och vara tvungen att ta bort hela för att jag inte vet vad jag ville. Det är helt otroligt. Jag tappar bort allt jag äger, mina air pods är borta sen fyra dagar tillbaka och nycklarna lika så. Allting är väldigt virrigt. Och återigen så skrattar bara Victor. Han förstår inte vad som förssiggår riktigt och inte jag heller. Nu förstår jag verkligen vad folk menar med gravidhjärna, det är ju en helt annan nivå. Sen känner jag mig återigen lite stressad. Vi gör ju om hemma (det går sådär kan jag tala om för er) och barnrummet (och ALLT som har med bebisen att göra) har vi bestämt oss för att göra efter jul. Nu ser det dock ut som om att allting kommer att behöva fixas efter jul vilket gör mig lite orolig och stressad. Men jag försöker verkligen att vara i nuet och acceptera läget. Allting löser sig (har ju gråtit tre gånger idag över situationen så jag antar att det har lagt sig nu he he) och saker och ting blir INTE bättre av att man blir stressad. Jag hade sett framemot att ha ett hem nu vid jul men kommer nog få vänta ett par månader till vilket känns lite tungt men det blir bra, tillslut och det är de viktigaste. Här är magen den här veckan! Riktigt stor nu <3 och pyjamasen hittar ni här! (adlink). Nu ska jag ladda upp inför Victors match, jag är väldigt trött idag och tänkte logga ut, inte kolla mail eller sociala medier mer. Bara äta glass och gå runt i pyjamas. Längtar tills Victor kommer hem sent ikväll också, har saknat honom.
