Nu är jag i vecka 27 och dagarna bara rusar förbi! Det var ju ett tag sedan jag uppdaterade om mina veckor, jag har gjort en vlogg faktiskt men saker och ting drar ut lite på tiden så det får bli ett inlägg istället! Så när jag är igång med youtube igen så kör vi på med mina veckouppdatering där istället! Mitt mående: Jag mår väldigt väldigt bra. Så bra att jag ibland nästan önskar att jag kunde ha lite mer krämpor för att automatiskt bli påmind om att jag faktiskt är gravid. Ibland kan det gå en hel dag och inte förren jag ligger ensam tyst i sängen och jag känner mitt barn sparka kommer jag på att, just det, jag ska bli mamma. Det betyder såklart inte att jag inte är lycklig, bara att det är svårt att ta in. Och när kroppen fungerar precis som vanligt (lyx jag vet) så flyger liksom dagarna bara på ändå. Mina hormoner: Skulle ljuga om jag inte skulle erkänna att det är mycket hormoner nu. Blir irriterad på saker jag inte borde bli så irriterad på. Är känslig. Kan ena stunden känna mig överlycklig och i den andra gråter jag över att jag är den mest ensamma människan i världen. Mina tankar och känslor är överallt men finner tröst i att det är mycket hormoner. Och att det är okej. Att det är precis som det ska vara. Mina cravings: Kanske inga direkta cravings (förutom julknäcke med hushållsost och apelsinmarmelad HERREGUD SÅ GOTT DET ÄR), men jag äter mycket choklad nu förtiden. Eller mycket och mycket, förr åt jag aldrig godis nu slinker nog en eller två rader ner varje kväll. Annars är allting som vanligt. Äter lagom. Dricker vatten. Allt liksom rullar. Min vikt och kropp: Nu vore det faktiskt roligt att ta reda på hur mycket jag har gått upp i vikt. Skulle kanske gissa på tolv kilo eller något sånt! Däremot är magen betydligt större nu ju vilket även gör att extravikten inte syns så mycket (enligt mig själv iallafall). Jag ser nästan bara mindre ut än för någon månad för att magen bara blir större och större. Känner mig svullen på kvällarna, fötterna fick inte plats i klackskorna jag testade i min vanliga storlek häromkvällen och det antar jag beror på all vätska. Men kroppen känns bra och stark. Lite foglossning då och då men inget illa. Mår bra. Känner mig frisk och glad. Övrigt: Många tankar om att det går för fort har kommit. Nio månader kändes som en evighet i somras när vi fick reda på bebisen men tiden har bara rusat iväg och nu är vi snart där. Läkaren frågade häromdagen och allting var färdighandlat och om vi hade varit på sjukhuset för rundtur än. Inte har vi gjort det heller. Vi tror ju att det är hur lång tid som helst kvar. Jag är även en sådan person som enkelt romantiserar saker och ting. Har alltid gjort och kommer kanske alltid att göra tyvärr. Det är ingen bra egenskap då jag ibland inte uppskattar verkligheten, hur livet egentligen blev. Så mina tankar är just nu att vi knappt har njutit, att tiden har flugit förbi och att jag inte har tagit vara på min första graviditet. Jag målar upp en bild som om att jag ska gå runt varje dag och enbart klappa på min mage och prata till min bebis. Att jag och Victor ska åka varannan dag för att köpa blöjor och titta på små bebiskläder. Verkligheten är ju inte så. Vår verklighet har varit den här hösten att jag har jobbat och rest en hel del. Victor har haft mycket fotboll och vi har haft gäster. Försökt få ordning på hemmet. Inte bara gått runt och fokuserat på min bebis. Nu blev livet så. Och det är ju så livet ska vara. Klart att jag har njutit, jag har ju klappat, pratat och älskat min bebis varje sekund. Bara för att jag inte går runt och nynnar på barnvisor redan eller har ens köpt en vagn än betyder ju inte att jag inte har njutit. Mitt liv bara är så. Bebisens mamma är så. Överallt och ingenstans. Känslor hit, och känslor dit. Nu har jag min sista jobbresa inplanerad nästa vecka och när jag kommer tillbaka i slutet av januari så kommer jag sedan att stanna här ända till maj. Och det känns så bra. Då har vi ett par månader själva vi två (eller tre snarare) och förbereda allting. Lulla runt här hemma. Jag vill att tiden ska gå långsamt så att vi känner att vi har väntat NOG och att barnet bara ska komma NU. Det ska bara vara vi. Jag vill nästan att det ska bli tråkigt. Att vi sista veckorna räknar varje dag. Planen är att jag i mars går på "mammaledighet", jag kommer blogga på som vanligt och med sociala medier men inga inplanerade reklaminslag. Jag ska även verkligen försöka planera bra kring blogg och podd så att jag kan ha dagar av att enbart mysa runt här hemma utan att känna ett minsta måste. Det känns fint. Jag har lovat mig själv att njuta sista tiden nu. Och blir det så att jag inte njuter som jag har tänkt ändå så är det ändå okej. Som Victor sa när jag tog upp det här, "vadå jag vill bara att X ska vara här nu, det är de jag längtar efter och då ska jag njuta".
