Jag 16 år på McDonald´s, åh vilka minnen (nej jag snusade inte redan då det var någon annans). Här kommer en fråga ifall du tänkt göra ett ”Q&A” inlägg framöver! Jag är 19, snart 20 och jobbar för tillfället på en stor mataffär och ska göra minst ett halvår till. Problemet är att jag inte trivs med mitt arbete och har i princip en klump i magen innan varje arbetspass. Jag jobbar halvtid så ungefär 3-4 dagar i veckan. Jag vet inte varför det är så jobbigt för mig. jag tycker om mina kollegor och så men det är verkligen inte min typ av arbetsplats eller arbetsuppgifter, ibland har jag fått åka hem för att ångesten och stressen blir så påtaglig att jag får en tyngd över bröstet och blir yr. Jag tror en del av det är att jag trivs mycket att jobba i min ”egna bubbla” och trivs bäst att arbeta i total tystnad, vilket blir raka motsatsen till att jobba i affär då det är högljutt och just att det är så mycket människor runt om mig konstant gör mig stressad. när man är en känslomänniska, som jag, förstörs min dag i princip när jag får klagomål från en arg kund, vilket händer ofta. Jag har jobbat på kontor tidigare och trivdes bättre på den typen av arbetsplats. Jag planerar att så småningom börja studera, men mitt mål är att känna GLÄDJE över att gå till jobbet oavsett om det är innan jag studerat min drömutbildning eller efter. jag minns att jag läst/ hört i podden att du haft lite olika arbeten och mina funderingar är: hur gick din resa till att hitta ditt perfekta arbete som du trivs med? Har du haft ett jobb någon gång som du vantrivts med? Eller bara några allmänna tankar om situationen jag precis beskrivit. Längtar till den dagen jag längtar efter att gå till jobbet. Älskar din blogg, stor kram Hej! <3 Haha du låter som mig! Jag är precis som du som blir stressad av för mycket ljud, och en klagande kund kunde förstöra en hel dag för mig också. Tidigare har jag jobbat på allt ifrån McDonald´s till Ikea, telefonförsäljare och servitris och inget av det passade mig just för att det för det första inte var min passion i livet och för att det var för stressiga arbetsmiljöer för mig. Ikea var nog den arbetsplatsen jag gillade mest och sista tiden jobbade jag i kallskänkan (gjorde smörgåsar och la upp kanelbullar) och det ÄLSKADE jag. Man stod ett gäng och pratade och lyssnade på radio och hade det mysigt. Det var ingen panik att få ut mackorna utan det viktiga var att det blev bra. Så hade jag varit i din ålder och kanske inte hade listat ut vad jag egentligen vill göra hade jag letat ett jobb som passar dig bättre som person. Arbetet är ju någonting man lägger så otroligt mycket tid på så det är viktigt att det känns bra. Och man behöver egentligen inte tänka att det är någonting man verkligen vill göra, utan någonting som funkar nu. För jag tror att har man ett stabilt jobb man ändå gillar och mår bra av att gå till så får man utrymme att börja drömma och klura ut vad man egentligen vill göra. Jag minns att jag jobbade på Ikea och dagdrömde om att flytta till ett annat land, eller till Stockholm. Men eftersom att jag trivdes där (och gick i gymnasiet fortfarande) så var det ett perfekt sätt för mig att tjäna pengar, inte känna någon stress och våga stanna upp och fundera. Sen kommer man med tiden förstå vad man egentligen vill pyssla med och när man har kommit på det så ska man köra på det. Kolla upp utbildningar eller söka det där jobbet man verkligen vill ha. För mig tog det ett bra tag att komma in på helt rätt spår och jag känner fortfarande att jag strävar efter större saker, andra saker. Men jag tänker att jag är bara 25 år och att jag är på god väg. Men så hade jag nog inte känt om jag vantrivdes med det jag gör idag. Så har du möjlighet, kolla upp lite nya jobb där du trivs bättre. Hälsan är A och O. Massa kärlek <3 Hej fina Maja! Skulle inte du kunna ge lite tips hur man klarar av att springa milen? Du är så inspirerande i din träning och löpning och önskar jag också kunde åka till gymmet och bara springa milen sådär. All kärlek Hej! <3 Jag tror att löpning är en grej man måste komma in i. Jag började löpa för kanske fem år sen när jag flyttade till Lissabon och inte hade ett gym. Där fick jag självförtroendet att löpa och det tror jag är A och O. Många tänker sig antingen som en "löptjej" eller inte vilket jag inte alls tycker att man ska göra. Alla kan springa och jag tror att man kan lär sig att tycka om det. I början avskydde jag det men gjorde det bara för att få min träning gjord men idag är bland det bästa jag vet att löpa, en tid för att tänka och försvinna in i musiken. Mitt tips är att börja med en rimlig längd. Springer man inte i vanliga fall så är det supertråkigt att springa av en mil, men börjar man med tre km, sen fem, sen 7 så blir sen 10an inte alls så långt borta. Hitta vad just du tycker om med löpningen, är det att kunna lyssna på en hel podd eller att titta på youtube-klipp på mobilen, eller vill du springa ute eller är gymmet bäst för dig. Man måste göra det man själv tycker om, och har du testat ett tag och det fortfarande inte är kul så är det kanske helt enkelt bara ingenting för dig! Däremot kräver ju en vana att man över in det. Jag tror att många testar att springa en eller två gånger och sen ger upp, jag kan LOVA att efter 15e gången på det där bandet har man hittat kärleken till det. Så var det iallafall för mig. Stor kram Hej! En fråga bara, varför går inte du och Victor igenom hans schema för säsongen mer? Känns som du får det så sent meddelat när det är matcher men dem är ju bestämda? Känner att det hade hjälpt dig i din planering och om du vill ha in hjälp under de perioderna han är borta längre 🙂 kram! Hej! Han får schemat i början av samma månad där vi ser hur han tränar osv, däremot kan saker dyka upp som mediadagar eller liknande som gör att han blir borta en hel dag. Egentligen är det inte matchdagarna (som vi vet om) som blir jobbiga utan det kan vara extra-träningar och liknande. Och även om vi hade vetat mycket längre fram så blir det ändå svårt att planera in hjälp, våra familjer jobbar ju och bor i Sverige och kan inte komma hit ett gäng dagar i veckan bara för att Victor är borta. Och Sandra som hjälper oss jobbar åt en annan familj resterande dagar så då blir jag ensam oavsett! Kram <3 Hej Maja! Dina två fina alliansringar, är det några som finns på Vanbruuns hemsida eller har du designat dom själv? Kram! Jag beskrev hur jag ville ha och dom skickade samples till mig som jag valde mellan! Sen valde jag vilken som skulle vara i gult guld osv! Stor kram Åh, jag har tänkt i flera dagar att jag ska lämna en kommentar (men inte hunnit) men tänkte att du kanske har lite tips, men märker att du också har fullt upp haha. Tror det skiljer en vecka cirka mellan våra bebisar, och precis som du så har jag en man som är iväg en hel del (varit väldigt mycket på resande fot den senaste månaden) och min energi är på noll. Har lyxen att få hjälp från mina föräldrar och svärföräldrar men är nog lite dålig ibland på att be om hjälp och när de är på besök blir det ändå oftast att jag har svårt att koppla av fullt ut och gärna umgås och hänger fast jag kanske borde sova eller bara vara. Men hur gör du när din man är iväg & hur får du allt att gå ihop? De dagar jag är ensam är jag helt slut på kvällarna, vår pojk är också en rätt enkel bebis i sig men det där med att alltid vara tillgänglig och få ihop allt annat i vardagen känns ibland omöjligt, samtidigt som man vill vara den bästa mamman för honom (vilket jag vet att jag är.. men ändå). Hoppas inte detta uppfattades som ett negativt meddelande nu, ville mest höra hur du/ni gör och du kanske har några kloka ord att bjussa på. Kram! Hej! Och vilken passande kommentar till min riktigt positiva inlägg på senaste tiden he he. Dock känns det fint att inte vara ensam med dom här känslorna och jag tycker att vi ska ge oss själva en klapp på axeln, att vara så mycket ensam med en bebis är väldigt tufft. Mitt första tips är att våga be mer om hjälp precis som du skriver. När vi har haft främmande här har vi frågat om någon kan ta morgonen och jag går och lägger mig i tid (oftast) utan att ha dåligt samvete. Man kan inte vara en småbarnsmamma OCH vara en host, OCH vara upp hur sent som helst för att pleasa andra. Man måste tänka på sig själv. Vi har inte familjerna nära men däremot har vi städhjälp vilket underlättar så otroligt mycket. Det gör att när Ted Louie sover middag kan jag jobba och jonglera det istället för att tänka på att byta lakan. Jag försöker att lägga upp mina dagar när jag är ensam med Ted Louie så att dagen känns rolig och inte bara lång och trälig. Jag älskar honom och att vara mamma men att sitta inne med honom en hel dag hade gjort mig galen och det hade bara fått mig att känna mig som en dålig mamma. Vi tränar där det finns barnpassning och den timmen är guldvärt för mig, jag vet att många gym i Sverige har samma grej så kolla upp det! Och efter det så försöker jag att lägga upp dagen så att jag gör vad jag måste få gjort men ser såklart alltid till att han har det bra. Men jag försöker redan nu lära honom att vara lite ensam och jag tror inte att barn heller mår bra av konstant uppvakning och lek. Han kan sitta i sin stol i köket med mig och pilla på en majskrok eller sitta och leka med en boll ensam medan jag äter lunch, svarar på mail eller ringer en vän på facetime. Jag har försökt jobba bort mitt dåliga samvete och ser det verkligen som att jag gör det mycket för hans skull också. Hur rolig hade jag varit efter fem timmar i hans babygym tillsammans med honom? Nej jag har min vardag och han hakar på, samtidigt som jag självklart lägger tid på att enbart leka och umgås med honom också. Sen ser jag till att maxa tiden när han sover för natten. Vi nattar honom vid halv sju och därefter gör jag exakt det jag vill. Kollar på Bachelor och äter sushi, tar ett bad eller ligger bara raklång i soffan och tittar på TV. Jag plockar undan lite men låter inte det ta upp hela min kväll, utan det mesta städar jag undan på morgonen när han sitter och leker. Jag försöker ta vara på min tid, för då är jag den bästa mamman till Ted Louie. Så var inte så hård mot dig själv. TA HJÄLP. Lämna bort bebisen en halvdag och gå till frissan, boka in en kväll med en kompis och drick ett glas bubbel och är du bara hemma så ta det lugnt. Ta det lugnt på riktigt och ladda batterierna. Jag tror att enda sättet att jonglera allting är att ge rätt saker energi. OCH glöm inte att allting har perioder. Förra veckan ville jag bara gråta, den här veckan svävar jag på moln och känner att jag har allt tid i världen till allting. Stor kram och massa kärlek.
