Wooow vad fin video!! Jag ska gifta mig nästa år och tycker det är så svårt med underhållning! Vad hade ni för band? Hade ni DJ också? Tack!! Åh det är supersvårt! Vi hyrde in ett jazzband (jag minns inte för mitt liv med dom heter jag har försökt komma på det i en kvart nu men gravidhjärnan ställer till det, någonting med jazz!). Dom var otroligt duktiga, överraskade under middagen med att gå ut och spela på saxofonen och liknande vilket verkligen var uppskattat. DOCK så hade jag inte förstått att ett jazzband bara spelar jazzmusik, så där stod jag på dansgolvet och frågade Victor när dom skulle spela Magnus Uggla varpå han tittade frågandes på mig och undrade om jag skämtade. Jag älskar ju svenska klassiker så nu i efterhand hade det kanske passat just oss bättre, eller snarare mig, men alla gäster älskade bandet och dom var otroligt duktiga! Efter det hade vi DJ en vän till oss hjälpte till att fixa och Dani M överraskade och sjöng vid midnatt eller nått sånt! Så vi hade helt enkelt band, dj och artist. Vi älskar musik så det var verkligen viktigt för oss på bröllopet, sen tror jag iof att det är viktigt oavsett, jag själv kan ju gå från en nattklubb eller restaurang pågrund av dålig musik när man är på festhumör! Hej Maja!! jag älskar din blogg och youtube-kanal och jag hoppas att du uppdaterar oftare där nu i år! Hur som helst jag undrar om ni har bestämt namn på ert barn och vad bebisen isåfall ska heta? Var det självklart från första början? <3 Hej och så roligt att du gillar mina kanaler! Vi har ett namn på bebisen som vi har haft i flera år, däremot börjar jag bli lite tveksam och jag vet inte varför. Men när andra säger bebisens namn så låter det typ lite konstigt i mina öron. När jag säger det låter det naturligt, även Victor, men när andra säger det låter det bara inte 100 %. Så jag vill börja kika på andra namn nu sista tiden utifall att däremot är det ju väldigt svårt att byta nu helt plötsligt? Vi kallar ju bebisen för dens namn och har gjort sedan vi fick reda på könet så att byta nu vore märkligt men jag vet inte. Häromdagen låg vi i soffan och googlade men hittade ingenting som skulle passa. Och även när vi gillar ett namn så passar det inte bebisen i magen, för den har ju redan ett namn. Så ja ni hör ju, det är lite förvirrande just nu. Sen vet man ju inte heller hur det ska kännas när man väljer namn till sitt första barn? Vi har liksom inte ens pratat om det utan bebisen bara heter så redan nu. Hmm vi får se hur det blir! Det är svårt med namn! Kanske vore det roligt om man fick skriva förslag här??? Stor kram Kan inte du ge tips eller berätta hur Victor hantera din ångest . Min kille har hamnat i depression och gör allt i världen för att finnas där för han. Men ibland är det tungt att stå bredvid och se sin kärlek må dåligt. Hej <3 Jag får ofta frågor om hur man som anhörig ska hjälpa dem med ångest och när jag funderar så vet jag knappt själv. Dem bästa för mig är faktiskt mamma och Sanna. Mamma lyssnar alltid och dömer aldrig. Hon låter mig prata klart. Prata länge. Älta. Och så kommer hon med lösningar. Och säger åt mig hur jag ska tänka. Och Sanna är likadan där. Det viktiga för någon med ångest och depression tror jag är att ha någon att prata med. Som inte suckar eller lyssnar med ett halvt öra. Sanna är även duktig på att komma ihåg saker jag sagt. Exempelvis kan hon dagen efter fråga hur jag mår vilket är fint för ens hjärta. Vet inte heller om jag tycker att det är skönare att prata med kvinnor om mina tankar, älskar Victor och han är världens bästa livskamrat, men det är ibland bara lättare att få älta med mamma eller Sanna. Eller så är det för att jag lever så nära med Victor och behöver prata med någon som inte är här bredvid mig varje dag. Mitt tips är att bara lyssna och fråga. Det värsta som finns är att känna sig ensam med sin ångest och man känner sig ofta jobbig. Ingen vill må dåligt och ingen vill heller vara en börda vilket man ofta kan känna när man har jobbiga tankar. Så lyssna bara, mer kan man inte göra. Har du tips på serier? <3 Jag har lite svårt att titta på serier om jag inte verkligen fastnar. Får jag välja när jag är ensam tittar jag på enkla saker så som Solsidan, Sex and the city, Ex on the beach och sånt där. Men Victor älskar serier och filmer så han försöker sig ofta på det med mig för ibland funkar det! Just nu tittar vi på serien YOU på Netflix! Otroligt bra och man fastnar verkligen. Handlar om en man som blir mer eller mindre besatt av en kvinna, sjukt bra så det är ett tips! Vi har plöjt nästan hela första säsongen på bara någon dag! Jag har även fått tips om 36 dagar på gatan som finns på SVT! En fotograf lever på gatan i 36 dagar för att på riktigt få uppleva hur de hemlösa i Sverige har det. Den ska vi börja titta på efter YOU! Och nu när Victor är i Dubai har jag börjat titta på Big Little Lies igen. Jag tycker att den är så otroligt bra och är verkligen en serie som passar mig! Vilka är dina mest använda emojis? Vore kul att veta! Kram Hahah det här får en att fundera och vissa saker vet jag inte varför dom ens ligger där men här har ni! Mitt tangentbord! Hej Maja! First of all: du är så jäkla vacker! För det andra så har jag haft en fråga ganska länge men aldrig ställt den. Och det är kanske alldeles ointressant egentligen, men jag undrar hur det kändes för dig/er den dagen du och V insåg att ni skulle flytta från Sverige och verkligen bo utomlands. Och hur fungerar det för er med visum och pass osv nu när ni är ”brittish recidents”? Jag tycker det är så intressant och spännande när folk flyttar utomlands och helt enkelt bor där och blir ett med staden/landet osv. Bodde själv i NJ ett år, men det var som AuPair så den resan tog ju snabbt slut och jag visste att den skulle ta slut. Så jag undrar helt enkelt hur det är för er! många kramar Sofia Hej! Och TACK, herregud jag blir aldrig van med att få så fina komplimanger, jag blir väldigt glad och det behövdes idag efter dagar med feber. Nu till frågan, rolig tycker jag! När jag träffade Victor bodde han redan i Portugal och jag bodde i Oslo, Norge. Vi hade ju distansförhållande i ett och ett halvt år innan jag flyttade dit, och självklart var det ett stort steg men kändes så himla naturligt. Kanske blir det mindre läskigt när man inte har "något val". Ville jag vara med Victor så var det ju bara att flytta vilket gjorde flytten väldigt enkel. Första åren var ju väldigt svåra i Portugal men idag är jag så glad över det och ser verkligen dom åren som lärorika och kommer alltid minnas den tiden med så mycket värme. Idag är jag så glad över att få bo utomlands och jag är väldigt glad över att Victor är såpass ung samt på den nivån han är i fotbollen vilket gör det möjligt för oss att bo utomlands i många år till. Jag vill absolut inte flytta hem än och jag vill att våra barn ska få leva utomlands, jag tror helhjärtat på att det är väldigt bra för barnen, att få uppleva olika kulturer och människor. Det är även bra för mig och Victor såklart, det har fått mig att bli en helt annan människa och jag har fått möjligheten att träffa helt underbara människor jag aldrig hade träffat annars. Jag får se världen från andra perspektiv. Och jag älskar verkligen vårt liv på resande fot. Skulle inte byta ut det mot någonting faktiskt. Sen är vissa dagar lite jobbigare och man längtar hem till familjen och vännerna men det är bara så vårt liv är och jag tror inte på att grotta ner sig för mycket i det. Klubben har hjälpt oss att komma in i landet ordentligt, vi har även en bra bankman som hjälper oss väldigt mycket så allting går rätt till. Mina företag exempelvis är ju skrivna här i England med en adress i London! Om vi har förstått det rätt så får vår bebis svenskt pass, men bor vi här minst fem år till får hen även ett engelskt pass! Jag skulle rekommendera alla att bo utomlands även om det låter så töntigt och man vill ju bara spy på utlandssvenskar som säger så. Men det är det bästa som har hänt mig som person och jag är så tacksam över att jag råkade träffa Victor och med det bege mig ut i världen och inte fastna hemma i Sverige. Det här passar mig som person mycket mycket bättre.
