Hej bästa Maja! Undrar vilken storlek du bär i din fantastiska statement coat? Vill beställa! kram Just denna fråga har jag fått kanske 20 stycken av senaste dygnet så jag tänkte att jag tar med den här. Jag har en Statement Coat i både 36 och 38 men just nu använder jag enbart 38. Det är min favorit och den sitter större på mig. Kapporna är true to size så står man mellan olika storlekar antar jag att det enbart handlar om man vill ha det lite lite större eller lite lite mindre. Vad glad jag blir förresten! <3 Hej Maja! Vad har ni för pusselmatta? Jag har en hemma i typ filtmaterial och jag tycker inte riktigt att pusselbitarna ”fastnar” ordentligt.. Har inte vågat rulla ihop den för det känns inte som att det kommer hålla. Hej! <3 jag köpte billigast möjliga på Amazon och den funkar toppen! Däremot är det Victor som har fått rulla ihop den för han är så noggrann och jag är lite för snabb och slarvig. Kram! Gud vad jag tampas med exakt samma känslor! Jag har inga barn än så inte vad gäller specifikt det, men just känslan av att alltid vilja stanna tiden och vilja ta in alla fina stunder, perioder, situationer så mycket att jag lägger massa tankekraft och känslor på att tänka att ”nu måste jag verkligen uppskatta detta, tänk när det är förbi sen, då kommer jag ångra om jag inte uppskattade och sög in allting tillräckligt mycket.” Och sen blir jag ännu mer stressad istället över att jag ens sitter och tänker massa sånna tankar , för det tar ju lite bort hela grejen med att ens vara i nuet. Jag tycker ofta ”fina” stunder nästan kan bli jobbiga och överväldigande just för jag redan blir nostalgisk och sentimental i förväg. Det kan vara alltifrån en fin solnedgång till en kväll med alla nära och kära samlade, till en resa eller upplevelse jag är så glad och tacksam över, där jag knappt kan njuta, för jag sitter istället och känner mig stressad över HUR jag ska njuta av det på bästa sätt. Och tänker att jag uppskattar detta så mycket, men tänk när det är över sen? Jag vill vara så himla närvarande och suga in varenda sekund så mycket att jag istället blir stressad över HUR jag ska njuta. Det blir ju så ironiskt. Men så intressant att inse att det finns andra som fungerar likadant. ÄLSKAR dina personliga inlägg med tankar och känslor! Den här kommentaren berörde mig så mycket så jag bara behövde ta med den här. Är vi tvillingar kanske? Vem vet. Jag tänkte att vi är många som är likadana här inne så kanske blir någon annan lika berörd som mig. Jag har jobbat på det här i flera år och även om jag inte riktigt är i mål än så försöker jag. Försöker att njuta på riktigt och inte bygga upp saker för mycket. Tove en av mina närmsta vänner sa det till mig nu när Francis var nyfödd och jag ringde och grät varje dag. Jag sörjde och grät hysteriskt över att "den här tiden snart är förbi". Och hon sa det att, Maja, du mår som bäst i livet när stora saker INTE sker. Utan när allting liksom är som vanligt. Och så är det verkligen. Jag är som lyckligast som idag. En vanlig fredag mitt i livet. Jag har njutit av min morgon med barnen. Vi åt toast framför öppna spisen och tittade på en julfilm. Jag tränade och var för mig själv och andades. Pratade lite med mamma. Jobbat lite med mitt drömjobb. Och ikväll ska jag ha myskväll här hemma. Idag är jag lycklig. Och idag njuter jag. En helt vanlig dag. Jag pratade även om det men mamma och Victor sist hon var här, att jag alltid grät på mina födelsedagar (och gör än idag haha) och det handlade aldrig om att jag inte fick något jag önskat mig eller liknande. Absolut inte. Utan jag fick bara så mycket känslor. Hade mina kompisar det bra på mitt kalas? Varför såg hon sur ut när kalaset var över? Varför har inte den personen skrivit grattis? osv osv osv. Jag blir känslig. Övertänker. Blir ledsen över något som inte hänt. Födelsedagar, jul, olik slags event - gör mig så otroligt ostabil och så har det bara alltid varit. Och det tar jag med mig in nu i julen. Att det ska bli så mysigt och jag får njuta på mitt sätt. Men det behöver inte bli extraordinärt för att det ska vara en fantastisk jul. Bara jag har julmusik, god mat och nära och kära så blir det jättebra. Att det är Francis första jul med oss är fantastiskt (och någonting som kan göra mig sååååå överväldigad). Men jag behöver ju inte gråta hela december bara för det. Ni hör ju. Jag är lite galen. Och det är okej. Hej! Vart ifrån är dina fantastiska zebrabyxor? Jag köpte dom för ganska länge sen här! Kan du berätta mer om din träning nu efter bebis? Jag har faktiskt precis kommit igång igen och det känns så bra. Jag kom hem som en ny människa från gymmet idag och bokstavligen DANSADE in i hallen. Mådde så jäkla bra. Jag har varit helt klart på latsidan den här graviditeten. Det har varit så mycket det här året så träningen var det första som rök bland mina prioriteringar. Vilket var tråkigt och inte alls likt mig. Om något brukar jag alltid prioritera träning men det blev inte så. Och det är ju okej. Däremot känner jag nu att jag vill bli stark igen och jag behöver den där omtalade energin för att orka med att vara mamma till mina små grabbar. Jag börjar lugnt nu i december. Går promenader och kör lite styrka. Sen tänkte jag börja på riktigt i januari. Med ett tydligt schema och en planerad träning. Så jag uppdaterar er då istället. Det viktigaste efter att man har fött barn är att lyssna på kroppen. Efter Ted Louie tränade jag helt fel och hade ont länge i höfterna pågrund av det. Så den här gången ska jag träna RÄTT och inte bara gasa på. Tänk vad man lär sig va.
