Var är din svarta dunjacka från, som du hade på dig på en instagrambild? Den hittar ni här! <3 Åh vilken mysig fredagskväll!Jag tänkte bara fråga vad det är Ted Louie sitter i när han badar. Jag får alltid massor av frågor om TLs grejer och majoriteten, eller ja, allting köper jag på amazon. Så både badstolen och hans nya "hage" hittade jag där! <3 kram Hej Maja! Jag känner mig så lame som skriver detta igen när jag gjort det en gång, kan ju faktiskt vara så att du har lite annat att göra eller inte har tid/energi att svara på eller skriva om detta. Det är väldigt härligt att följa dig då du gör ett fint jobb med blogg och Instagram. Samt att våra söner är jämngamla och därmed roligt att läsa vad du hamnar i i relation till TL och hur han utvecklas. I alla fall så undrar jag om du skulle vilja skriva om hur det är att resa/flyga med ett barn. Vi ska resa i februari och jag tänkte om du hade tips & trix eller saker som är värt att tänka på? Stor kram!! Emilia Hej! <3 och tack för din fråga! Har helt missat din förra! Första gången jag reste med Ted Louie var jag supernervös, han var ju knappa två månader då och vi hade nog med oss 10 liter ersättning för att inte riskera att någonting tog slut he he. Men det gick galant! När jag har rest med Ted Louie med Victor har jag knappt varit nervös, eftersom att allt alltid ordnar sig med Victor men det var efter sommaren då jag reste med Ted Louie ensam för första gången som jag blev väldigt nervös, men vi kom fram och det här är vad jag har lärt mig när man ska resa med barn.Vara i tid! Är man i tid så behåller man lugnet, det i sin tur resulterar i att man är trevlig mot folk runt omkring och automatiskt så får man mycket hjälp. Jag har märkt att människor faktiskt är väldigt hjälpsamma och varje gång vi reser ensamma får jag hjälp med det mesta. Ha inte för mycket handbagage. Jag reser med en ryggsäck (ibland handsväska också) men all packning är LÄTT och det enda som väger mycket är hans skötväska. När jag reser ensam och vi ska vänta på bagaget blir det enkelt tungt och svettigt (på Arlanda finns inga vagnar när man har landat utan bara när man checkar in, så dumt) så att konka på en dunväska, hans skötväska, Ted Louie och ett tung handbagage går inte. Sist kunde jag knappt bokstavligen inte bära honom en meter till för mina armar skakade så mycket. Packa skötväskan ordentligt. Våtisar längst upp och ombyte längst ner. Det gör allting smidigare när du väl behöver någonting. Och sen är det ju väldigt olika barn till barn men Ted Louie är väldigt enkel att resa med. Han är upptagen med att titta på folk och sen brukar han däcka såfort planet börjar rulla, men jag har ju alltid med leksaker och majskrokar ifall att tålamodet tar slut. Vår lilla vagn Doona har varit helt perfekt för oss när vi har rest! Det blir en bilbarnstol så det blir så smidigt när man ska till och från flygplatsen! Ted Louie har gillat den väldigt mycket det är först nu man märker att han nog har växt ut den om några månader men WOW vad jag älskar den vagnen. STORT tips till alla er nyblivna föräldrar som behöver en smidig liten vagn. Och mitt sista tips är faktiskt att inte bli stressad! Det är väldigt enkelt att resa med barn och man gör det ofta jobbigare än vad det faktiskt är. Var bara i tid och ta det lugnt så kommer det att gå KANON! <3 Får alltid så härlig känsla när jag är inne på din blogg och instagram! Så mysigt liksom, haha!Vart är dina fina örhängen ifrån som du har här? Så himla fina! Hej! <3 åh jag blir alltid så glad när ni skriver att det är mysigt här inne. Den bästa komplimangen helt klart! Örhängena du menar kommer från SophiebySophie! Kram Håller med nedanstående om att du är så värd detta, och vad det än är så kommer du göra det så bra! Jag tänkte höra med dig, om du har några tips kring hur man kan komma igång med träningen och sedan behålla motivationen och disciplinen? Jag bytte gym för snart två månader sedan och har inte alls tränat så som jag hade velat. Är en känslomänniska precis som du och önskar så att komma igång med träningen och få in det som en rutin så att mitt mående kanske blir bättre. Tack så länge och kram! FINA! <3 Det är ganska så enkelt det där med träning egentligen och nyckeln är att bara låta det komma naturligt. Okej att man absolut kan träna upp disciplin och motivation, och i ditt fall tror jag att du bara måste börja gå dit och när du har gjort det i två veckor har det fallit in i din rutin igen. Förändring kan göra att allting tar lite längre tid så då måste man hoppa upp på hästen igen och bara åka dit. Det lärde jag mig i Portugal så det absolut första jag gjorde när vi flyttade hit var att hitta ett gym och boka in sex träningspass, vips så var det i min nya rutin. Men efter det, när man har sin rutin, så är det också viktigt att lyssna på kroppen och knoppen. Igår exempelvis, så hade jag SÅ mycket att ta tag i. Alltifrån smågrejer som att fixa ett par skor till galan på måndag, till ett jobb, till en resväska som måste fixas, till att vara ensam med Ted Louie hela dagen. Först tänkte jag klämma in ett träningspass men sen så kände jag att nej, idag funkar det inte. Det får vänta. Efter att jag har fått in det tänket har allting för mig fallit på plats. Vips sa det så tog jag samma vikter på gymmet igen och vips så kunde jag ha mina gamla jeans igen. För hjärnan slappnade av tror jag. Så det är mitt första tips, att ta det för vad det är just nu. Men ska jag svara på dina frågor så får jag motivation av hälsosam mat, det gör att jag vill träna mer och vice versa. Jag sätter upp tydliga mål med min träning. Jag köper nya träningskläder. Och när jag är inne i ett hälsosamt flow så gör det mig automatiskt motiverad på träning. Och efter flera år nu av många resor fram och tillbaka till Sverige där träningen oftast uteblir så har jag tagit bort dom där tankarna att "nu är det kört för nu har jag inte sprungit på elva dagar", istället tänker jag "nu kör vi igen!!". DET har hjälpt mig mycket och gör att jag alltid snabbt kommer tillbaka till träningen. Hej Maja! Alltid lika kul att läsa din blogg, så mycket inspiration du ger! Väntar med spänning på reportaget från Mama! Måste fråga dig var den svarta toppen/blusen du har på dig tillsammans med jeansen och stövlarna är i från? Så fin, precis som du! Hälsningar Caroline Hej! <3 åh jag väntar också på tidningen, ska bli så roligt att se! Blusen kommer ifrån Zara och jag har fått massor av frågor om den! Den är relativt ny så lär finnas kvar! KRAM Hej Maja! Jag har en fråga som du jättegärna får svara på om du har tid och lust. Jag är 28 år och börjar bli barnsugen, men jag känner mig inte riktigt ”klar” med min egna personliga utveckling. Jag tampas med dålig självkänsla och ångest till och från och är liksom inte där jag vill vara än med mig själv personligen. Jag vill känna mig trygg och öppen som mamma. Borde jag vänta med barn eller kan jag fortsätta min personliga utveckling samtidigt som jag är mamma? Det kanske låter dumt och jag fattar såklart att inte hela livet försvinner när man får barn men jag tänker att det kommer så mycket påfrestningar i form av tidsbrist, sömnbrist och annat kaos och jag är rädd att all mitt jobb med min personliga utveckling hittills kommer kastas åt sidan och att jag blir en osäker och lättirriterad mamma med en aura av otrygghet (min mamma var sådan nämligen). Har du eller någon annan mamma tankar om detta?Tack för en fin blogg! Hej! <3 Och vilken bra fråga! Jag tänkte precis som dig innan jag blev mamma och för flera år sen sa jag till Victor att innan vi får barn ska jag ha gått hos psykolog i flera år och verkligen hittat mig själv. Jag började ju gå hos en livscoach i början av min graviditet och efter halva började jag gå hos min psykolog, just för att jag kände att jag ville börja jobba på mig själv, på riktigt. Däremot känner jag att min största resa har jag gjort efter att Ted Louie kom. Liksom dig var jag rädd att bli en lättirriterad mamma och framförallt en ångestfylld mamma som sen skulle prägla honom. Däremot blir det liksom tvärtom. Min ångest får vänta tills att jag har tid. Okej vissa dagar kan det vara svårt och på kvällen kan jag känna mig som en dålig mamma för att någonting annat har tagit upp min energi under dagen men jag lär mig med tiden. Oftast tillåter jag inte ångesten att ta över utan jag är bara hans mamma och fokuserar på honom, och sen på kvällen när han sover och jag är ensam med Victor kan jag ta tag i mina jobbiga känslor, om dom ens finns kvar då. Jag tror inte att det går att planera livet och man behöver nog hela livet på sig att växa och utveckla sig själv. Jag är en sån person som aldrig känner att jag blir klar och vill alltid bli en bättre version av mig själv på alla plan så därför kände jag aldrig att jag borde vänta med barn för jag ska ju växa i mig själv livet ut. Och trots sömnlösa nätter och annat kaos så hinner man jobba med sig själv, och den absolut bästa läxan är att allting inte handlar om en själv längre. Och att allt det där som tar ens energi och får en att må dåligt har man inte tid för längre. Man vill inte ha kvar det på samma sätt som man kunde ha innan barn, man vägrar låta skitsaker förstöra tiden med ens barn. Iallafall jag. Jag har verkligen blivit svart och vit och accepterar inte längre massa strunt. Jag vill leva livet lyckligt med dom människorna jag tycker om. Och det hade jag aldrig förstått om det inte vore för Ted Louie. Så om du vill ha barn så kommer det att bli bra oavsett. Hur bra som helst. Och jag hade samma tankar som dig och en person i mitt liv sa till mig att bara det visade att jag skulle bli en fantastisk mamma, för jag har redan tänkt på hur min oro och hur mitt ibland inte så bra välmående kan påverka mitt barn. Att jag ens tänker på det visar att det förhoppningvis inte kommer att påverka honom. Min ångest får vara jobbig för mig, men aldrig för honom. Du kommer att bli en fantastisk mamma, att du ens tänker att du vill vara en stark och trygg mamma är väldigt fint. Massa kärlek
