<p style="text-align: center"><strong>Hej Maja!</strong></p> <p style="text-align: center"><strong>Tack för en fin blogg. Sparar alltid din till sist av de bloggarna jag läser för jag tycker din är festligast 🙂 brukar inte kommentera heller men kände igen mig i det du skrev. Pluggar i en annan stad än den jag är ifrån och kan ibland få en sån konstig ensamhetskänsla trots att jag har vänner och så här. Du som bor långt från din familj och så, har du några bra knep för att känna dig mindre ensam? Jag har bott utomlands ett par år innan jag började plugga och nu känner jag mig trött på den ”rotlösa” känslan. Längtar efter att ha en trygg plats liksom. Hoppas allt är bra! Tack igen för en grym blogg! Kram</strong></p> <p style="text-align: center">Hej! Åh vilka fina ord, jag blev så glad, verkligen! Vet ju själv eftersom att jag har ett gäng bloggar jag läser och jag avslutar alltid med Michaela Fornis eftersom att jag alltid får en sån fin känsla i kroppen efteråt.</p> <p style="text-align: center">Hmm klurig fråga. Jag är lite av en ensamvarg, jag trivs väldigt bra ensam och jag tycker tillochmed att det är skönt när Victor sover borta så jag får min riktiga ensamtid. Mina tips är att ha kontinuerlig kontakt med nära och kära, jag pratar nog med minst en av mina vänner eller min mamma varje dag. Det kan vara 10 minuter facetime eller ett sms. Jag ser till att ha ett väldigt trivsamt hem, att lägga sig ensam i sängen ska inte bidra till ångest utan harmoni. Kanske köpa nya lakan eller ljus? Låter väl lite töntigt men det gör att jag känner mig lugn. Ens hem ska vara en oas oavsett var man bor. Se till att göra dig hemmastad även om du vet att du kanske kommer att flytta i sommar tillexempel. Jag tittar på mycket serier som får mig att må bra och sysselsätter mig. Det kan vara allt ifrån att baka till att måla naglarna. Det låter som så ytliga töntiga saker men dessa små grejer gör att min hjärna finner ro och gör att jag inte känner mig så ensam. Det blir liksom mysigt att jag är själv. Man måste skilja på vald ensamhet och inte, jag kan ju alltid ringa någon om jag vill och det är viktigt att komma ihåg det. Hade jag inte haft turen att ha så många vänner hade jag känt mig betydligt mer ensam tror jag. PS. Ge dig själv en klapp på axeln, många skulle aldrig våga flytta till en annan stad helt själv! PUSS</p> <p style="text-align: center"><strong>Hej Maja! Jag undrar om du har provat matcha latte någon gång? Har du gjort det hemma? Hur går man till väga isåfall och hur smaka det? Och har du märkt någon effekt/vad isåfall? Hehe ursäktar för så många frågor men är nyfiken på att prova och vill därför veta! Tack för en underbar blogg, puss och kram!! R</strong></p> <p style="text-align: center">Hej! Ja jag älskar matcha! Det kommer upp ett inlägg om det imorgon. KRAM</p> <p style="text-align: center"> </p> <p style="text-align: center"><strong>Älskar verkligen din blogg. Är inne minst 2 ggr om dagen för att se om det finns nya inlägg. Älskar hur personlig du är, det känns verkligen som man känner dig. Jag har en fråga och det är om du har någon stilikon och ifall du har en basgarderob? Ifall du har en basgarderob undrar jag lite vad som ingår i den, för alla dina outfits är klockrena.</strong><br /> <strong> Stå på dig!!</strong></p> <p style="text-align: center">TACK! Så glad jag blir. Oj stilikon, vad svårt? Oliva Palermo kanske, det är sällan man ser henne i en ful outfit. Jag hittar mycket inspiration på instagram. Jag kan se en fin bild och registrera det i huvudet som jag sedan stylar på mig själv fast på mitt vis. Jag försöker att jobba upp en basgarderob, hittills har jag handlat för mycket på impuls. Jag har köpt saker för stunden istället för att se det långsiktigt. Just nu har jag byggt upp min jeansgarderob iallafall, och jackorna är det ordning på. Men nu måste jag börja köpa mer basfärgade toppar som jag kan mix matcha lite hur jag vill. Att ha en blommig blus är fint men man tröttnar ju väldigt snabbt, iallafall jag. Det senaste jag har köpt till garderoben är en vit och svart t-shirt från NA-KD, jag ska köpa en vit skjorta från Gant och i veckan köpte jag två nya jeansjackor. Ta lite i taget och tänk på vad DU trivs i, det viktigaste är att du följer din smak och stil.</p> <p style="text-align: center"> <br /> <strong>Umgås du något med andra fotbollsfruar/ flickvänner från de laget Victor spelar i?</strong><br /> <strong> Kram</strong></p> <p style="text-align: center">Nej det gör jag inte, jag tror att det blev lite som det blev där. Jag kom in i laget när Victor satt på bänken och då var jag inte så intressant, eller ingen visste ens vem jag var. Sen är jag yngre än dom flesta och typ den enda som pratar engelska och inte portugisiska. Men jag och två andra tjejer sitter med varandra på matcherna, båda är runt 30 och har barn så det har inte blivit naturligt för oss att umgås utanför matcherna. I framtiden kommer jag att försöka ta för mig mer i laget, hälsa på alla och se till att Victor bjuder in de lagkamraterna han tycker om hem på middag till oss. Första gången jag ens var på arenan förstod jag ingenting av den här "fotbollsfru" kulturen och jag kände mig bara liten och ensam. Men idag fattar jag hur det fungerar men det är lite för sent nu att gå fram och hälsa på alla man har sett i snart två år, konstig situation helt enkelt men det är ingenting jag mår dåligt av. Sen hade det självklart varit roligt om man fick vänner i laget på samma sätt som jag har fått i landslaget!</p> <p style="text-align: center"><strong>Hej!</strong><br /> <strong> Har för mig att jag läste förut att du skulle handla Bus, har du något tips på någon bra? Aldrig gjort förut o har tänkt prova</strong></p> <p style="text-align: center">Jag använder mig av Saint Tropez och Sephoras "spray" variant. Testa dig fram så hittar man till slut sin favorit! Se till att tvätta händer efteråt och att inte använda dig av Busen i ansiktet!</p> <p style="text-align: center"><strong>Hej Maja! Vill tacka för en grym blogg och fråga vad det är du lasrar? Och varför? </strong><strong>Keep up the good work!</strong></p> <p style="text-align: center">Hej. TACK ska du ha <3 Jag lasrar bort hår på kroppen. Mitt hår har alltid växt väldigt fort så när jag hittade kliniken här i Lissabon bestämde jag mig för att testa. Jag tröttnade helt enkelt på att raka benen var och varannan dag. Helt klart bland det bästa jag har gjort!</p> <p style="text-align: center"><strong>Hej fina du!</strong><br /> <strong>Jag påbörjade ett tränings/kostupplägg för nån månad sedan och självklart har jag sett resultat. Men nu sista veckorna står allt bara still.. hur gjorde du för att komma till din målvikt & hur lång tid tog det? Vill du får du gärna dela med dig av din start & målvikt. </strong><strong>Älskar din blogg, man vill liksom vara din bästavän så härlig som du verkar! Ha en fin dag!</strong></p> <p style="text-align: center">Hej. Och tack för dina fina ord, jag hoppas mina bästisar läser det där he he.<br /> Oj så svårt, jag tror att allt det där är så himla individuellt. Totalt tog det nog tre år MEN halva den tiden var jag inte så väldigt strikt med kosten. Jag tränade ofta men jag festade fortfarande mycket och åt relativt dåligt. Dessutom så var jag tre av dessa månader ute och reste i Asien, och då blev det ju öl, ris och chips varje dag. De tydligaste resultaten kom nog när jag flyttade hit till Victor. Då började jag träna nästan varje dag. Jag uteslöt pasta, ris och potatis. Drack inte alkohol på några månader och åt inget socker. Men då gick jag mest bara ner i vikt utan att bygga muskler. Jag tror på att man måste vara väldigt strikt. Folk säger att man ska leva livet hit och dit men två månader utan alkohol, bröd och socker är inte så svårt. Vill man se resultat så är det ibland det som krävs. Jag är lite trött på att man alltid ska försvara sin livsstil, folk kommer säkert tycka att mitt svar är helt fel men det är ju sant. Vill man komma i form kan man inte äta pasta carbonara varje dag, så är det bara. Jag nådde min målvikt för kanske ett år sedan men sedan dess har jag ju haft nya mål och idag sitter aldrig de målen i min vikt. Målen sitter i hur jag vill se ut eller känna mig. Idag äter jag normalt, men jag har inte samma sug efter godis och liknande. Kan äta fem godisar sen är jag nöjd, för fyra år sedan hade jag ätit upp hela påsen. Som mest vägde jag 70 kilo och senast jag vägde mig vägde jag 52 men jag är väldigt säker på att jag har gått upp i vikt sedan dess. I muskler, vilket gör mig glad! Man måste hur som helst ha tålamod, och att våga utmana sig själv. Det blir lätt att man kör samma övningar på gymmet eller går på samma pass utan att öka vikterna eller motståndet och då kommer man inte heller att se resultat. Jag tror att du ska köra på bara och inte tänka för mycket på det. Man går inte upp i vikt på en vecka och man går heller inte ner i vikt på en vecka. Kämpa på, hejar på dig!!</p>
