Respekterar dig enormt, även inspireras! Precis som du säkert gör, som också är högkänslig (om jag inte har helt fel nu tror du skrivit om detta?) så kan jag inte riktigt släppa något när de skaver och de skaver lite att en jag ser så otroligt upp till fortfarande inte gått ut och förklarat sitt samarbete med loreal. Vet du fått frågor osv på insta men inga svar, bara att du ska kolla vad som hänt typ. Uppskattar verkligen din syn på saken. Stor kram Hej! Incidenten som hände med Loreal skedde flera år innan jag signade med företaget och jag hade ingen aning om att det ens hade skett. När det uppdagades för några veckor sedan tog jag det såklart väldigt seriöst. Bokade in flera möten och ville ha svar på mina frågor och därefter ta ställning tillhuruvida jag skulle gå vidare med mitt samarbete eller inte. Jag tycker att det är otroligt viktigt att jobba med genuina ansvarsfulla företag som står för alla likas värden och jag skulle aldrig sätta mitt namn i samband med någonting som ifrågasätter det. Oavsett stora kontrakt eller inte. Vi hade flera möten och eftersom att Loreal är ett så stort företag tar det ett tag innan man får klartecken och svar, speciellt när det är ett sånt här viktigt ämne och viktig situation. Efter sista mötet fick jag svar från Loreal och fick ta del av deras samtal med personen i fråga och fick även läsa deras statement. Jag trodde att alla som har varit insatta i det här även har följt händelserna och alla uttalanden efter de stora rubrikerna. Du kan läsa mer på Loreals instagram där du även kan läsa deras statement! Efter det känner jag mig trygg i att fortsätta mitt samarbete med Loreal och jag tycker att det är viktigt och avgörande att alla företag tar sitt ansvar till att skapa den här förändringen som borde ha skett för länge sen. Jag ser verkligen framemot att få följa Munroe Bergdorfs jobb med Loreal och se vad hon kan skapa i deras nya stiftelse. Kram Hej Maja,En väldigt flummig kommentar och vet inte om det går att förstår den men jag försöker haha!Jag har konstant ångest. Från när jag vaknar till morgonen tills jag äntligen lyckas somna på kvällen. Allt känns som en stor börda som bara tynger ner mig och så har det varit det mesta delens av mitt liv. Och det är ok för jag har lärt mig leva med detta men min fråga är – Kan en partner lära sig leva med det? Jag tänker på Viktor som är så snäll mot dig när du får ångest, är det inte mycket få killar som skulle verkligen förstår och bry sig?Jag har haft flera början på förhållande men slutar alltid med att jag avsluta dem för jag mår dåligt av att erkänna att jag har ångest och vill ibland inte leva. Vem vill leva med det?Mitt senaste förhållande var manipulativ. Och det kändes nästan skönt. Han sa åt mig vad jag fick och inte fick göra och jag slapp tänka på hur jag skulle möta dagen. För det hade han redan bestämt åt mig. Men det tog även den slut.Vet inte vad jag vill komma då jag vet att de flesta killar föredrar självsäkra tjejer som våga ta för sig. Men kanske en dag så kommer jag ditt. Det får bara tar sin tid. Hej fina du <3 Jag har kämpat mycket med min ångest och gör i vissa perioder det fortfarande men idag är det betydligt mer sällan. Jag pratar en del om det i mitt avsnitt i Framgångspodden och speciellt när jag får frågan om vad jag hade velat säga till mig själv för tio år sedan. Och det är just det att ångest, inte behöver vara ett normaltillstånd. Jag tänker att istället för att fokusera på om du kan hitta en kille som kan leva med din ångest så borde du fokusera på om du verkligen kan leva med din ångest? Det är någonting som är otroligt jobbigt och tungt, och någonting som man kan sluta leva med. Hade jag varit dig hade jag sökt upp en bra psykolog och börja gå då och då för att se om du kan få hjälpmedel till att må bättre. För även om det har varit tufft för Victor såklart att leva med mig och min ångest så har det varit absolut jobbigast för mig. Så fokusera på dig själv och hur du vill må. Du förtjänar allt det fina i livet och absolut inte en manipulativ kille som sa "orka med din ångest". Sätt dig själv i första hand, ta hand om dig själv, och ta hjälp, för din skull. Massa kärlek, Maja. Hei Maja! Jeg vet at du tok initiativ først da du møtte Victor. Jeg lurte på hvordan alt gikk til og om du kan komme med et innlegg angående det å ta det første steget som jente? Hadde vært gøy å hørt dine tanker og tips! Hej! <3 Ja! Vi såg varandra på Summerburst och jag kunde inte sluta tänka på människan. Det var den vackraste jag hade sett i hela mitt liv. Så dagen efter redan hittade jag honom på Facebook och skrev hej och sa att jag hade sett honom på Summerburst. Självklart hade jag hjärtat i halsgropen och jag gick in var fjärde sekund för att se om han hade läst meddelandet. Men så vips, fick jag ett svar och resten är historia. Jag har ofta tagit intiativ, till både dejter med killar men även med tjejkompisar. Jag tänker att det värsta som egentligen kan hända är att man inte får ett svar, och då slipper man ju grubbla på om det är något för en eller inte. Så SKRIV! Vad du skriver spelar ingen roll. Är han intresserad så svarar han! Stor kram Så härligt o höra dig i det formatet!Jag är nyfiken hur det fungerar inför sånna här intervjuer/ poddar, får du frågorna innan och kan fundera på det innan? Och om det skulle komma en fråga du inte är bekväm att svara på, säger du bara nej då? Eller då har punktat upp innan vad du inte vill prata om?Hade varit så kul att höra! Hej! <3 Roligt att höra! Jag gör ju inte så ofta intervjuer eller poddar men när jag väl gör det, som till en tidning eller liknande så ber vi alltid om frågorna innan samt korr! Idag är jag mer mediavan men det var flera år där jag ofta kände att jag sa för mycket eller fel saker (ofta om Victor som sen blev stora jobbiga rubriker) så då lärde jag mig att alltid få läsa igenom en intervju innan den släpps. Däremot fick jag inte frågorna innan Framgångspodden men jag fick lyssna igenom avsnittet men det var ingenting som jag valde att ta bort! Skulle det däremot ha dykt upp en fråga jag inte gillade så hade jag bara sagt att jag inte vill svara på det. Kram Hur har ni ändrat hans rutiner? Har en 1 åring här hemma som jag skulle behöva få att sova… Okej vi försökte i fyra dagar men insåg att han sov längre på mornarna om vi behöll hans gamla rutiner! Idag vaknar han runt sju, vi är vakna någon timme, äter frukost och vid halv tio sover han en timme. Vi äter lunch vid tolv och vid två, tre beroende på dagsformen sover han en timme till! Vi äter såklart mellis innan eller efter det och vid 18 äter vi middag! Kvart i sju går vi in i hans rum, läser bok, sen får han en flaska och somnar ensam i hans säng. Vi har sån lyx att vi typ aldrig behöver gå in och klappa honom eller ge honom nappen. Sen sover han hela natten! Räddningen för oss tror jag helt klart var vällingen? Det finns ju inte i England (inte vad jag vet iallafall) så när vi åkte hem i samband med Corona till Sverige så började vi ge honom det på kvällen och vips så började han sova hela nätterna. Vi är ganska hårda på rutinerna och jag tror att det också har hjälpt! Sen har vi aldrig sovit med honom i sängen utan han har alltid sovit ensam vilket jag också tror underlättade alltifrån ensamma nätter till väldigt enkla nattningar. Ett tips är även att läsa på Liberos sida Rullavagn. Där finns ett superbra sovschema jag har följt hela det här året! Kram <3
