Julafton 2016. Julafton 2017. Hej fineste Maja! Har et spørsmål til neste Q&A: hvordan ser en typisk svensk/Nilsson Lindelöf-jul ut? Hva blir eventuelt annerledes når dere feirer i England? Hvilke tradisjoner har dere vokst opp med og ønsker å videreføre til Ted Louie, og eventuelt hvilke nye? Kos dere masse i Västerås! Klem Hej och vilken MYSIG FRÅGA! Nu för tiden firar vi ju jul i England eftersom att Victor har som mest matcher under jul och nyår. Som tur är har vi en fin familj som inte lämnar oss ensamma utan har valt att åka till oss och skapa traditioner där istället. Förra julen firade jag hemma men året det i England och från och med nu blir det ju där Victor är med tanke på TL. För mig är ju julen helig och jag blir som en galning med våra traditioner. Det enda jag har ändrat från det jag har växt upp med är att julgranen inte måste åka upp dagen innan julafton utan jag vill njuta av den längre. Men mamma sätter upp granen och tomtar dagen innan så att vakna den 24e var som att vakna i ett tomteland. På julaftonsmorgon äter man en julknäcke med skinka och till lunch blir det tomtegröt. Fritid fram till två då det ska börjas förberedas inför Kalle. När Kalle börjar sitter man framför den där tvn vare sig man vill eller inte (Victor spelade dart en jul och jag blev såå irriterad). Efter Kalle dyker tomten upp innan man öppnar paket och äter julbord. Victor har haft lite andra traditioner och den absolut konstigaste är att alla bröder och hans mamma har åkt och spelat HOCKEY på julafton???? Och deras heliga tid börjar vid tre när Kalle är igång. Jag var i chock första året och förstod ingenting när han åkte iväg några timmar med skridskorna under armen. Nu blir det ju nya traditioner men ändå samma lika. Jag kommer att vilja ha en julkalender till Ted Louie och jag fick även höra av någon att dom hade en liten "hustomte" som hade dykt upp varje natt och lämnat smålappar. Typ "idag ska du snälla tre snälla saker till dina kompisar" eller "idag ska du välja ut tio leksaker du vill ge till ett annat barn som behöver det mer än du" och såna saker. Liksom påminna barnen om att julen är fantastisk men att alla inte har det så. Det ska bli härligt att få komma på egna traditioner med vår lilla familj. Dom starkaste minnen jag har från min barndom var exempelvis att vi hade julbak hemma hos mormor varje år. Alla kusiner och alla. Och dagarna innan julafton var det storkok hemma, revbensspjäll som tillagades och köttbullar som rullades. Och hur mamma lyssnade på julmusik med massvis av tända ljus överallt medan hon klädde granen med kulor i alla slags färger. Det var fina dukningar på julafton och man fick altlid Och framförallt så vill jag föra vidare att julen är en tid för lycka och kärlek. Inget bråk eller höga röster. Jag har verkligen haft turen att få ha haft fina underbara jular. Hej Maja! Förstår självklart att dina pyskologbesök är privata, men har du lärt dig något generellt från dina möten som du kan tipsa oss andra om? Typ vad man kan göra när man känner sig stressad, eller hur man kan hantera vissa känslor etc? Hej! Jag har lärt mig så mycket hos henne och har helt klart fått med mig mycket bra tips som jag kan använda i min vardag. Såklart är mycket privat men en del grejer kan jag absolut dela med mig av. Bland det första som jag även tog upp i min och Sannas podd förut är just det att hitta roten till ångesten. Jag gick alltid runt och sa att jag hade ångest utan att egentligen reflektera över vad jag kände. Om jag får ett tryck över bröstet idag eller upplever att jag får ångest så försöker jag snabbt ta reda på vad jag känner. Jag kan ha sett någonting som gjorde mig irriterad. Fått ett sms som gjorde mig ledsen eller sett en film som påminde mig om en sorg jag arbetar med i livet. Det här lilla knepet har gjort livet mycket enklare för mig och också fått mig att verkligen uppleva en starkare lycka. Jag går inte runt i dagar längre där jag har ångest utan såfort jag sätter ord på det så känns det genast bättre. Jag har lärt mig mycket om integritet och hur viktigt det är för mig. Och även om jag är en offentlig person så tror jag att det är viktigt för alla, oavsett blogg eller inte. Det är någonting som alltid har varit viktigt för Victor men ingenting jag har tänkt är viktigt för mig. Att jag måste och vill ha tydligare gränser om vem som kommer riktigt nära. Vi har pratat mycket om hur jag ska balansera det i mina sociala kanaler och i privatlivet. Jag vill ju verkligen fortsätta vara personlig här inne och ha en dialog med er som följer mig, men när jag får alldeles för personliga kommentarer som jag inte godkänner ger det mig en dålig känsla i hela kroppen. Jag blir ledsen. Som att jag har släppt in för mycket. Att det är situationer och sorger jag måste få bearbeta ifred, men jag har tillåtit människor att tro att det även är deras ensak med tanke på hur öppen jag har varit. Det är en svår balansgång. Och i mitt privata liv har jag lärt mig att bara ventilera och prata med min närmsta krets. Att inga sitta på en middag efter två glas vin och börja prata om en familjemedlem som inte längre är närvarande eller liknande. Har lärt mig att man kan vara en härlig person ändå, utan att berätta och ge för mycket om sig själv till människor som inte känner en. Någonting mer jag har lärt mig är att det även är småsakerna som bidrar till känslor och tankar och det är dom sakerna jag tror man kan behöva en psykolog till. Vi kan ha ett långt samtal och jag kan säga någonting i förbi farten som jag själv inte har reflekterat över, hon kan stoppa mig och säga "men oj det måste ha gjort dig jätteledsen" och då är det som en uppenbarelse. Att bara WOW ja den situationen gjorde mig ledsen och det ledde upp det själva problemet jag ville ta upp. Stor kram Kan du tips om jullakan? Gröna här / Vit-röda här / Röda här Hej Maja! Jag känner så mycket igen mig i allt det du skriver, och även för mig är magkänslan det som oftast styr vad jag gör, vilka jag har i min närhet och så vidare. Jag är också en högkänslig person och tar in energier samt känner efter och analyserar mycket i allt jag gör.Jag undrar om du har reflekterat något över hur du skiljer på att magkänslan säger att du inte ska göra något för att det inte är rätt för dig, eller att du helt enkelt är nervös? Alltså hur du skiljer på att trycket över bröstet-ångesten beror på att du är på fel väg, att du borde göra ett annorlunda val eller välja en annan väg, eller att den beror på att du blir nervös över en situation som man inte vill ge sig in i. Det kan vara till exempel att hålla en presentation inför människor, hålla i ett viktigt möte eller liknande. Jag tycker att det är jättesvårt att avgöra och undrar ofta om det är läge att backa för att det inte är något för mig, eller om jag ska pressa mig igenom vissa situationer trots ångesten och nervositeten för att därefter utvecklas som person.Är det här något du har funderat på eller hur brukar du tänka och hantera situationer som dessa?Kram Hej! <3 mitt inlägg om magkänslan fick jag så fina kommentarer om och vi verkar vara många som känner samma. Även om några tyckte att vi verkade bipolära eller skadade från vår barndom he he. Jag tror att det är en sak man kan lära sig? Jag vet väldigt tydligt när jag står inför en prestation som gör mig nervös och ger mig prestationsångest eller om det är någonting som helt enkelt inte känns bra i mig. Jag brukar försöka gå in i mig själv och verkligen ifrågasätta vad jag känner, det är även ett knep jag har fått av min psykolog att hitta vart känslan grundar sig. När jag väl gör det får jag ofta fram känslan. Det kan vara alltifrån att någonting är skitläskigt för att jag ger en chans till många människor att döma mig, eller att det gör mig nervös för att jag gör någonting jag aldrig har gjort förut, eller så är det helt enkelt att det bara inte känns bra och därför inte är något för mig. Jag tror exempelvis att får man ett nytt jobb som man får en dålig magkänsla över måste man fundera och verkligen känna efter. Får jag en känsla för att jag bara är NERVÖS och OSÄKER eller för att det faktiskt inte är ett jobb jag vill ha. Sen tror jag att man lär sig av erfarenheter! Jag har pressat mig igenom både jobbsituationer och relationer just för att jag inte riktigt har vetat vad magkänslan egentligen säger. Och efteråt har jag kunnat se tydligt att magkänslan hade rätt men att jag inte var först var tvungen att testa. Så jag tror att man lär sig med tiden. Jag är fortfarande väldigt ung men har redan varit i ganska många situationer som har varit väldigt jobbiga för mig där jag har haft en stark magkänsla, och det är ju först nu jag faktiskt anammar den och har bestämt mig för att lyssna betydligt mer på den än vad jag tidigare har gjort. Livet handlar ju om att lära sig. Så håller du en presentation du har dålig magkänsla över men efteråt känner ett slags lyckligt rus, då vet du ju att det bara var nervositet och det kan du ta med dig till nästa gång du känner samma känsla. Jag fick massor av tips från det inlägget och många har mailat och kommenterar om både böcker och poddar vilket var så roligt. Jag ska definitivt gräva ner mig mer i det. Hej Fina Maja.Jag har en väldigt personlig fråga som jag förstår om du inte vill svara på.Jag har lyssnat om er podd igen alla avsnitt i sträck haha. Men där pratat ni om abort och era tankar kring det. Du nämnde då (det kanske va 2-4 avsnitt innan ett bröllop) och där nämnde du att det inte alls va självklart om du skulle bli gravid om du skulle behålla barnet och du absolut inte va där än. (Och du blev ju gravid ganska snabbt efter bröllopet) Så nu undrar jag, i med att perfekta lilla Ted L kom till världen så är det ju uppenbart att du ändrade uppfattning och något ändrades. Men så min fråga är egentligen, va det ett svårt val att behålla barnet, och försvann alla andra tankar om abort så fort du va gravid. Och hur resonerade du och Viktor? Skulle va intressant att veta då min kompis är i likande situation och då tänkte jag på er när jag precis lyssnat på podden! Btw! I ert bröllopsavsnitt när Sanna och Jon spelar låten till er så nämner dem Ted Louis namn och jag tyckte det va så roligt; för minns att jag undrade för 2 år sedan varför dem sa TL. Många kramar!!! Hej! <3 Jag tror att mycket ändrades dom sista månaderna både innan och efter bröllopet. Jag festade hela den sommaren, flög till Ryssland och kollade på fotbollsvm, hade semester i Sverige och levde ett riktigt RÖVARliv. Så när vi var på smekmånad och Teddan kom till kändes det jätteläskigt men också att vi var redo. Vi bestämde ju faktiskt där och då att vänta två år men sen gjorde vi den totala motsatsen utan att prata om det, så egentligen ville vi nog båda men ingen ville riktigt säga det högt. Vi hade velat ha barn så länge så det kändes som perfekt tajming i vårt liv just då tror jag. Även om vi båda fick panik när vi fick reda på att jag faktiskt var med barn. Jag tror att man aldrig riktigt är redo men jag blev det efter den sommaren, hjärnan sa att jag inte var redo men hela min kropp skrek efter ett barn. Bara fyra månader innan fanns det inte på världskartan så det kan nog gå ganska fort i svängarna. Jag tror också att mycket la sig efter bröllopet, att liksom det enda som saknades då var ett barn i vår lilla familj <3. Hahah ja! Vi klippte bort det sen för jag ville inte att någon skulle sno namnet hehe. Stor kram
