Hej! Jag tänkte testa detta med start imorgon efter 9 tuffa månader och undrar också om du ger flaska kl 7 som det står på det engelska schemat eller hoppar över den och kör frukost kl 8 istället? Tacksam för svar. Hej! <3 jag såg att jag hade missat att skriva ut den första flaskan i schemat, vi ger den ibland men ofta vill Teddan inte ha den utan håller sig till frukosten istället. Jag antar att det här beror på barnet? Ted Louie har aldrig varit så hungrig på morgonen så trots att vi har gjort flaska har han valt att leka istället så vi slutade göra den, antar att man får testa sig fram! Kram <3 Hej!Vad mysigt att ni fick komma hem ändå. Måste vara skönt i dessa tider. Undrar hur det känns att ha flera hem som ni har, känns alla lika mycket ”hemma” eller hur skulle du beskriva skillnaden i era olika hem? Kan tänka mig att Stockholms-lägenheten är den som känns som minst hem och kanske mer jobb-förknippad men kan ha fel.. Bara en intressant tanke jag kom att tänka på.Älskar din blogg Maja, ta hand om er nu <3 Hej! <3 och TACK! Så skönt att få vara hemma men på tal om din fråga så längtar jag redan tillbaka till England. Att ha tre hem är lite klurigt och ibland ganska så jobbigt faktiskt. Resväskor hit och dit, packa upp och ner, lämna en sak där för att sen behöva den på nästa ställe osv. Svårt att hitta ro. Jag älskar alla våra hem och det är väldigt tacksamt att kunna ha lägenheter här i Sverige. Men precis som du skriver så förknippar jag verkligen Stockholmslägenheten till jobb, mycket fläng och mer ett pit stop. Vår Västeråslägenhet ÄLSKAR jag och vi kommer nog aldrig vilja sälja den här även om vi köper ett hus. Det här var vårt första riktiga gemensamma hem och jag minns att jag efter år av en känsla av att inte tillhöra någonstans och känna sig lite vilsen så kunde jag verkligen landa här. Men just nu så känns England mest som hemma. Mest för att det är vår vardag. Även om jag älskar att vara här i Västerås och även om vi verkligen försöker att få in en rutin här så längtar en del av mig att komma tillbaka till England. Jag är en rutinmänniska och vardagsmänniska, och tycker om att vakna och veta vad som händer under dagen. Här är allting mer oklart, vilket också är sååå härligt men det uppskattar man mer under en semester och inte en vanlig tisdag. Stor kram <3 Fine, flotte fantastiske Maja! Lurer på hvilken størrelse du har settet i? Syns passformen var så fin til deg, ikke for trang og ikke før baggy. Er ca like høy som deg og settet satt perfekt. puss puss Hej! <3<3 jag tog S i setet och det satt precis så som jag ville! Stor kram Har ni vänjt av honom med napp? Hur gjorde ni då isf? Tänker mycket på det med mitt barn som är 7 mån. Skulle vilja att hon slutade innan det blir en vana att alltid somna med den. Hon spottar ut den efter ett tag men gillar att tutta sig till sömns. Hej! <3 Ted Louie tar napp ibland, han har aldrig riktigt älskat nappen men nu somnar han med den oftast men spottar ut den lika snabbt. Vi har aldrig använt den förutom när han ska sova och nu när han är större ligger dom inte överallt utan han får den bara när han ska sova. Dock har det aldrig varit något "problem" för oss, utan han kan somna både med och utan. Kanske var det att vi köpte fel storlekar på nappen redan från början HAHA så han kanske aldrig har vant sig vid att gilla dom vad vet jag. Stor kram Hej Maja <3 Jag undrar om du skulle kunna skriva ett inlägg om ensamhet? Hur man som känslomänniska kan hantera det för att det ska kännas så "okej" som möjligt? Kram Hej <3. Åh jag blev rörd av din korta men så stora fråga. Jag får ofta frågor om relationer och ensamhet faktiskt. Många mail och långa DM:s om hur många inte har många vänner, eller känner sig sviken av sin vän eller familj. Känner ensamhet. Ingen tillhörighet. Många frågor om just det här. Jag tror att jag lärde mig att hantera ensamhet när jag flyttade till Lissabon med Victor. Det var en tuff ålder att lämna sina vänner och sin familj i. En ålder då ordet FOMO inte ens fanns men den absolut var som störst. Jag kunde inte ens gå in på snapchat för att jag fick ont i magen när jag såg hur alla umgicks i Oslo och Västerås. Men nu har jag snart bott utomlands i tio år (SÅ GALET) och jag har verkligen kommit till ro med allting. Kommit till ro med hur relationer faktiskt förändras, dels såklart pågrund av distansen men också pågrund av livet. Livet förändras och det är okej. Och kommit till ro att ibland kommer det stunder av ensamhet, även om jag är ensam i England eller har massor av människor kring mig i Västerås. Jag får ofta frågor om relationer och ensamhet, hur det borde vara och att det inte är någonting man har. Man har inte tio bästa vänner från högstadiet, eller en stor stabil familj eller syskon som man är nära. Alla har en illusion av att man borde ha det, och att alla andra på hela jordklotet har det. Men så är det ju inte. För att känna sig mindre ensam tror jag att man måste se till vad man faktiskt har. Man kan tro att en stor familj automatiskt är en bra familj, så är det inte. Man kan bara ha en familjemedlem som är den bästa i hela världen, och det är precis lika bra som fem familjemedlemmar. Och betydligt bättre än tio dåliga familjemedlemmar. Man kan ha en bästa vän, som är mer där för en än hundra andra vänner. Många tror att kvantitet är det viktiga, men det är ju faktiskt kvalite. Kanske måste man fundera ut varför man känner sig ensam? Är det kanske en person eller en situation som gör att du känner dig ensam? Ibland kan det vara just det, bara en känsla, som man måste lista ut var den kommer ifrån. Jag kan känna mig ensam och inte förstå varför, sen kommer jag på någonting som har gett mig den känslan och så blir allting lite tydligare. Jag tror också att det är viktigt att se till vad man faktiskt har. Och inte tänka på vad man borde ha, eller vad samhället säger att man ska ha. Vilka gör dig lycklig och vilka vill du ha i ditt liv? När du har bestämt det och blir trygg i det så blir ensamheten inte lika stor längre. För man är just det, trygg. Då är man lugn i att man har dom man har och då blir ensamheten inte lika stor längre. Sen kan man absolut ha perioder där man känner sig så ensam ändå, jag har också det ibland. Men istället för att fastna i den känslan så lyfter jag på luren och ringer någon. Och svarar ingen, då tillåter jag mig själv att vara lite ledsen och ensam. Det är okej. Alla känner sig ensamma ibland tänker jag då. För så är det faktiskt. Och jag är ju även en så privilegierad person som läsa era mail och berättelser, som påminner mig om att vi alla ofta har samma slags känslor. Och jag önskar att jag kunde vidarebefordra alla mail så att du också förstod att du inte är ensam. Men jag skriver det här, så kanske du kommer ihåg det nästa gång. Att alla känner sig ensamma ibland, och att det dels är helt normalt, och mer än okej. Vi är inte ensamma. Och så får man inte glömma att genom hela livet kommer man att träffa underbara människor. Vissa stannar föralltid, vissa en liten stund. Saker förändras och det kan göra att känslan av ensamhet infinner sig. Men när saker förändras så hittar man också nya människor och relationer som funkar just nu i livet. I perioder känner man sig som den lyckligaste i världen. Och ibland ensam och liten. Man kan inte vara så hård mot sig själv hela tiden. Är man en snäll människa så är man inte ensam, även om man tror det ibland. Och ensamhet är ingenting farligt. Bara en känsla. Skickar en stor kram och massor av kärlek. Så fint inlägg, väldigt äkta! Vilken bok är det som du läser varje dag?? Det lät otroligt intressant och inspirerande att ha som ”dagens läxa” varje dag!Ha en fin dag!!! Jag ÄLSKAR den boken, glömde den dock i England vilket är trist jag var inne i ett sånt nice flow. Ni hittar den här! <3
