Hej Maja! tack för en toppenblogg! En liten fråga som jag funderat på…ska se om jag kan formulera mig rätt =) Victor, som har ett kontrakt, hur gör han om han ex har bortamatch och du åker in på förlossningen. Får han ”släppa allt” och åka till dig? Eller är dom hårda med att de inte kan avbryta allt pga sin partner ska föda barn? Väldigt nyfiken och hoppas jag får ett svar! Stor kram. Hej <3 Och tack för att du läser. HAHA BRA fråga. Det är ju väldigt olika från klubb till klubb. Jag vet skräckhistorier där klubben har tvingat spelaren åka från sjukhuset innan barnet kom till världen då det dagen efter var match. Har några vänner som har missat förlossningen pågrund av flyg och liknande. Däremot tror jag och vad jag har hört att många klubbar har samma slags regler och moral där, att spelarna alltid ska försöka vara med på förlossningen. Däremot är det sällan spelaren får vara hemma för att tjejens due date är passerat eller liknande. Alltså har jag due date 25e april och bebisen inte har kommit kommer Victor fortfarande åka på planerade matcher samma vecka. Han sitter inte hemma med mig och bara väntar. Däremot har jag känningar, eller får jag känningar när han är iväg så får dom åka hem direkt (då krävs det ju också att det går flyg, eller tåg eller liknande för att dom ska hinna hem). Men jag kommer att ha någon här för chansen att Victor råkar vara i en annan stad eller annat land är ju ganska så stor. Hoppas verkligen att han kan vara med på förlossningen, skulle bli väldigt ledsen annars. Han är ju min stora trygghet såklart och det skulle verkligen vara en sorg om han missade vår barns födsel. Och efter födseln så kommer han få börja jobba direkt igen, är det träning dagen efter så åker han förmodligen på den och samma om det är match! Stor kram Är så glad för er skull <3 NJUT! En fråga, vilket filter använder du på dina bilder? I vilken app? Jag använder mig av appen VSCO! Filtret h3 som jag har köpt till! Sen justerar jag alltid färgerna och kontrasten. Hur gör du dina kollage? <3 Jag använder mig av Canva och av appen Smartcloset! PUSS Varför ska ni inte fira jul tillsammans i år? Kram Hej <3 Haha alla tycker att det är så konstigt att vi inte ska fira jul i år ihop men det är så enkelt som att jag gärna vill vara nära min familj och släkt i år pågrund av lite personliga anledningar och Victor har ju sin fotboll så hans släkt kommer hit! Men jag är tillbaka redan den 25e och får några dagar att fira med hans familj också vilket ska bli mysigt <3 jag får lite av båda helt enkelt! En fråga, helt off topic men har för mig att du tidigare skrivit om känslan av att man ger mer än man får i en vänskapsrelation. Idag fick jag en inbjudan till en av mina närmsta vänners babyshower, vi bor i varsin del av sverige men jag vill såklart av hela mitt hjärta finnas där på den stora dagen i hennes liv. Så jag började direkt kolla hur mycket det skulle kosta, hur mkt jag skulle behöva vara ledig från jobbet och hur jag skulle kunna pussla för att få ihop det och får SÅÅ dåligt samvete när jag inser att det inte kommer gå. Då säger min sambo ”men tänk nu, hade hon gjort det här för dig, lagt ut de pengarna, tagit sig den tiden och kommit hit, hur många gånger har hon hälsat på dig sen du flyttade hit för 6 år sen?” Och då insåg jag att nej, hon har inte varit här en enda gång, och har egentligen aldrig visat intresse för det. Och då blev jag så ledsen på något vis, eller fick klump i bröstet, för att jag insåg att jag kanske ger så mycket mer än jag får tillbaka, om inte alltid praktiskt så emotionellt. (Vet att det låter som hybris och att jag kastar upp mig själv på livets högsta hästar men det bjuder jag på). Nuuu till frågan, vad gör man? Hur tänker man? Hur blir man inte ledsen och hur slutar man försöka ge allt när det liksom ligger i ens natur på något vis? Oj vilken bra och stor fråga. Alltid när jag har bloggat om vänskap här i bloggen eller när jag och Sanna har pratat om det i podden så är det alltid många som hör av sig och känner igen sig. Det är klurigt med vänskapsrelationer. Och jag tror att det blir klurigare i en viss ålder, mellan 20 och 30 händer så himla mycket och jag tror att det är då man sätter sin grund när det kommer till vänskaper. Man inser ofta att man värderar olika, eller precis som du beskriver värdesätter olika saker. Jag har precis som du alltid försökt åka hem, åka på tillställningar, göra en grej av vad som är viktigt i andras liv. Jag tror att det är viktigt. Att förstå vad som är viktigt för ens vän, oavsett om jag tycker att exempelvis födelsedagar är viktiga eller inte så kanske hen tycker det och då finns jag där. Så när du skriver "hur slutar man försöka ge allt" så borde du tänka om. Man SKA ge allt till sina nära och kära, men får du inte det tillbaka så måste man faktiskt (låter kanske hårt) men släppa den personen. Det är absolut inte värt det. För tillslut har man sin lilla grupp som man VILL ge allt till och som man får TILLBAKA allt ifrån. Exempelvis skulle jag vilken dag som helst åka till någon i min närhet om den behövde mig, jag skulle släppa allt och bara åka. Och jag vet att alla skulle göra detsamma för mig. Inte få nått trött sms om att man ska försöka eller se för man kanske har nått annat för sig. Jag tror precis som du skriver att det kanske är dags att släppa lite på den relationen du har. Jag har känt ett tungt tryck på mitt bröst och varit så otroligt ledsen men har alltid kommit tillbaka till grundkänslan att det är för att jag inte kände att jag fick det som jag gav tillbaka. Och det betyder inte att någon har rätt eller fel, bara att man har olika syn på vad man gör och inte i en vänskapsrelation. Man kan ha olika prioriteringar och behov. Och ibland blir man bara för olika. Och tänker för olika och har för olika värderingar. Efter alla dessa år nu med Victor i andra länder har jag kommit fram till några grundstenar som är A och O för mig. Man ska genuint vilja den andra gott. Går det bra för dig så är det min största lycka och man ska bli stolt över sin kompis (blir man inte det måste man själv ta sig en funderare och se vart skon klämmer.) Jag har haft känslan när jag hängt med folk att jag inte ens har vågat ta upp vad jag jobbar med just nu eller hur det går för mig och då är ju relationen helt fel. När någonting bra händer mig är mina bästisar dom första jag ringer. Det här har blivit ännu viktigare för mig allt desto mer Victor har vuxit karriärsmässigt. Ser man inte oss, framförallt Victor för den han är längre eller genuint vill han gott så har man ingenting i våra liv att göra. Vi behöver en liten tajt krets runtomkring oss och det har vi märkt tydligt genom åren. Exempelvis var det någon som tipsade en av Sveriges största tidningar om vårt bröllopsdatum och vart festen skulle hållas. Detta fick vi nys om när bara inbjudna hade fått informationen, alltså har någon, som inte är i vår närmsta krets men bekant med någon vår närmsta krets, försökt tjäna pengar på vår största dag i livet. Om det var en respektive eller om någon råkat se inbjudan på något kylskåp vet vi inte men det bevisar ju bara varför vi är så måna om vilka vi har runt oss. Sidospår. Man ska ta sig tiden (och vilja ta sig tiden). Tar sig inte någon tid för mig kommer jag inte längre ta mig tid för den och det kommer sluta med att vi inte längre är vänner. Jag upplever att desto äldre man blir desto mer mån blir man om sin tid, det är ytterst sällan jag hänger med människor jag inte känner ger mig någonting. Jag har bland mina finaste minnen från Stockholm exempelvis. Malin har tagit ledigt från jobbet för att träffa mig och Vickan och Tove försöker alltid fixa sina jobbpass för att kunna träffa mig så mycket som möjligt när jag är hemma. Och när jag kommer till Västerås så har nästan alltid min familj och mina kusiner med familj tid för mig. Det är kärlek. Och på tal om det, jag tror att man måste hänga med människor som är lika en själv. Någon man vågar prata och drömma med. Jag tror att många som läser kan hålla med om det, att när man tänker efter så är ofta en vänner en kopia av en själv. Och om inte annat, någon man inspireras av. Annars tror jag att klyftorna blir för stora om man känner att den andra har helt andra åsikter eller livssyn. Vad mer. Man ska helt enkelt välja människor kring sig som bara ger en precis det där man själv ger tillbaka. Man ska få energi och kraft. Känna att vad som än händer så VILL den här människan förstå mig och jag henne eller honom. Vi vill varandra väl och månar om varandra. Vänskap är bland det finaste som finns, kruxet är bara att det tar lite tid innan man hittar sitt gäng som var och en enbart ger en kraft. Så ofta vi har knepiga relationer, med vänner, föräldrar och partners utan att förstå att livet är för kort för det och ibland är det bättre att släppa taget och lära känna nya fantastiska människor. Det är en befrielse när man väl kommit dit att man inte längre har ont i bröstet över en relation i sitt liv. Och att det finns människor som 100 % bara vill dig väl och älskar dig för att du är du. Du ska bara åka på babyshowern om du tror att hon hade åkt för din skull, däremot säger ditt tryck över bröstet att hon nog inte skulle det tyvärr. Och mitt tips är väl att kanske låta den relationen vara nu, för den dagen då din faktiska babyshowern kommer och hon inte dyker upp så kommer det göra väldigt ont. Ge din tid och energi till en vän som förtjänar den istället, det tycker jag. Stor kram. När kommer din hårvideo upp? Älskar din blogg och hela dig. Jag ska försöka spela in den IDAG! Men innan nyår är den 100 % uppe måste försöka hinna med allting bara och hoppas jag hinner med det idag. Kram och tack för tålamodet.
