Hejsan Maja! Jag har en fråga till dig då jag vet att du har haft mycket ångest. Jag är 21 år gammal och har hela mitt liv tyckt att det varit roligt att plugga. Nu till hösten började jag att studera och har sett fram emot detta länge. Men ingenting är som jag hade planerat eller sett fram emot. Har dagligen grov ångest, har svårt och äta, träna och att i huvudtaget fokusera på något annat än plugget. Detta går ut över mina relationer till min kille, familj, vänner osv. Tycker att programmet som jag studerar är intressant, men det är min prestationsångest som tar över och får mig att bara vilja ligga i sängen och gråta. Har börjat tvivla på mina studier, om jag har valt fel eller börjat studera för tidigt? Eller ska det bara vara såhär, ska jag stå ut och bara hoppas på att allt löser dig? Sedan är det så mycket som stressar mig runt omkring, vad händer med min studentlägenhet om jag hoppar av osv? Du är så klok, och kan tänka mig att du har några kloka tips och råd! Hej kära du! Jag känner igen mig mycket i det du skriver, jag har verkligen lidit av prestationsångest och det är någonting jag fortfarande jobbar med i mig själv. Jag har lätt till stress och försöker idag att alltid att planera så att jag inte hamnar i svackor där det enda jag upplever är stress och press. Däremot vet jag att det är svårt när man studerar. Jag minns när jag bodde i Lissabon och studerade marknadsföring på 50 %. Jag var så stressad mest hela tiden. Inte för att jag inte kunde det jag pluggade eller för att jag inte hade tiden utan min hjärna satte sig på helvarv och trots att en tenta var fyra veckor bort så blev jag stressad över det. Idag ser jag ganska tydligt att det nog inte berodde på själva studierna utan mer hur jag var som person just då. Jag har pratat mycket om att jag går till psykolog men sen jag började jobba med mig själv hos henne så har verkligen stunder som dessa blivit mer och mer sällan. Det är lätt för mig att säga att du löser skolan och att du grejar det här (vilket du gör) men kanske är du liksom mig en ganska känslig person för intryck och behöver verktyg för att klara av situationer som denna? Att studera ska vara något kul och utvecklande (inte alltid såklart, att plugga är ju även svårt) men iallafall majoriteten av tiden. Se över situationen, exakt vad gör dig stressad. Är det för att du verkligen vill det här och vill prestera? Isåfall kanske du ska gå till någon som kan hjälpa dig med din prestationsångest. Eller är det för att just det här inte känns helt rätt för dig? Allt det praktiska löser sig på ett eller annat sätt, så som lägenheten. Lista ut var skon klämmer. Med just prestationsångesten så har jag suttit här nu och funderat hur jag har blivit bättre med det och för mig har det varit att jag måste känna att jag har kontroll. Jag blir så stressad när jag inte hinner med det jag ska, inte får tydliga svar eller när saker och ting inte klaffar. Jag har lärt mig att planera väldigt bra och har lagt upp dagarna så att inte den här andnöden kommer till mig. För när jag känner att jag har kontroll på situationen så spelar det egentligen ingen roll hur resultatet blir för jag vet att jag har gjort det bästa jag kan av förutsättningarna. De gångerna jag får prestationsångest när helt enkelt när jag känner att saker har blivit slarvigt gjort och då går jag till botten med det och försöker göra om det, och göra det rätt till nästa gång. Låter kanske flummigt för mitt yrke är ju inte det samma som att studera men kanske hjälper det lite. En pluggande Maja, 2016. Andas. Se över situationen och se vad du kan göra åt saken. Det blir bra oavsett, ibland kommer bara livet över en speciellt vid nya kapitel i livet som denna. Stor kram Hej Maja,Ända sedan du berättade om din bus rutin så har jag använt din bus hela sommaren. Håller med om att det är den bästa färgen men undrar om du också upplever att färgen sätter sig i porerna och tenderar att bli fläckigt runt halsen? Sen hatar jag att den färgar av sig så mkt. Hur gör du på natten efter att du applicerat den för att undvika att hela sängen blir brun?Sååå tacksam för svar. Hej <3 Åh vad roligt att läsa! Jag tar resterna i ansiktet och applicerar inte ny produkt bara för ansiktet! Däremot sätter det sig lite i porerna oavsett BUS man använder (vad jag har upplevt iallafall) så det antar jag att man får välja om det är värt det eller inte. Jag brukar undvika näsan! Och på halsen tar jag knappt BUS överhuvudtaget just för att det blir väldigt enkelt fläckigt. Antingen tar jag lite av det som redan finns på handsken eller så hoppar jag det helt, då sminkar jag på de områdena istället! Jag applicerar ibland produkten på eftermiddagen och duschar senare på kvällen eller så sover jag i sängen (vilket INTE är populärt) och byter lakan dagen efter........ Förra veckan innan min plåtning med Loreal hade vi precis bytt lakan så jag fick sova i gästrummet he he. Stor kram <3 Hej fina Maja!I din vlogg från plåtningen med Gina Tricot så bär du ett par otroligt snygga svarta stövlar med klack? Som du säger att du måste köpa! Var kommer dem ifrån? Hej! ÅH JA, så fina. Jag klickade hem dom direkt efter och du hittar dom här! Stor kram Hej Maja! Tycker som många andra att du är väldigt klok och fin. Ser saker på ett konkret sätt, eller iallafall förmedlar dina tankar på ett konkret sätt med stor kärlek till dina följare. Jag har såklart ett dilemma… jag och min sambo har varit tillsammans i 10 år, vi har planer på att gifta oss. Kruxet är att min ena syster absolut inte vill umgås med vår pappa. Så illa att om han kommer, kommer inte hon. Jag kan ju inte bara bjuda den ena och på så vis välja bort någon utav dem..Jag känner att jag helst av allt bara skulle vilja vara gift. Vi har tänkt att göra det i smyg och bara ha några vänner som vittnen.. men i nästa sekund ångrar vi oss och vill ha ett riktigt bröllop med middag, gäster och hela kalaset.Hur ska man tänka, egentligen? För jag vill ju inte ångra mig om vi skulle gifta oss i smyg att vi skulle haft ett ”klassiskt” bröllop istället. Hej fina <3 Så svår fråga! Jag känner med dig och vi hade också en liknande situation under vårt bröllop. Det viktiga tycker jag är att inte glömma bort vilka den här helgen handlar om. Er två, och er kärlek. Ofta handlar fokuset på helt andra saker och jag vet inte bara att det blev så för oss utan även för många vänner som har gift sig. Det dyker upp en hel del situationer och man vill göra alla nöjda, ibland såpass mycket att man glömmer bort vad man själv faktiskt vill. Ha ert klassiska bröllop, som ni vill ha det, och så får resten lösa sitt. Jag förstår att det är så svårt och känsligt men här har jag väldigt starka åsikter kring det. Har man tur så gifter man sig en gång i livet och då måste allting få handla om er. Sen är det upp till din pappa och syster att sköta den situationen, oavsett om båda kommer, ingen kommer, eller bara en kommer. Vad vill NI två? Och så kör ni på det. Älskar dem dig så kommer dom att acceptera ditt beslut och om inte så är inte det ditt problem, faktiskt. Det här ska bara handla om någonting härligt och även om livet inte alltid ser ut så, så måste allt jäkla groll och allt bråk bara få vänta. Låt inte bråk och hat förstöra en dag som finns för att få fira er kärlek. Det är någonting jag tar med mig från vårt bröllop. Det viktiga var och borde alltid ha varit- jag, Victor och vår kärlek. Jag hade njutit mycket mer av hela resan om jag hade förstått det på en gång. Stor STYRKEkram till dig, jag förstår att detta måste vara så jobbigt. Så mysigt, älskar att följa din vardag! Förra veckan la du upp en story på ett par beiga necessärer du hade, har letat som en galning efter dem.. Vad hette dem och var hittar jag dem? Massa kramar Här hittar du dom! ÄLSKAR mina. Stor kram och tack för fina ord.
