Hej! På din bild från flyget. Gina tricot solglasögonen är det modell Ellen eller Nova? Mvh Josefine Hej! Här(adlink) hittar ni den exakta modellen! Jag älskar dessa och använder dom hela tiden! Och kostar bara 89 kronor! Stor kram Hej bästa Maja!Det är en sak som tynger mig och skulle behöva dina fina tankar för att få ordning på det.Jag gifte mig i Februari och frågade därför mina två bästisar som inte kände varandra om dom ville vara mina brudtärnor vilket dom såklart ville. Tiden gick och dom blev bekanta och snart så umgick dom mer och mer med varandra. Nu umgås dom dagligen och om jag frågar om en fika eller en promenad så har dom redan planerat något tillsammans men ”jag får jättegärna komma”.Det gör mig såklart superglad att dom två kommit så bra överens och det är ju världens bästa tjejer så det är klart att dom klickar!Jag känner mig däremot ledsen över att känna mig lite utanför och inte längre ha mina bästisar som tidigare. Jag missunnar dom verkligen inte deras fina vänskap, jag behöver bara bli vän med denna nya situation.Kram från en 30-åring med 13-åriga tankar haha! Hej! <3 Och grattis till giftermålet! Bästa som finns ju. Jag tycker inte alls att det låter som om att du har 13-åriga tankar, däremot väldigt normala tankar. Jag får alltid så mycket frågor om vänskap och relationer, enbart från kvinnor och det är verkligen någonting som berör oss väldigt mycket. Jag förstår verkligen att du är ledsen över situationen och att du känner dig förvirrad. Jag har flera vänner som har blivit vänner genom mig, jag har också fått flera vänskapsrelationer via vänner och det har alltid fungerat smärtfritt och enbart varit roligt för att vi alla behandlar varandra med respekt. Som du beskriver den här situationen låter det faktiskt inte alls så snällt. Självklart ska alla få umgås med vem dom vill när dom vill, det är någonting jag tycker är jätteviktigt. Jag kan enkelt känna mig kvävd och behöver friheten att ha alla mina relationer som jag vill, alla mina vänner lever sina egna liv och är sina egna personer. Ibland pratar vi varje dag, ibland inte på flera veckor och det är så både jag och dem fungerar. Man är väldig trygg i relationen att det inte behövs ständig bekräftelse eller kontakt. Man ringer när man har lust eller om det är någonting speciellt man vill prata om, inte bara för att man borde. Är jag i Sverige så kan jag träffa en, eller alla, eller tre samtidigt. Däremot är alla väldigt utspridda och inte i samma "gäng" fast vi alla ofta umgås när jag är hemma. Däremot förstår jag att det här blir annorlunda för här är ni ju en uppenbar trio, och att inte kolla om du vill hänga på tycker jag inte alls är snällt. Prata med dem och berätta hur du känner. Kanske upplever dom inte alls situationen så eller ens har tänkt på att det blir dumt. Du kanske har varit mer upptagen och dom har tänkt att du inte har tid? Vad vet jag. Det viktiga i sånt här är kommunikation. Och det är aldrig fel att berätta hur man känner, om nått kommer en sten lätta från ditt bröst. Vänskapsrelationer kan vara svårt, nycklarna tror jag är kommunikation och respekt. Kan man inte prata med en vän och berätta hur man känner så är det ju ingen relation att ha så nära ändå! Stor kram, du är inte ensam. Hej! Fin blogg du har och som många brukar skriva uttrycker du dig väldigt bra. Jag undrar varför Victor blivit kallad tillbaka nu? Är ju mitt i allt det här… Premier League har ju inte avslutat sin säsong och jag tror att man siktar på att avsluta den nu i sommar! Därför behövde vi åka hem och sitta i karantän för att Victor ska kunna träna med laget såfort det är tillåtet igen! Kram Hej Maja.Tack för en bra, ärlig och ödmjuk blogg. Du är en fantastisk person att följa. Både rolig, smart men framförallt ödmjuk. Älskar att du mixar mode, föräldralivet och allt mitt imellan. Nu till min fråga. Jag har själv barn och har alltid varit optimist på livet men ibland formsvackor pga kriser inom familjen, ångest och annat som gjort att jag mått dåligt. Nu är jag inne i en fas där jag inte ser något ljus pga att jag inte är perfekt. Vet det låter sjukt men jag har alltid vuxit upp och fått höra att jag är så fin, vacker, snygg osv. Vill säga mycket fokus på mitt utseende. När jag var tonåring gjorde jag misstaget att pierca min navel och herregud vad jag ångrar det idag. Det har resulterat i att jag mår dåligt så fort jag tar av mig på överkroppen. Kan inte se min mage och tänka att jag är fin ändå. Hade det varit bristningar, ärr eller annat pga av graviditeter eller förlossningar så hade det varit en annan sak. Men nu är det något jag själv skapat eftersom jag inte tänkte efter när jag var tonåring. Min navel ser hemsk ut och jag klarar inte av att se den. Är så ledsen över allt man går miste om med att visa sig inför sin partner, i bikini, inom träning etc. Vad ska jag göra? Jag mår riktigt dåligt. Jag vet inte om det är för jag associerar mig själv med att jag alltid varit snygg och därför klarar jag inte av att det nu ser så fult ut pga något jag egentligen inte hade behövt göra.Hoppas du förstår även om det låter galet haha. Jag vet bara inte vad man ska göra när man hamnat i utseendefixerings-träsket. Har du gjort något i din tonår som du ångrar idag? Stor kram Hej fina! Usch vad jobbigt att gå runt och må sådär och jag önskar att jag hade några magiska krafter som kunde få bort det där ur din hjärna. Spontant tänker jag att det kanske grundar sig i någonting annat? Jag vet att när jag var yngre och var orolig över andra saker så som framtiden, jobb, skola så la jag mitt fokus på det yttre för att det var lättast att kontrollera. Fundera på det om allt det här kanske är någonting annat? Om inte så förstår jag att det är så enkelt att fastna i det tankemönstret. Jag har varit där som säkert många många andra här inne. Jag vet att jag läste någonting någon gång att man ska öva på att inte tänka dumma tankar om sig själv. Går man förbi en spegel så FÅR MAN INTE tänka något dumt utan bara positiva tankar. "Snygg rumpa", "fin näsa" "yes idag glänser verkligen min hud". När jag hamnar i dåliga perioder så försöker jag att jobba just så och det har, iallafall för mig, gjort skillnad. Jag har aldrig varit så "obrydd" om mitt utseende som jag är idag och jag är så otroligt tacksam över det. Jag spenderade för många år med att tänka på kalorier, celluliter, storlek på kläder och mina skavanker. Jag hör flera gånger i veckan och har gjort i flera år nu att mitt födelsemärke är det äckligaste och fulaste som finns. Men jag älskar mitt födelsemärke och vill aldrig ta bort det. Självklart brydde jag mig i början och blev ledsen. Det var ju en grej jag själv aldrig någonsin har reflekterat över men när jag blev en offentlig person så var det de första man kommenterade. Men det är vad som gör mig till mig. Jag har också ett hål i naveln, och självklart är det inte de som jag älskar mest på min kropp, MEN när jag var 17 år och hade det där tyckte jag att jag var såååå fin så det där ärret/hålet bryr jag mig inte om idag. Och inte min man heller. Och inte min omgivning heller. Det är någonting man själv fokuserar på. Ingen annan. Ibland fokuserar man för mycket på tänk om istället för att tänka äsch så var det då och de valen gjorde jag då, absolut ingenting jag kan göra åt nu. Om man inte har mördat någon då, då borde man tänka på det varje sekund, varje dag. Men ett litet hål i naveln visar ju bara att man har varit ung. Här är min mage precis just nu! Älskade mage. Det som gör en människa unik och vacker är ju just att den inte är perfekt. Ett gammalt hål i naveln eller läppen, ett ärr någonstans, bristningar eller födelsemärken är det jag tycker gör en person speciell. Precis som du. Fokusera på rätt saker och jobba med det! Alla behöver olika slags hjälpmedel men googla vad som kan passa dig. En bok? Podd? Dokumentär? Pinterest? Prata med vänner? Din man? Psykolog? Fundera och ta tag i det. Livet är ju alldeles för kort för att ens lägga en sekund och tänka på hålet man har i naveln från sin ungdom. Och jag kan lova att du är hur vacker som helst oavsett, tillochmed vackrare tror jag. Stor kram Hej fina Maja! Vart har du fått tag i Västerås-tavlan? Såg den på din insta och den är så fin! Kram och tack för en underbar blogg Hej fina! Den har jag fått av min mormor och låtsasmorfar i present! Den är supergammal och jag ramade om den! Det är från en gammal kalender såg jag så kanske kan man hitta det någonstans! Stor kram och tack själv! Hej,Tänkte höra vart du köpte kameran? Vad det är för modell? Kameran heter Polaroid! <3 PS! Alla era frågor om kollage, kläder och speltips osv sparar jag till separata inlägg så att ni vet! <3
