Nu när MIN sommar har lidit mot sitt slut och min vardag börjar igen (fick kommentarer tidigare om att det gav några av er ångest, läs det här inlägget efter semestern isåfall och njut av sommaren ni har kvar) så är iallafall jag mer än taggad på allt som ligger framför mig. Jag har ju varit i Sverige sedan mitten av maj och varje dag har sett olik ut så att kunna vakna upp i England och äta en hälsosam frukost från ett fullt kylskåp, åka samma väg till gymmet varje dag, ha möten och få jobba och få in rutiner med TL känns underbart för mig. Att få ha en tacofredag framför Johan Falk eller gå över till vänner för spelkväll ska bli så härligt. Egentligen har ju jag levt i ett vakuum kan man säga sedan Ted Louie kom 24e mars så nu äntligen är det dags. För en liten nystart igen. Jag älskar ju nystarter och det här får mig att bli så motiverad på allting i livet. ALLT. Det KLIAR i mina fingrar och det känns som om att inget mål är för stort just nu. Det här är vad jag längtar och strävar efter just nu; Få ordning i huset. Ni som har följt mig vet ju om vilket kaos det har varit med inredare hit och dit och resultatet är ju långt ifrån okej enligt mig när man anlitar ett företag för hjälp. Dessutom nu när jag har verkligen grävt in mig på inredning så inser jag att det inte finns en röd tråd överhuvudtaget i huset. NOLL. Så det ska ordnas med och det ska bara bli roligt. Har förstått att det är dom svenska dekorationerna jag gillar mest med våra lägenheter så nu ska jag kika på nya krukor, ljusstakar, kuddar och lampor från skandinavien. Fantastiska Maja som inredde vår drömlägenhet i Stockholm ska hjälpa mig med dom stora grejerna så som vilken matta som passar bäst till vår nya soffa, vilka färgskalor jag ska följa osv. Jag får inte beställa en grej till för Victor utan att vara 100 % säker på min sak. Har ju en tendens att inte läsa informationen så det har exempelvis kommit hem två tavlor som var mindre än mitt huvud (trodde dom var en meter typ), mattor som även dom varit för små och glas som är lika stora som ljusstakar. Skickar såklart tillbaka allting men förstår nu att han har tröttnat på mitt "ÅH NEEEEJ så här såg det inte ut på bilden". Jobba. Jag längtar efter att få vara kreativ och nå mina mål. Jag och Jonna har en sån tydlig plan med allting så nu är det bara att köra. Att vi jobbar så bra tillsammans gör också att det inte känns tufft att kunna kombinera det här med att vara mamma. Utan det ska enbart bli kul och jag är så redo, för allting. Vågar inte ropa hej en men har en del grejer på gång som gör mig pirrig, så så pirrig. Spendera tid med min familj. I samband med att vi ska få ordning här hemma ska jag även se till att hålla rent efter mig och det betyder att saker och ting ska vara organiserat så jag bara kan få stå i köket och BAKA och laga god mat medan grabbarna hänger i soffan eller sitter vid köksön och gör mig sällskap. Har längtat så mycket efter Victor dessa veckor så det är inte klokt. Är så kär i den där karln. Vill tända ljus, lyssna på musik, pussas, kramas, spela spel, vara kär, vara världens bästa mamma. Vara hälsosam och bli stark igen. Jag har inte spenderat en minut åt att tänka på min mage som är fladdrig efter att min lille älskling låg där inne men däremot har jag tänkt på hur svag jag har blivit. Så blir det ju när man inte har tränat på ett halvår. Så nu är jag taggad på att komma i form, springa intervaller och lyfta tunga vikter. Känna den där känslan efter ett ordentligt pass. Få spendera en timme på gymmet ensam med musik i öronen och bara köööööra. Åh så nice det ska bli. Bli lugn igen. Jag ska börja gå hos min psykolog mer kontinuerligt igen. Det gjorde ju underverk i våras men efter att Ted Louie kom kände jag inte att jag hade behovet, men nu tror jag det vore bra, inte för att jag mår dåligt. Men för att jag vill fortsätta jobba på mig själv. Och med det sagt ska jag även verkligen ta tag i meditationen igen, och fokusera mer på det gröna livet. Vegetariska dagar och ibland helt veganskt. Dessutom så har jag ju snusat under sommaren (idiotiskt att börja igen jag vet) och jag märker en otrolig skillnad när det kommer till min ångest. Som natt och dag. Jag har hög puls konstant och stressar upp mig för saker jag inte har någon anledning att stressa över. Så jag har bestämt mig för att sluta igen, för allas skull i familjen men främst för mig själv. Jag var så harmonisk och lugn när jag var gravid och det tror jag delvis beror på att jag inte hade massa nikotin i min kropp. Eller tror och tror, jag vet att det är så. Så nu ryker dom en gång för alla dom där goda jävla påsarna. Livet är allt bra nu. Eller inte bra. Det är perfekt. Och det är så fint, att det är de. Och imorgon får jag träffa Victor, och Ted Louie sin pappa.
