Idag fyller min mamma år. Desto äldre jag har blivit desto mer har jag insett att det är unikt med en bra relation till sin mamma. Eller till sina föräldrar överlag. Det vet ju jag dessutom med tanke på att jag inte har någon kontakt med min pappa. Och just därför är jag så tacksam över just min mamma. Lika mycket som jag kan skratta och gråta med henne lika irriterad kan jag bli på människan. Det är en trygghet att få ha henne som just min mamma. Hon är alltid bland den första människan jag ringer när någonting har hänt. Bra som dåligt. Med åren har hon blivit en expert på att bota min ångest och hon är liksom Victor, en väldigt ångestfri person. Mina problem jag kan uppleva i livet är i hennes värld bagateller. Vilket gör det så enkelt för mig att ringa henne. Enkelt för mig att ha henne som bästa vän. Vi gråter åt samma saker och skrattar åt samma saker. Stör oss på samma saker och går tillochmed likadant. Victor filmade oss en sommarkväll här i Västerås när vi går sida vid sida och vi liksom haltar fram precis likadant, som tvillingar. Jag är helt övertygad om att det är just tack vare henne min storebror mår så bra idag. Han har sagt det själv, att utan mammas ihärdighet och beslutsamhet om bra vård och det bästa för Albin hade han aldrig klarat sig så bra som han har gjort. Hon har och är världens bästa mamma till både mig och Albin. Och jag är så stolt över att kalla henne för min mamma. Hon får aldrig försvinna från mitt liv. Grattis mammis på födelsedagen. Vi ses snart <3
