Idag firar jag och Victor fyra år tillsammans. Egentligen längre eftersom att vi dejtade i nästan ett halvår innan vi officiellt blev ett par. Jag kan tycka att det var någonting vi gjorde bra. Vi stressade inte, vi var väldigt lugna i vår situation och vi både visste nog att det skulle lösa sig och bli precis som vi ville i slutändan ändå. Vi började dejta i juni och det var inte förens först i slutet av september som vi sa att vi överhuvudtaget var kära i varandra. Varje gång jag flög hem från Lissabon så visste jag inte om det var sista gången jag skulle få träffa honom, jag visste inte om jag skulle få flyga för att hälsa på honom igen. Skulle han ha ångrat sig? Eller ville inte han lika mycket som jag ville? Jag hade ingen aning. Men det är också fint ju. Att våga vänta. Att våga hoppas så länge utan att ha behovet att ha någon i ett koppel. Efter det tog det ytterligare fyra månader innan vi sa att vi älskade varandra, för då visste vi ju, att vi verkligen, hjärtligt och stort, älskade varandra. Det finaste med vår relation är nog att vi är så kära i varandra. Jag älskar honom på ett sådant innerligt och starkt sätt att det är väldigt svårt att sätta ord på. Han är det absolut snyggaste jag vet. Han är sådär snygg att man alltid blir lite smått avis när andra tjejer är runt honom. För han är inte bara djävulskt snygg, han är ju även den trevligaste och mest älskvärda människa som finns. Om han bara förstod att jag får bita mig själv i tungan varje gång när han går runt här hemma i sina svarta jeans och vita t-shirt. Hur byxan liksom klämmer åt vid hans lår och t-shirten faller över hans stora rygg. Han är som en stor vältränad björn som alltid luktar gott. Han luktar alltid gott. Och om han bara visste att jag älskar när han ber mig hämta glass ur frysen för det är "mycket mysigare om jag gör det". Det finns så mycket han gör varje dag som får mig att skratta. Ibland när vi lyssnar på musik kan han ta i med tårna och brista ut i sång, men han sjunger helt fel text och jag kiknar av skratt varje gång. Han vet om att han sjunger fel, men han gör det om och om igen, för att han vet om att jag tycker att det är så roligt. När han lagar mat tar han måtten så ordentligt att det alltid tar minst två timmar innan middagen är klar, han är så noggrann. Och därför kommer han att bli den bästa pappan till våra barn. För han kommer smörja in dom så länge och ordentligt med solkräm att huden aldrig kommer att brännas på de små kropparna. Jag skulle kunna skriva en hel bok om alla hans små trix som gör mig mer och mer kär för varje dag. För om han bara visste, hur han får mig att falla handlöst om och om igen. Han är perfekt. Min Victor. Vi har haft ett bra år. Ett stort år. Ett kärleksfullt år. Det har skett mycket förändringar för oss båda men någonstans i stormen har vi lyckats stå precis så stabilt som vi alltid gör. Vi har pussats oss igenom allting. Och klappat varandra på kinden. Och sagt att det här, det klarar vi av.Vi har förlovat oss. Och börjat planera vårt bröllop ihop. Och jag kan inte förstå att han äntligen, ska bli min man, på riktigt. Det har jag hoppats på från den stunden jag såg honom på Summerburst för fyra år sedan. Tack för det här året min älskade. Vilka fina fyra år vi har haft som pojkvän och flickvän du och jag. Jag ser fram emot året som kommer, och vilka stormar vi ska ta oss igenom tillsammans härnäst men den här gången som man och fru. Today me and Victor are celebrating four years as a couple. Well, we have been dating for almost four and a half years but today for years ago I popped the question. I like that we waited for so long. We dated and took everything very slowly and gentle, we didn't rush anything. I think we knew that everything was going to fall in to place either way. After this day it took three more months until we told each other that we loved one another. I love our first year. Everything was so new and exciting, but also very clear. We wanted to be with each other. This year has been crazy. A lot of changes for both of us but but we have been standing strong together. As we always do. Now we are starting our fifth year together and soon we will be husband and wife. I have been longing for that since the first time I ever saw him four years ago. I love him more than words can explain and I am grateful everyday for him choosing me.
