Då kommer maja och sista månaden i Lissabon. Skönt tycker jag för nu orkar jag inte se en till bild från den där fantastiska staden. Solen lös och jag hade kvar bilder från fotograferingen med bästa Sandra som förövrigt ska fota vårt bröllop! Jag skrev ett långt inlägg om att jag kände mig vemodig inför att åka hem på semester, förmodligen för att jag kände på mig att det här var sista tiden där. Man vet ju aldrig med fotboll men självklart visste jag att saker var i rullning, men jag har hanterat alla fönster med att inte tänka för långt utan ta allting som det kommer eftersom att man aldrig kan veta förrän kontraktet är påskrivet så det tänkte jag även här. Att man inte skulle ta ut någonting i förskott. Nu i efterhand skulle jag självklart ha varit mer rationell och vi borde ha pratat mer om en eventuell flytt. Och inte skjuta undan alla känslor. Det här var nog en av de sista middagarna jag och Victor hade ensamma ute i Lissabon. Jag drack rödvin och åt pizza med världens bästa människa mittemot. Och havet som utsikt. Jag packade väskan och åkte hem en snabbis till Sverige. Vi firade min farmor som hade fyllt 80 hela år! <3 Så mysigt faktiskt, jag träffar sällan min pappas sida av släkten så det är lika trevligt varje gång. Jag hade på mig favoritklänningen ifrån H&M. Att jag inte köpte den i ljusblått också............ Väl hemma i Lissabon kom damerna på ett sista besök. Och jag lyckades natta Nellie för första gången helt själv, tog en bild och fångade detta ögonblick. Tänk en dag kommer jag att få natta våra egna bebisar, längtar efter det. Men nu längtar jag mest efter Nellies lillebror som snart kommer till livet. Sanna. Vad vore man i livet utan henne <3 väldigt fräscha här också, så såg vi inte ut nyss när vi pratade på facetime vill jag lova. Och min lugg <3 får se om jag vågar klippa idag när jag ska till frissan, ska ändå gifta mig snart och vill man verkligen ha en lugg i vägen då? Två hjärtan. Gör lite ont i hjärtat att jag inte kommer att få se han till höger på ett bra tag, han lever life i Dubai as we speak och jag ska ju till Spanien. Och den här lilla grisen åt bröd som aldrig förr medan vi shoppade loss på avenyn. Minnen ändå när vi gick in på LV utan att köpa någonting, Nellie slängde bröd överallt och vi skämdes. Jag var tydligen on point igen. Måste ta tag i mig själv. RIP Maja Nilsson Lissabon style. Det var dags för final med Benfica! Och jag blev väldigt full och blev intervjuvad i TV. Minns inte vad jag sa förutom att "vi svenskar tycker om att dricka öl" - ingenting jag kommer att ställa upp på igen. Att vara dyngrak i direktsändning vill säga. <3 Stolt över honom och hans jäkla fotboll. Ja ni ser ju, här står man på en scen framför x antal tusenpersoner och jag såg dubbelt av allt. Minnen ändå. Och jag lärde mig att det kanske inte passar sig att dricka på det sättet när ens kille är en offentlig person. Har brutit det löftet x antal gånger men ändå, övning ger färdighet. Det var lagmiddag! Och Victor hade glömt att säga någonting så två timmar innan vi skulle vara på plats fick jag reda på det."Gala" är temat, va bra älskling. Verkligen tack. Inte så muntert hemma då kan jag säga. Men jag hade precis köpt denna byxdress så jag klarade mig ändå. Alla andra hade långklänningar och stora diamanter men men, så går det när man är tillsammans med Victor Nilsson Lindelöf. Sen kom årets bästa dag. Victor var ledig så vi tog taxi ut till Caiscais. Hittade en restaurang vid havet och slog oss ner där. Och här satt vi han och jag, delade en flaska vin, beställde in öl, åt skaldjur och pratade om livet. Och alla minnen från den här staden. Tänk att vi växte upp här tillsammans ändå. Victor hade bara bott här i 9 månader när vi träffades, han var 19 och jag 20 år. Sedan fick vi lära oss allting tillsammans. Hur man var sambos, hur man pratade portugisiska, hur man hanterade saknade efter familj och vänner, hur man från att vara unga personer blev vuxna tillsammans som fick vara ute på ett sånt här äventyr tillsammans. Tack älskade Victor för det, för att jag tack vare dig fick flytta till Portugal och nu till England. För att lilla jag fick följa med på ditt tåg och se världen från din synvinkel. Tack vare dig har jag växt som människa varje dag, träffat så många häftiga människor, fått se så vackra platser och framförallt få leva livet med någon som dig. Alla borde få dela livet med någon som är precis som du. Och tack igen, för att jag fick bli kär i dig, och växa upp med dig i en stad som alltid kommer att ha en så stor plats i mitt hjärta. Tack för att du visade mig ditt Portugal, tack för att du satte det på kartan och för alla fantastiska och stora minnen vi har därifrån. Sista tiden kom Victors mamma och lillebror på besök, vi åt glass på balkongen och spelade kort bland annat. Och åkte runt på äventyr i staden. Och solade och badade såklart. Kenan kom även förbi såklart och vi hade viktiga möten, men även om vi har viktiga möten kan ni alltid lite på att vi två förgyllar middagarna med lite drinkar. Sist vi alla sågs i Manchester hade vi möte ETT på natten efter en match med vår bankman. Då skulle det pratas aktier och dylikt, jag och Kenan satt som två barn halvlulliga efter matchen och försökte fokusera i ett konferensrum på något hotell i Manchester. Roligt nu i efterhand, Victor gav mig blick efter blick innan han sa åt mig att skärpa till mig. Förstår honom men vem vill sitta och prata om investeringar halv två på natten lite full, inte jag iallafall. Tur att jag har min partner in crime Kenan iallafall. Sen kom sista matchen med Benfica och jag såg ut såhär! Det började sedan att spöregna och matchen spelades på någon gammal arena utanför stan så där stod jag i kön till bajamajorna och såg ut som en blöt hund. Skämdes lite dessutom, ingen normal människa går väl på fotbollsmatch i jeanskjol och brillor från Dolce and Gabbana. Sen kom sista dagen. Jag var ute och sprang på morgonen innan vi skulle till flygplatsen. Här är en bild från gatan där vi bodde i ett år. Upp till höger var vår lägenhet, min favoritlägenhet. Grät hela springturen och lyssnade på hög musik. Dagen var här, och jag visste ju egentligen, att jag inte skulle få åka tillbaka och kalla staden för mitt hem igen. Låter dramatiskt men oj vad traumatiskt det här var för mig. Men sen har jag ju faktiskt honom och då gör hjärtat inte lika ont längre. Och det kändes skönt att slippa flyga med Tap igen - kanske världens sämsta flygbolag. Vi kom fram till ett soligt Stockholm, åt lunch inne i stan och tog varsin öl. SEMESTERÖLEN VAR HÄR. Vi köpte med vin och öl och åkte hem till familjen Guidetti Dahlström. Möttes av den lilla tjejen som kom gåendes med en gåvagn, väl där i låg ett graviditetstest som jag och Victor missade helt då vi var för upptagna med att pussa på Nellie. MEN SEN så fattade vi!!!!!!!!! EN TILL LITEN ÄLSKLING SKULLE KOMMA. Okej det var lite antiklimax först för jag hade sett framemot att dricka rödvin med Sanna men det släppte fort <3 Och snart är han här. Min gudson. Challe och Putte var också med så vi alla grillade och snackade skit hela kvällen. Bästa gänget <3 kan inte förstå att även dom blir föräldrar i vår, så stort. Efter den kvällen åkte vi hem till Västerås och jag invigde sommaren med en springtur på Björnön. Kändes skönt att vara hemma en stund och vi hade äntligen fått nycklarna till lägenheten.
