Jag var tillbaka i Manchester och det vankades dejt! Jag älskar att klä upp mig fint och fixa mig lite extra för Victor. Det måste jag ändå säga att jag är duktig på. Jag ser vikten i att fortsätta vara Victors flickvän och fästmö och inte bara hans bästa kompis. Min värsta mardröm är att vi en dag skulle vakna upp och inse att vi bara ser varandra som vänner, utan minsta gnutta passion för varandra. Toalettdörren står öppen och man går runt i samma gamla slitna pyjamas som både har kaffe och chokladfläckar (det gör jag såklart nu med men då och då försöker jag att anstränga mig lite extra). Jag klär fortfarande bara upp mig för Victor, när jag har nya kläder inviger jag dom när jag är med honom. Jag köper nya underkläder, går runt i fina morgonrockar hemma, jag lagar en extra god middag ibland och tänder ljus fast det bara är en vanlig måndag. Jag anstränger mig. Och Victor gör detsamma för mig. För vi vill ju vara med varandra resten av livet och det kan man inte om man bara är vänner, eller kan kan man väl, men det är inte så jag vill leva med Victor. Vi firade fyra år tillsammans och han var iväg på match i något annat land men jag fick ändå rosor. Kanske den finaste buketten jag har sett. Att han ens hade tänkt så långt gör mig rörd och får mig att känna mig så älskad. Att han är borta mycket med fotbollen gör ju ingenting i slutet av dagen när han ändå kommer ihåg de där viktiga stunderna som jag tror många andra som alltid är tillgängliga gör. Jag började träna en del igen, skaffade mig en PT och satte upp mål. Långt ifrån dom målen och jag måste lägga i en extra växel snart. Man kan inte alltid säga "jag ska bara" om man verkligen vill nå sina mål. Nu när jag är tillbaka i Manchester så ska jag börja träna oftare och framförallt hårdare, det har varit svårt nu i Spanien men min tränare Ali är inbokad och vi ska köra på som satan nu. Och kylen ska fyllas på med mycket grönt. Kenan kom på besök <3 Och Sebbe <33 Vi lagade goda middagar och mös. Gillar alltid när Victors bror är hos oss på besök för då har jag någon att laga mat med. Vi tycker att det är lika roligt båda två och kan stå och titta på köttet i ugnen tillsammans och ba "wooooow nu duuuuuu, oj oj oooooj". Vi rensade ut massa kläder som vi skänkte till välgörenhet. Så skönt och bra, ska göra det igen snart. Victors andra bror Alex kom också så jag, Kenan, Sebbe och han gick ut och festa en kväll. Fullt ös medvetslös osv. Och vi hängde på gymmet och levde life. Jag var produktiv och startade upp mitt engelska företag! Kände mig stolt över mig själv den här dagen och började äntligen känna att saker och ting började falla på plats. Efter mycket slit så var allting klart. Jag vet att jag hade känt mig så stressad så länge just pågrund av att det var så mycket att fixa med bolaget, allting går ju hand i hand och har jag inget företag kan jag inte samarbeta med företag. Dessutom är det väldigt viktigt för mig att sköta allting exemplariskt när det kommer till vart jag är skriven, vart mitt bolag drivs och allt det där tråkiga men viktiga som jag har fått lära mig det här året. MEN här var allting på plats. Heja mig, faktiskt. I slutet av månaden mös vi själva i Manchester innan det var dags för nästa landslagssamling igen. Hösten är generellt väldigt hetsig med mycket landslag och många klubbmatcher, våren brukar vara något mindre vilket är tacksamt. Så man hinner träffa människan man delar livet med menar jag. Det var oktober! Och nu när ni läser det här har jag förhoppningvis precis landat i Manchester.
