Egentligen har jag så mycket jobb att göra att jag inte har tid att ens svara på det här. Men jag bara kände att jag måste, och det här får bli sista gången som jag försvarar mig. Varje dag, bokstavligen, varje dag så får jag frågan om hur det är att vara fotbollsfru, om jag inte saknar ett riktigt jobb, hur det känns att leva på Victors pengar och hur jag överhuvudtaget ens ser på min framtid. Vad i helvete ska det bli av mig? Jag har förstått ett tag att ordet influencer kan provocera. Att vara bloggare inte är ett jobb och att jobba med sociala medier är ett skämt. Och jag köper det. Jag kände likadant innan jag själv gav mig in i det här. Men det är ju för att man inte vet hur mycket jobb som ligger bakom. Om det var så enkelt att bara skriva om sin dag 10 minuter varje dag och trycka på "posta blogginlägg" så hade man inte kunnat kalla det här ett jobb. Samma lika med instagram, twitter, snapchat etc. Men jag jobbar. Det är inget jobbigt jobb, det är ett jobb, men det är inte ett jobbigt jobb. Jag förstår att det fysiskt och förmodligen psykiskt krävs mer av en människa att gå upp klockan 05 för att sedan jobba till klockan 17 på eftermiddagen än att jobba som enbart en bloggare. Jag respekterar det. Jag respekterar alla som jobbar och kämpar. Men jag respekterar även att alla människor är olika, och att alla har olika mål och drömmar. Jag skulle aldrig lägga en värdering i om du jobbade som läkare eller ekonom. Om du jobbade som servitris eller bandyspelare. För mig kvittar det. Du jobbar med det som du förhoppningvis älskar att göra. Eller så jobbar du med någonting du måste för att få mat på bordet. Jag fattar att det är så de ser ut, jag förstår och respekterar att alla inte har det så bra som vi har det. Men respekten för mig försvinner. Jag är bara en fotbollsfru eventuellt även en bloggare. Men det är så mycket mer som kommer till med det här jobbet. Ja jag kallar det ett jobb. Och från och med nu ska jag aldrig mer ursäkta det. Jag har tidigare sagt "jag jobbar med sociala medier, det kanske låter töntigt men" och fick höra av min nära vän att det inte alls stämmer. Jag är ju en entreprenör. Igår satt jag framför datorn från klockan halv åtta på morgonen till klockan fyra på eftermiddagen, och när jag kom hem från att ha kollat på Victors match hos hans bror satt jag i två timmar till. Just nu mailar jag med 16 olika människor. Antingen är det om reklam till min blogg, eller om mitt företag som jag just nu skriver in i England. Eller så är det om en intervju för en stor tidning eller så är det om olika samarbeten. Jag har tre sidoprojekt just nu som jag har eller håller på att starta. Ett får ni reda på väldigt snart, det andra kommer kräva flera års arbete innan ni kommer att få veta vad det är och ett tredje beror på hur förhandlingarna går med kontraktet. Jag, lilla Maja, mailar med ett stort företag om hur mycket det skulle kosta att få använda MITT NAMN? För sex månader sedan hade jag fått betala för att ens få synas på deras hemsida. Jag är en business woman. Jag anser att det här jobbet ger mig större meriter på mitt cv och utvecklar mig hundra gånger mer än när jag jobbade på Friday´s i Oslo. Jag har hittat min grej. Så jag har svårt att respektera era åsikter och vara tyst när ni mailar och kommenterar (många har jag inte ens accepterat) som ni gör. Jag är en entreprenör, någonting jag alltid har velat vara. Jag tjänar pengar på att göra någonting som jag ÄLSKAR. Det här är det roligaste jag vet. Min framtid är oklar, som den alltid har varit. Men jag tror på att varje liten stig jag tar leder mig till en större väg. Kom igen, för ett år sedan pluggade jag en lite kurs i marknadsföring bara för att jag kände att jag borde. Idag har jag ett (snart två) egna aktiebolag. Driver en egen blogg och har stora samarbetspartners. Så då har vi rett ut det. Jag jobbar. Och jag tjänar såpass bra att om ett år kommer jag vara den som bjuder med Victor en vecka till Maldiverna och inte tvärtom. Så oroa er inte för mig, jag klarar mig själv. Men för ett år sedan gjorde jag inte det och Victor var den hemma hos oss som drog hem pengarna. Varför är det så provocerande för er? Jag träffade Victor när han spelade i Benficas b-lag och hade gjort i ett år. Alla som vet nått om fotboll vet att det inte är några jättesummor vi pratar om. Sedan dess har vi hängt ihop. Så varför skulle det bli någon skillnad nu bara för att han har skrivit på för United? Vet ni absolut ingenting om riktig kärlek? Kärlek handlar inte om mitt och ditt, det handlar inte om pengar eller vem som köper vad. Det handlar om allt annat än det. Nån av er mailade mig och frågade om jag alltid tackar Victor när jag köper någonting, exempelvis en kaffe? Vi ska gifta oss i sommar, och jag tror att man inte borde göra det om man anser att ens partner inte ens får köpa en kaffe för ens pengar. Så sluta haka upp er på vad jag köper. Sluta haka upp er på hur vi lever våra liv. Rannsaka dig själv istället. Hur mår du egentligen? Vad är din plan i livet? Vad gjorde du idag som utmanade och utvecklade dig själv? Fundera ut det, uppfyll dina egna mål. Gör du det så kommer du aldrig mer ha varken behovet eller tiden att kommentera och maila elaka saker till en främmande tjej vars blogg du läser. Du kommer vara upptagen med att vara lycklig istället. Everyday people are asking me how it feels to be living on Victors money. If I feel that I´m throwing my life away and they are wondering what my plans in life are. I don´t really have the time to answer this but if you know me you know that I can´t keep my mouth shut. I am so sick and tired of people trying to make me smaller. Tired of people not knowing what´s important in life. I am an entrepreneur. I have my own company and soon I will start one more. I am doing this blog all by myself and everyday I email five to ten different companys about different project and collaborations. I am starting a whole new project with a friend soon and I also have one that´s complete that I will share with you in a couple of days. I work. I have my own money. But one year ago I didn´t. And who the fuck cares. I met Victor when he played for Benficas B-team. Since then we have been together. Why would anything change just because he just signed for Manchester United? If it did change it would not be love. It would be something else. Something that neither me or Victor wants. He´s been helping me while I have been trying adjusting to this whole new life in the spotlight, away from my home and family. And he will continue to help me, just as much as I will always try to help him. If that is with money, comfort or love should not really matter. We are engaged and in one year we will be married. We are in this together and while I´m trying to build my own company he will support me. If that is with money or love is none of your business. So I am done trying to defend myself. I am a business woman. I am cool. I have my plans and life in order and I have big big BIG goals in life. I aim for the stars and won´t stop until I land on them, I don´t want the moon. So instead of writing me nasty comments and emails I think you should look to yourselfs. What did you do today? Did you learn something? Are you happy? If not, how can you be? Cause I promise you when you are happy, you will not have the time or need to email me nasty shit about how I am living my life. End of story.
