<p style="text-align: center">Jag landade vid elva igår kväll. Jag tryckte i mig en varmkorv på Pressbyrån innan jag tog en taxi ut till hotellet. Jag hade helt missat den lilla detaljen att hotellet var obemannat efter klockan nio så jag dök upp ensam till ett mörkt hus vid tolv tiden. Jag kom in med en pinkod och kom in till ett litet litet rum och utanför fönstret fanns bara en mörk skog. Om jag var rädd? En aning va. Jag hörde heller inte ett ljud från några andra gäster så jag var helt övertygad om att jag var ensam här. Somnade tillslut till någon dålig serie på fyran.</p> <p style="text-align: center"> </p> <p style="text-align: center">Vaknade imorse och till min stora besvikelse fanns det självklart ingen frukostbuffé. Vad trodde jag egentligen, det är ett flygplatshotell där alla gäster åker vid olika tider. Eftersom att jag försöker hålla mig borta från både gluten och laktos, speciellt om det är en viktig dag då jag inte orkar med magsmärtor fick det bara bli en banan och kaffe till frukost. Jag var även tvungen att checka ut vid klockan elva så stressad som ett as fick jag locka håret och sminka mig. Alltså motsatsen till vad jag hade tänkt mig. Det blir lätt så när man heter Maja Nilsson. Nu sitter jag i lobbyn och har svettfläckar under hela tuttarna, VILKET VÄDER SVERIGE BJUDER PÅ. Helt underbart. Om 45 minuter kommer min kusiner så tills dess får jag sitta här och svettas, har knäppt upp klänningen i ryggen nu iallafall så det kommer in lite luft.</p> <p style="text-align: center"> </p>
