Irriterad | Maja Nilsson Lindelöf

Idag är jag irriterad.

Det har blivit lite för mycket språkpoliser och negativa kommentarer lite överallt på mina sociala medier. Jag har alltid förstått att det finns mycket skit på nätet och alla har självklart rätt att uttrycka sin egna åsikter, men då måste man göra det på ett schysst sätt. Jag har inte gått med på att man får skriva spydiga mail eller elaka saker. Min idé är och har alltid varit att på ett grovt och ironiskt sätt twittra samt blogga om mitt och Victors liv. Jag vill visa upp den delen man vanligtvis inte får se, istället för att visa bilder på någon ny klocka eller skriva om min ny inköpta väska så visar jag upp allt det där andra, det som är roligt och saker som man kan relatera till.

Många av er är helt underbara, jag blir genuint varm och glad när ni skriver så fina saker till mig. Men sen finns det de som granskar varje inlägg jag skriver som sen ska påpeka mina ordval eller åsikter. Jag vill inte ha en blogg eller twitter där jag ska behöva sitta och fundera på hur det kan tolkas, eller om jag går över någon osynlig gräns. Ska jag behöva analysera varje mening i den här bloggen kommer det komma upp två inlägg per månad och hur kul är det?

Inlägget jag skrev om kost och hälsa skrev jag på i en vecka. Jag funderade, ändrade mina meningar, diskuterade med bekanta om det blev bra. Allt för att jag så gärna ville att det skulle bli så bra som möjligt och förhoppningvis på något sätt hjälpa. Men istället för att lyfta upp det, eller helt enkelt bara skrolla vidare i flödet så ska man kommentera hur jag har formulerat mig. Någon tog sig friheten att säga att jag förmodligen har ätstörningar och att jag borde ha formulerat mig annorlunda. Det är så enkelt att sitta och peka finger där hemma, skriva ett litet mail eller kommentar med fula ord. Men det är väl bättre om ni bara slutar läsa skiten om det är så irriterande. Eller sluta följ mig på Twitter om jag skriver opassande saker.

Eller min twitter. Igår skrev jag en tweet, en ironisk tweet som 99 % av mitt twitterflöde består utav. Jag skrev att Victor drogade mig med sömnpiller för att få spela cod. Vilka människor tror på riktigt att det är så det har gått till? Att han då har TVINGAT mig att svälja pillret och sedan sprang ut för att spela cod? Alla måste väl kunna förstå att det inte var så det gick till. Men då måste man skriva elaka mail eller kommentarer, man bara måste trycka dit en lite. Säga att Victor är sjuk i huvudet eller att jag är en dålig förebild. Ja absolut. Tyck det då. Men skrolla vidare, skit i att skriva allt ni tänker.

Jag blir provocerad av att jag inte får vara mig själv och att människor tror sig ha rätten att få säga vad dom vill till mig för att jag har valt att skämta eller driva på vår bekostnad. Jag inser nu att desto mer denna attityd utvecklas desto mer kommer jag vara tvungen att fundera på att sluta. Jag vill inte behöva ha ont i magen över att kolla min mail eller mina oaccepterade kommentarer. För vad? För att jag skriver om vårt liv här i Lissabon på ett sätt folk inte är vana vid att läsa. Jag passar inte in i ramen för hur man ska bete sig som en flickvän till en fotbollsspelare. Skulle jag twittra eller blogga med ett filter på hade det ju inte varit jag och då slutar jag hellre.

Jag hade inte ens tänkt skriva någonting idag. Jag vill inte ge energi till den typen av människor som sitter bakom en skärm och alldeles tryggt kan skriva vad dom vill. Jag är motsatsen till det. Jag har mina åsikter och står för vad jag tycker, men det gör jag på mitt forum. Jag skulle aldrig skriva ett elakt mail till någon ung tjej för att hon uppenbarligen har en annan humor än mig. För er som inte håller med eller tänker annorlunda, starta en egen blogg och skriv ett inlägg om kost och hälsa. Eller skriv dina egna tweets som du tycker är roliga. Men tryck inte ner mig för att vi uppenbarligen tänker olika. Hur jävla svårt kan det vara att bete sig och att vara snäll.

Jag har förstått att desto mer Victor syns desto fler kritiska blickar kommer vändas till mig, och det är okej. Men jag gör mitt bästa. Och jag försöker bara bjuda på mig själv. Alla ni som är mellanmjölk och tycker att man ska hålla en lägre profil eller vara pk, ni får gärna hålla er borta från mina kanaler för jag är inte sån. Och vill ni ändå in för att läsa och bli provocerade, gör det då men var inte elaka i era mail eller kommentarer. Var snälla. Eller så kan ni hålla tyst. Så svårt är det faktiskt inte.