Vilken dag! Eller den började inte så bra, jag tog mig till gymmet och tränade styrka i en timme. Vilken skillnad det är på kroppen när man har brutit sina rutiner, det kändes som ett slag i ansiktet och det var ganska jobbigt om jag ska vara ärlig. Inte bara fysiskt men även psykiskt. Helt plötsligt känner jag mig så sliten i min kropp, jag som de senaste månaderna har varit så stark och rakryggad känner mig helt plötsligt inte alls så stark och fin. Jag gick därifrån med en jobbig känsla i magen och väldigt stressad, över lägenhet som är stökig och över vissa saker jag måste ta tag i. Ingen bra känsla i kroppen helt enkelt. Men sen mötte jag upp den här karln på en lunch, vi pratade om vad som försiggår i min hjärna och varför jag tänker som jag tänker. Och en timme senare kändes allting bra igen. Det är väl klart att man mår såhär efter fem dagar i Prag, kroppen är paj men min själ har aldrig varit såhär full med kärlek. Och det är helt okej, och det kommer bara att ta några dagar innan jag känner mig som mig själv igen. Jag tror att det tar tid innan alla gamla hjärnspöken och dåliga tankar försvinner, men tillskillnad från förut så pratar jag om det idag. Det gör att ångesten blir lättare och att jag blir mindre ensam med mina tankar. Hade jag inte berättat om hur jag kände idag hade jag heller inte förstått varför jag kände som jag kände, tankarna hade bara blivit värre och ångesten större. Vädret var magiskt idag vilket lättade tyngden på hjärtat. Turisterna har hittat hit efter vintern så staden kryllar av folk. Vi hann med lite shopping. Eller vi och vi, jag gjorde medan Victor spelade spel på mobilen. Nu är vi hemma, fixat i lägenheten och har precis ätit tacos. På tv rullar någon fotbollsmatch och jag pillar med datorn. Önskar er en trevlig kväll alla fina läsare.
