Just nu känner jag att jag inte hänger med i tempot. Det är som om att jag har massor utav saker att stå i, organisera upp och fixa med men dagarna bara susar förbi. Jag har dessutom väldigt lätt för att stressa upp mig i onödan. De månader som kommer nu blir väldigt hektiska, vilket enbart är roligt. Jag ska åka till Spanien imorgon och nästa vecka kommer Sanna och Nellie hit. Efter det har killarna landslagssamling så jag åker hem till Sverige i tio dagar. Sen får vi besök av Victors lillebror och några dagar senare åker jag till Prag. När jag väl är hemma från Prag kommer min mamma och storebror hit över påsk. Och så rullar det på. Men istället för att njuta av det blir jag stressad och orolig över småsaker. Jag måste verkligen bli bättre med det. Att ta en dag i taget. Jag kan helt allvarligt börja fundera på hur vi ska hinna organisera upp gästrummen innan Sanna kommer nästa vecka. Och jag klurar på vilken dag jag ska åka hem från Sverige för att hinna åka hem hit och fixa innan nästa besök kommer. Jag tycker om att ha kontroll och jag tror att när det är mycket som händer så kommer jag att mista den kontrollen. Men så är det ju inte. Det är tur att jag har Victor, han är motsatsen till mig och får mig att förstå att saker löser sig. För det gör ju alltid det. Här är ett exempel på hur ostressad Victor är. Jag har haft magsår över det här rummet i snart två veckor men han kliver bara rakt in i det varje dag utan att ens reflektera över bombnedslaget när han ska spela Cod. "Det gör vi på en kvart" Ja gör det då en kvart innan du ska börja spela, tack. Del ett i processen mot ett lyckligare och mer harmoniskt liv var att boka en spontanbiljett till Sanna och John imorgon. I mitt lilla huvud tänkte jag att jag borde vara hemma och fixa med allt som måste göras, dels hemmet men även lite jobbgrejer men Victor har bortamatch i helgen och sen CL i Tyskland på onsdag så jag blir helt ensam här annars. Så nej, jag kan ha minst lika mycket kontroll fast jag är omringad av vänner. Idag åt vi iallafall sushi på vår favoritrestaurang Sushi Café. Men till vår stora besvikelse har de bytt ägare och våra favoriträtter var borta från menyn och de nya smakade inte alls lika bra. Men en mysig lunch hade vi efter en natt i två olika sovrum. Det blir lätt så hemma hos oss, mycket passion leder till gräl. Och efter att jag tog mina kuddar och slängde igen sovrumsdörren vid tolv inatt pratade vi inte på 12 timmar. Men sen behöver vi bara se varandra igen så börjar vi garva. Knasigt kanske ni tänker men det är så det är här hemma. Hellre det än mellanmjölk hela tiden. Och hur snygg är min nya jeansjacka med strass då? Jag invigde den på vår dejt i lördags med svarta stuprörsjeans, en röd blus och klackar, jag kände mig som tio poäng. Ikväll ska jag packa och laga köttbullar till middag. Flyget till Vigo går redan vid åtta imorgon bitti så det blir en tidig kväll ikväll.
