Jag vet inte om ni har snappat upp det men jag älskar högtider. Jag tycker om känslan av långledigt, god mat, nära och kära, godis och vin i överflöd. Det är fint. Jag är den som planerar vad jag ska ha på mig på när vi ska äta påskmiddag och jag tycker att det är roligt med småpresenter. Första året tillsammans med Victor flög jag ner med ett stor påskägg och massa svenskt godis. En annan fin påsk var när min mamma, hennes gubbe Stefan och min storebror Albin kom på besök till oss för allra första gången i Lissabon. Det var så emotionellt för mig att få besök av min fina familj, att dom kom till det nya främmande landet jag numera bodde i och fick se hur vi hade det. Vart vi åt våra luncher eller vart vi handlade hem mjölk, det var en mäktig känsla. Och tufft när det var dags för dem att åka hem. Vi bodde i en möblerad lägenhet i en förort i Lissabon, jag tror tillochmed att det räknas som en egen stad, Seixal. Lägenheten liknade en bunker med en beige skinnsoffa och svarta ikeamöbler. Så charmigt att vi redan nu kan se tillbaka på det och fnissa, vilket fantastiskt första halvår vi hade där tillsammans. Här hade vi burit ut våra innemöbler för att kunna sitta ute och äta middag. Det här var påsken 2015. Under den här våren gjorde jag bokstavligen ingenting. Planen var att skaffa ett jobb men jag fick bara jobb på som telefonförsäljare, det var inte optimalt att vara hemifrån 10 timmar per dag då hade jag lika gärna kunnat bo kvar i Oslo. Tanken att plugga på distans slog mig inte så jag fördrev tiden med att träna och att baka. Det var en kluven tid, jag var ju så lycklig över att äntligen vara med Victor men jag var så olycklig när jag tänkte på hur lite jag gjorde med mitt egna liv. Med min karriär och mina mål. När jag letade fram bilder från den påsken så hittade jag inte så många, jag måste ladda min gamla mobil och föra över alla bilder till min hårddisk. Men däremot hittade jag massa annat kul! Här är bilder från vår andra lägenhet i Lissabon. Även den var möblerad, men det mesta slängde vi ner i källaren och försökte fräscha till stället med fina mattor och ljusstakar. När vi flyttade hit började jag även gå i skolan, fem dagar i veckan pluggade jag portugisiska vilket var bra för min hjärna men även det vara ganska tufft. Jag vet att jag kände mig så dum och dålig när jag inte förstod, ryktet spreds sig även att jag var tillsammans med Victor så att vara en ung svensk tjej förstärkte inte direkt bilden av att vara smart. Dessutom blev jag utfryst av de andra tjejerna i klassen. Varför vet jag inte, jag bjöd hem hela klassen på middagar, bjöd in mig själv på utekvällar och försökte att inte ta för mycket plats. Men efter några veckor satt dom och pratade om den gaaaalna utekvällen dagen innan som jag uppenbarligen inte var bjuden på, vilket var femte dagen i rad. Istället för att bli ledsen så slutade jag bara att försöka och insåg att jag hellre var ensam än vän med tjejer som dom. Jag hängde med grabbarna på rasterna istället. Jag tror nu i efterhand att det var någon slags avundsjuka blandat med deras osäkerhet. Jag var enkel att irritera sig på, en svensk tjej som gärna pratar högt och som tydligen är ihop med ett fotbollsproffs. Jag tycker också om att göra mig fin även om jag bara ska sitta vid en skolbänk. Det var jobbigt just då, speciellt eftersom att min självkänsla inte var som den brukar men idag ser jag bara tillbaka på det som en viktig erfarenhet. Så som dom betedde sig betydde man sig på högstadiet, så i slutändan säger det mer om dem än om mig. Här har Victor "pyntat" hemma hos oss, han tyckte det var snyggt om kepsarna var uppställda på trappen upp till vårt sovrum. Victors storebror Sebbe kom och bodde hos oss i några månader vilket var helt underbart. Han fick vårt extrarum som sakta men säkert utvecklades till ett rum för Playstation. Victor blev skadad så vi hade en hel del mysiga kvällar med vin och goda middagar. Sebbe är en kung i köket och det var så mysigt att för en gångs skull inte vara den som alltid kokar ihop en middag. Han kunde stå där inne i timmar och koka ihop någon sås eller marinera ett kött. En väldigt mysig tid i livet för oss. När jag ser bilder på mig själv känner jag knappt igen mig själv, gör ni?? Känns så otroligt långt borta. Tänk att så mycket kan ändras på bara två år. Jag kommer aldrig att sluta skratta åt den här bilden. Jag och Victor hade ett stort bråk en kväll. Innan bråket utlöste så började han raka håret. Men det hela eskalerade och efter någon timme av bråk slängde han igen dörren för att gå och köpa kebab till sig själv och Sebbe (nej det är sant, jag fick ingen kebab). När vi blev sams skrattade vi så mycket åt att han hade gått ner för att handla mat och glömt bort i all vrede att han såg ut såhär. "Jag tyckte att folk kollade konstigt". Otroligt roligt. Jag önskar er alla en RIKTIG glad påsk, drick mycket påskmust och ät god mat. Umgås med era nära och kära och ät så mycket godis ni vill <3
