<p style="text-align: center">Igår efter en ganska dålig dag för min del tog vi oss ut för en middag. Eller jag duschade, smetade på mig läppstift, invigde en ny långklänning och sa till Victor att det var dags att testa en ny restaurang vi har haft ögonen på ett tag. Jag behövde komma ut helt enkelt. Utsikten var fantastisk, vi beställde in ostar och skinka till förrätt och jag förtjänade ett glas vin. Jag tänkte att mensvärken kanske skulle minska en aning då.</p> <p style="text-align: center"> </p> <p style="text-align: center">Men middagen blev inte alls bra, vi kom in på en diskussion och tog upp gammalt tjafs. Jag blev gråtfärdig och en riktig drama queen. Eller drama queen och drama queen, jag slutade helt enkelt att prata ungefär så som en femåring gör och ville enbart åka hem. Även om det var en diskussion vi behövde ta så vet jag ju att jag har pms, och att den varje månad påverkar mig väldigt mycket, för mycket. Någonting som hade kunnat vara ett enkelt samtal förstörde hela vår kväll. <em>Min pms blir så stor och kraftig att jag inte orkar med mig själv.</em></p> <p style="text-align: center"> </p> <p style="text-align: center">När jag var runt femton eller sexton började jag att äta p-piller, då åt jag någonting som heter jasmin men senare bytte jag till minipiller. Det varierar säkert men de jag åt gjorde så att min mens uteslöts helt och jag har därför inte haft mens på snart 7(?!) år. I somras bestämde jag mig för att sluta med hormoner som preventivmedel och jag måste säga att det absolut är det bästa jag har gjort. Det är en häftig känsla att ha regelbunden mens igen och att känna hur kroppen fungerar som den ska. Det känns rätt. Jag var väldigt känslig mot hormoner och nu nio månader senare märker jag vilken stor påverkan p-piller har haft på både min kropp och knopp. Skillnaden nu från då är att jag enbart har humörsvängningar när jag har pms, och inte hela månaden som jag hade förut.</p> <p style="text-align: center">Jag använder mig av appen Flo som jag kan rekommendera! Där registrerar jag mitt mående och menscykeln varje månad. Jag ser tydligt när min mens ska komma, när jag är fertil och vilka dagar jag förväntas att ha pms (det kan ju vara skönt att veta ibland, även om man v a r j e månad glömmer bort det).</p> <p style="text-align: center"> </p> <p style="text-align: center">Det kändes bara viktigt att skriva om det här idag. Om vad det är som försiggår i oss tjejer varje månad och hur vi hanterar det på olika sätt. Igår tränade jag med Orlando och innan vi ens sa hej frågade han hur jag mådde, han sa att jag såg ut som ett åskmoln. Efter passet som slutade med intervaller på springbandet med hastighet 21 (?!) gav han mig beröm. Eller inte bara mig utan alla kvinnor. Han sa att det är de som är det coola med oss, att vi kan vara uppsvällda, illamående och ömma i kroppen men ändå slita på som djur. Han sa att när han såg mig i början av passet trodde han aldrig att jag skulle palla det passet hade hade förberett, men tji fick han, här kommer en kvinna med pms och jag är en superwomen.</p> <p style="text-align: center">Det bästa med pms är iallafall att den går över. Och jag är väldigt tacksam över att jag har en kropp som fungerar som den ska, sen hade jag naturligtvis önskat färre symptom men sånt är livet. Jag är även tacksam över att jag har en kille vars axel jag har gråtit ut på hela dagen som alltid lyssnar och försöker få mig att tänka logiskt trots min pms. Han har förstått att det inte är någonting jag skyller på varje månad för att få vara irriterad utan orsak, det är någonting som faktiskt sker inom mig, någonting jag inte kan kontrollera. Någonting som jag gärna skulle slippa.</p> <p style="text-align: center">Nu ska jag äta lite mer choklad och ta en lång dusch, klappa mig själv på axeln och sen gå till affären för att köpa tamponger.</p> <p style="text-align: center"><strong>Heja oss!!</strong></p> <p style="text-align: center"> </p>
