Igår innan Victor kom hem förberedde jag lite mys här hemma, köpte hem middag och bakade efterrätt. Städade och dukade lite fint, jag hade tillochmed hängt upp ballonger i hjärtform runt om i lägenheten, lite tönt- varning på den kanske. Men tre år är ändå värt att fira lite. Jag hade på mig ett nytt set jag köpte i veckan. Jag bad Victor att ta en bild men ja, jag tycker inte alls att jag ser lika bra ut som jag kände mig, varför blir det alltid så? Man känner sig skitsnygg sen ser man en bild och tänker no, it was all a lie. Vi försökte göra calzone, som ni alla säkert förstår blev det inte alls bra. Mysig kväll med den bästa av dem alla. Nu har Victor precis åkt iväg till träningen och jag tänkte koka lite ägg, snart blir det gymmet och resten av dagen är oklar. Vi får se vad som händer helt enkelt. Nä vet ni vad det här inlägget skrev jag imorse men när jag var på gymmet tänkte jag att nu har jag ju blivit precis så där jag inte vill vara, den som bara visar det fina i livet. Kvällen igår blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. Eftersom vi hade kanske en av våra finaste kvällar tillsammans på vår två årsdag, vi bakade pizza, tände tusen olika ljus, pratade i timmar, dansade till fina låtar och drack vin en helt natt så ville jag göra om det i år igen. Jag köpte hem pizzagrejer, ballonger och tände ljus precis som förra året. Nej nej nej. Gör inte det. Man ska aldrig försöka göra om någonting som en gång var perfekt. Victor hade rest hela dagen och var helt slut, jag hade föreställt mig att vi skulle sitta fina vid middagsbordet och prata om livet, sånt där man sällan pratar om. Han kom ut från duschen i en t-shirt och kalsonger. Pizzadegen var katastrof så maten smakade scones. Jag började gråta. Victor förstod ingenting. Jag började få upp bilder i huvudet om hur länge sedan det var vi hade en riktig dejt och att det kommer dröja flera veckor tills vi har chans att göra om det. Jag grät ännu mer. Victor förstod fortfarande ingenting. Efter många pedagogiska försök av Victor beslöt vi oss för att lägga oss i sängen, sätta på en film och äta chips istället. Då tänkte jag iallafall överraska med efterrätten jag faktiskt hade bakat. När jag går ut från köket glider tallriken ur händerna på mig, efterrätten förstörs och det ligger porslin på hela golvet. Grät jag mycket innan så skulle ni ha hört mig nu. Victor kom springandes och exploderade i skratt medan han torkade bort mina tårar. Där har ni det. En kväll som blev absolut motsatsen till vad jag hade tänkt mig. Jag blir så besviken när det inte går som jag vill, alla som känner mig vet att det är en typisk Majagrej. Jag fastnar i en tanke och har väldigt svårt tänka om. Kvällen slutade iallafall med att vi låg och gapskrattade i sängen åt den kaotiska kvällen, och det är ju faktiskt kärlek det också.
