<p style="text-align: center">Att man aldrig lär sig. Jag har en infektion i kroppen men har inte tänkt att det innebär samma sak som sjuk. Igår sprang jag milen och städade hela lägenheten, lagade middag och donade. Men vid nio blev jag helt utslagen och kände mig febrig. Vaknade upp imorse med lite halsont men tog min ändå till gymmet för att träna med Orlando. Redan efter fem minuter på springbandet började jag kallsvettas och blev yr, så det var bara att promenera hem igen.</p> <p style="text-align: center">Jag vet att man måste lyssna på kroppen men efter veckor av ganska mycket resor och fest så trodde jag bara att jag hade blivit lite lat. Det är konstigt hur man alltid blir som sjukast när man är som mest motiverad att komma tillbaka till rutiner igen, det går väl hand i hand det där. Jag har levt rövare och då tar kroppen stryk. Jag köpte med mig juice och soppa hem som jag ska försöka få i mig snart, sen ska jag sova resten av dagen. Titta på mina "skitprogram" och försöka att finna mig i att vila. Victor är borta hela dagen så jag får ta hand om mig själv, lite skönt ändå, man orkar ju inte med en stor karl som ska ta upp hela sängen när man ligger febrig och snorig.</p> <p style="text-align: center">Jag är ganska dålig på det, jag kan aldrig ligga kvar i sängen och dra mig eller ha en dag av att bara "slappa". Förr när jag bodde i Oslo var jag duktig på det, hade man en ledig dag så spenderades den hemma i sängen. Nu när jag lever ett helt annat liv så är det sällan jag tar en hel dag att vila. Låter väl fjantigt för er som jobbar heltid men att ha ett mer flexibelt liv ger inte samma känsla som när man har ett mer rutinerat liv. Jobbar man måndag till fredag så vet man att lördag och söndag är det ledig tid som gäller, blir lite svårare när man aldrig riktigt jobbar och heller aldrig riktigt är ledig. Men idag ska jag stänga av. Idag har jag inget val, allt det andra får vänta.</p> <p style="text-align: center"> </p>
