Träning och hälsa | Maja Nilsson Lindelöf

Jag tänkte skriva lite om min träning och hälsa, ni är en flera som har undrat så jag tänkte bena ut allting för er. För det första så skriver jag allting ur MITT perspektiv och hur JAG tänker. Jag vet att det är ett väldigt känsligt ämne idag och därför desto viktigare att prata om det.

Under de senaste tre åren har jag totalt gått ner 18 kilo. Jag tänker inte nämna min startvikt eller vad jag hade eller har för storlek på mina kläder. Det är irrelevant. Jag hade en helt annan livsstil för tre år sedan och hade haft ända sedan gymnasiet. Livet bestod av fest, mycket gott på helgerna och jag förstod inte riktigt det där med bra kost. Att tillägga är dock att jag aldrig riktigt varit nöjd med min kropp men vad jag kommer ihåg från gymnasiet så var det inte heller någonting jag direkt la energi på. Jag har av någon anledning alltid haft ganska bra självkänsla så att jag var lite rund och go tänkte jag inte på. Dessutom är jag väldigt glad över det, de åren i skolan och efter är absolut de roligaste i mitt liv och jag tackade aldrig nej till fest eller knasiga äventyr, vilket jag förmodligen hade gjort om mitt mål var att gå ner i vikt.

När jag flyttade till Oslo så var jag helt enkelt trött på att inte känna mig bekväm i min egna kropp. Trött på alla ursäkter jag alltid hittade på och jag bestämde mig bara för att jag skulle ge mig fan på att komma i form. Jag har haft en målvikt som jag har nått för länge sen men allt eftersom jag började träna mer och få kunskap så har jag inte fokuserat på min vikt. Jag har vetat hur jag vill se ut, och vågen säger ingenting om det. Processen var inte så lätt, dels var jag nyinflyttad i Oslo, man ville passa in och hänga med på alla fester och aktiviteter. Jag bodde med mina kompisar som alltid har haft turen att kunna äta vad dom vill utan att det märks på vikten och det var bara allmänt tufft att hitta hälsosamma rutiner i en vardag som bestod av mycket jobb/stress samt vänner och fest. Så jag blev nog ganska snabbt lite tråkig. Jag var på gymmet nästan varje dag, åt mina sallader och knäckebröd med ägg. Jag var inte den där partysvensken fullt ut, det är ingenting jag ångrar men det är någonting jag tyckte var svårt då. Att hitta en bra balans. Första året gick det nog ganska sakta men totalt tror jag men jag tror att jag gick ner en storlek eller något sånt. Jag tränade bara inte regelbundet utan uteslöt i princip allt socker, snabba kolhydrater osv. Nu i efterhand ser jag att jag åt väldigt dåligt, jag åt alldeles för lite och förstörde min kropp. Hade jag ätit ordentligt från början hade jag förmodligen nått mina mål mycket tidigare.

Sen flyttade jag till Victor och då var jag ganska orolig över att behöva börja äta ”riktig” mat eftersom jag trodde att man skulle äta så lite som möjligt och helst bara sallad. Ganska snabbt så förstod jag att det fungerar tvärtom. Dels har Victor hjälpt mig mycket genom att förklara saker och gett mig råd. Han fick mig att inse att man måste äta för att orka träna. Sen märkte jag att min kropp reagerade positivt på att äta tillexempel kyckling, ris och sallad till middag istället för sallad och ett ägg. Det året började jag även springa längre sträckor och sen hittade jag äntligen ett bra gym och fick ett träningsschema. Sedan dess har min träning rullat på, jag googlar mycket och tittar på mycket videos, försöker alltid att hitta motivation. Jag har lärt mig vad jag mår bra av och vad som fungerar för att jag ska få resultat.

Men någonting som man inte pratar om är att det är väldigt lätt att få hjärnspöken. Idag ska man inte prata om när man mår dåligt och det är nästan lite pinsamt att erkänna sina fel. Idag ska vi vara smala, men inte för smala. Vi ska vara vältränade men vi får inte se ut som en stor man. Vi ska ha stora bröst och en ännu större rumpa, och så rullar det på. Vi ska vara perfekta. Men ingen är perfekt. Och vi måste våga prata om att vi inte är det. Vi alla har ju brister och jag tror att många kvinnor idag har problem med både mat och träning. Jag blir less på människor som på sociala medier ska framstå som om att allting är bra, att man kan vara supersmal och ändå äta upp hela tårtan i kylen, när man efter att ha lagt upp bilden inte ens tar en tugga. Man tar kort på ens nya träningskläder som fick en att träna trippelpass häromdagen, men i själva verket tränade man bara för att slippa den grova ångesten i bröstet.

Man visar upp det härliga livet och jag har själv följt ett antal "inspirations" konton genom åren. Det blev en riktig käftsmäll när jag insåg att jag hade gjort precis likadant på min Instagram. Det finns bilder på min nyttiga sallad som jag egentligen åt när jag mådde som sämst och bara ville gå ner i vikt. Jag hatade den där jävla salladen. Eller bilder på när jag har sprungit den där hääärliga milen, när min kropp egentligen bara skrek efter vila. Jag blir ledsen när jag tänker på hur det påverkar unga kvinnor idag och jag önskar att vi kunde prata mer öppet om det. Det är dags att att kunna hjälpa varandra istället så att vi alla kan bli säkra i oss själva, oavsett ålder, kön, längd eller storlek.

Nu tar jag iallafall mitt ansvar, här i bloggen.

Min hets med träning och mat tog över mitt liv i en period, och har gjort till och från under dessa åren när jag har förändrat min kropp. Träningen blev ett jobbigt måste. Åkte jag iväg någonstans under en längre tid så hade jag ångest över att mina träningsrutiner skulle brytas. Tränade jag bara fem dagar på en vecka såg jag till att få in längre och fler pass veckan efter. När jag åt godis ångrade jag mig alltid efteråt och kompenserade upp dagen efter genom att äta två ägg till lunch. Så höll det på. Och det är läskigt. Och vad jag iallafall tror, väldigt vanligt. När man börjar gå ner i vikt får man ofta positiv respons, man träffar gamla vänner som frågar hur man har gått tillväga, helt plötsligt börjar fler människor vända sig om på gatan och man måste köpa nya byxor då de andra är alldeles för stora, allt detta bidrar till att ens huvud går på helvarv. Wow, nu kör jag på ännu mer. Nu är jag ju snygg. Men min kropp började strejka och knäna började värka, mitt hår gick av, min hud blev grå, jag såg inte några resultat men det värsta av allt var att jag inte hade någon utstrålning kvar.

Jag pratade mycket om mina tankar med en av mina bästa vänner, även hon har haft problem med mat och träning så vi ventilerade väldigt mycket med varandra. Jag är evigt tacksam över det. Victor har inte reflekterat över att jag har gått ner i vikt så i honom har jag alltid hittat en trygghet. Det har alltså aldrig varit en grej hemma hos oss om hur man ser ut eller hur mycket man väger. Victor har aldrig påpekat varken min vikt eller storlek, däremot har jag fått uppmaningar när han har märkt att jag har ätit alldeles för lite eller har tränat för mycket. Han har haft koll, på ett bra sätt. Att omringa sig med människor som vill dig väl är det viktigaste. Mina vänner har aldrig ens påpekat varken positivt eller negativt min viktnedgång, det enda dem har gjort är att fråga hur jag mår, hur jag egentligen mår. Älskar dom för det, kan inte ens tänka mig hur min hjärna hade reagerat om dom hade sagt att jag hade blivit så snygg i min nya kropp eller liknande.

Idag har jag äntligen hittat balansen. Och jag förstår att det kan kännas motsägelsefullt när jag tränar nästan varje dag och äter sallad till lunch. Men jag hade aldrig skrivit om det här om jag inte var på andra sidan. Jag vet att jag läste en blogg där bloggerskan skrev att hon har bulimi men att hon inte var frisk än. Visst var det starkt och modigt gjort, men det enda jag tänkte var att nu kommer alla osäkra unga tjejer som läser hennes blogg tro att det är de som krävs för att se ut som henne, att spy upp maten. Idag är jag stolt över mig själv som har kört på i den här bergochdalbanan, jag har kommit i mål och jag mår så otroligt bra i mig själv. Nu satsar jag på att bli starkare i min kropp, jag kommer fortsätta att träna så att jag får min dos av terapi varje dag och jag kommer att äta mina sallader. Men tillskillnad från förut så kommer jag även att äta ostbågarna vi har i skafferiet och dricka ett glas vin till maten, eller kanske tillochmed hela flaskan. Och jag tänker inte skriva att jag springer milen när jag egentligen går en kilometer, och jag tänker inte heller säga att jag ätit upp hela godispåsen om jag har ätit en dumle. Och till er som har den hetsen som jag hade förut kring mat vill jag bara säga att jag har aldrig sett så bra resultat som nu när jag äter mycket och varierande mat. Min kropp jublar när jag äter en pizza eller en hamburgare. Jag äter tills jag är mätt och ibland lite till, mat är inte farligt. Mat är det bästa och viktigaste som finns.

Det är viktigt att ta hand om sin kropp, att äta hälsosamt och träna, men inte tillskillnad från förut så gör jag det inte för att bli smal eller ”snygg”, utan jag gör det för alla andra anledningar. För hjärnan och hjärtats skull, jag gör det för att jag vill vara stark och kunna bära alla våra barn plus matkassarna i framtiden, för att jag ska orka dansa på dansgolven och för att jag vill leva så länge det bara går.

Nu när jag har berättat om min krokiga väg så ska jag försöka dela med mig av min träning. Jag vill klargöra att jag tränar i stort sett för att min hjärna behöver det, jag är en känslomänniska som alltid funderar på någonting. Stort som litet. Att gå till gymmet har samma funktion som att gå till en psykolog för mig, jag behöver den tiden för mig själv. Alltså uppmanar jag INTE till att träna såhär mycket och det behövs inte för att få resultat. De kunniga inom träning skulle förmodligen säga att jag borde dra ner på både det ena och det andra. Jag tror också att hade jag haft ett mer normalt liv och inte varit så jävla uttråkad här borta ibland så hade jag inte tränat så mycket heller. Tillexempel när jag är i Sverige så ser ju mina träningsrutiner annorlunda ut.

Generellt ser iallafall min träning varierad ut. Jag lyssnar alltid på min kropp, tillexempel tränar jag styrka en dag och känner mig väldigt stark i armarna så kör jag extra övningar på armarna. Alla som är insatta i träning nu kanske tycker att jag gör helt fel men jag vet ju vad min kropp mår bäst av. Jag har i regel att alltid träna så jag måste tvätta linnet/t-shirten jag använder, sen har jag såklart dagar då det är omöjligt och det är också okej. Ofta när jag vaknar så vet jag vad jag har lust att träna just den dagen, och då kör jag på det.

En typisk vecka hemma i Lissabon kan se ut såhär: Måndag – spinning plus mage Tisdag – styrka hela kroppen Onsdag – cardio, tillexempel 30 minuter jogg, 15 min cykel och 15 min crosstrainer Torsdag – styrka, fokus ben och mage Fredag – spinning Lördag – vila Söndag – milen

Jag hoppas med det här inlägget kunna inspirera till er som vill komma i bättre form men även att ni som är nere i det där träsket förstår att livet är så mycket viktigare än att vara ”smal” eller att komma i sina gamla byxor från gymnasiet. Låt din kropp hitta sitt perfekta läge, där den trivs, och sen tänk inte så jävla mycket på vad du ser på sociala medier. Allt är ändå fejk. Jämför dig inte med andra , och tänk inte på vad som kan bli bättre eller snyggare, ta kontroll och omfamna det som är bra med just dig. Har du gått ner två storlekar men inte har kvar den där energin eller glittret i ögonen så spelar det ju ändå ingen roll. Att vara vacker sitter inte i ens vikt. Att vara vacker handlar om att älska sig själv .