Idag firar jag och Victor tre år tillsammans. Tänk att jag har fått tre hela år med just honom, han som har kommit att bli min person. Mitt hjärtas favorit. Han som jag nu har delat tre lägenheter med och gått på upptäcktsfärder med i våra nya kvarter. Han har gjort allt för att lilla jag ska trivas här i Portugal, vi har åkt till Ikea för att köpa tomtar till jul och jag får välja vilka mattor jag vill till lägenheten. Sen dag ett har han lyft upp mig när livet har varit orättvist, han har varit den som har varit den första att gratulera till mina framgångar. Han gör så att mitt hjärta slutar göra ont när det skaver och den som gör att jag skrattar tills jag får ont i magen. Jag vet att han aldrig skulle vilja såra mig och går upp i ringen mot den som skulle. Med honom kan jag flytta berg. Eller han som jag varje dag ser fram emot att träffa, som jag absolut älskar att leva tillsammans med, även om han alltid låtsas sova när det är dags för att byta avsnitt på datorn eller släcka lamporna, även om han alltid klagar på att jag ställer in fel i diskmaskinen eller har "förstört ordningen" i kylskåpet. Älskar att leva med honom trots hans förmåga att aldrig självmant slänga in en tvätt eller att han alltid vill köra sten, sax, påse om disken, trots att jag har lagat hela middagen. Varje gång vi ses på stan för en lunch klappar han alltid händerna högt när han ser mig, folk tittar och fattar ingenting, han säger att dom visst förstår, vem skulle inte klappa för en sån vacker tjej. Eller när jag har gjort mig snygg för en middag och han bara måste kyssa mig hundra gånger och förstöra mitt smink som jag nyss har kletat på i en timme. Jag älskar när han gör sånt, men jag säger aldrig det. Älskar hur han alltid läser av mig, som om att jag är en öppen bok, då han alltid tvingar mig att sätta mig ner och säger "berätta hur du mår". Han tar sig alltid den tiden. Jag älskar hur han får mig att prata om allt det där jag inte kan prata med någon om. Jag älskar att han kan prata om lika mycket med mig. Jag älskar att han har kommit att bli min bästa vän, som i alla lägen får mig att skratta när det enda jag vill är att gråta. Älskar honom så mycket för det. Det är han som jag fortfarande beundrar från långt håll och blir glad över att se. Han som jag ständigt är stolt över och som får mitt hjärta att slå extra slag, en kyss från honom och jag kan inte låta honom vara - så jävla kär. Han är det absolut vackraste och sexigaste jag vet på samma gång. Han känns fortfarande ouppnåelig och jag är så rädd att han en dag kommer inse att han är för bra för mig, jag blir fortfarande sådär smått sotis när tjejer ger honom uppmärksamhet, men jag har börjat acceptera att det alltid kommer att vara så. Det är så svårt bara för jag har ju aldrig varit med någon som är i närheten av så vacker och attraktiv som Victor är. Jag önskar att jag alltid kommer att kunna läka dina sår och få bära upp dig när du behöver hjälp, jag hoppas att du alltid kommer att titta på mig som du gör idag. Tack för de här åren, i särklass det bästa åren i mitt liv. Snälla stanna kvar i det, för ingen tar hand om mitt hjärta som du.
