<p style="text-align: center"> </p> <p style="text-align: center">Äntligen så är jag i älskade Västerås. Jag har så mycket <strong>hatkärlek</strong> för den här staden. När jag är ensam och har för mycket tid över får jag panik av att vara här. Det är ofta så litet och dött, mycket skvaller och skitsnack. Typ motsatsen till Lissabon. Men just nu känns det bra att vara hemma. Solen lyser och idag ska jag få träffa mamma. Imorgon ska jag hänga med min bästis Louise hela förmiddagen och jag ska äntligen få se min och Victors lägenhet. På fredag blir det öl ute på stan för att fira en kompis och på söndag kalas för min kusin. Jag tror att tiden kommer att flyga förbi den här gången så jag ska försöka njuta så mycket jag bara kan.</p> <p style="text-align: center"> <br /> Jag kände mig vuxen när jag kom hem till min mammas lägenhet idag. I vanliga fall hade jag väl slängt mig ner i soffan och pillat på mobilen men istället så städade jag lägenheten, köpte hem blommor och mat till kylen och nu har jag precis plockat undan det sista. Ska äta riskakor och fixa lite med mailen innan mamma kommer hem från jobbet, jag tror att planen är att åka till Cervera och titta på lite porslin ikväll, att springa spåret skulle jag också vilja hinna. Två saker som jag saknar allra mest med Sverige, <em>maten och alla springspår.</em> Låter väl sjukt men så är det. Det är en så fin känsla att få springa i en sån frisk och ren luft som finns här bland massa skog och stigar.</p>
