Igår var jag ensam hela dagen med Teddan och vi har ute på en långpromenad på eftermiddagen. Jag behövde lämna ett paket och köpa nödvändigheter på apoteket till resan för Teddan, paracetamol, nässpray och sånt där. Eftersom att han var vaken nästan hela promenaden lyssnade jag varken på musik eller podd utan njöt istället av promenaden. När vi var inomhus såg det ganska så grått och dystert ut men väl ute var det förtrollande. Det luktade sommarregn och asfalt och fåglarna kvittrade längs gatorna. Det var så fantastiskt. Våren är min absoluta favoritårstid och hela jag blev pirrig när vi promenerade. Helt plötsligt kom gamla minnen upp från när jag var yngre och jag gick för mig själv och log. Minns hur det luktade sådär en augustikväll när jag gick från godisaffären nära oss hem till vårt hus, jag tror att jag var 17 år. Minns inte varför men vet att jag var väldigt glad den kvällen och dofterna påminde mig så starkt om det. Den känslan, av sommar och frihet. Det påminde mig också om förra våren, när vi gick i väntans tider och när han tillslut ploppade ut, lilla Teddisen. Våren var sedan tidigare min favoritårstid men nu kommer nog ingenting att slå det någonsin. Jag ser framemot ljusare tider, påsk och middagar ute på vår altan. Vi bor ju vid en gigantisk skog så man hör så tydligt när fåglarna har hittat tillbaka och när våren är strax runt hörnet. För nu är den, iallafall här i England, strax runt hörnet och det gör mig helt pirrig. Jag är också glad över att jag kunde gå en timmes promenad utan minsta jobbiga tanke, jag gick bara och log, och lyssnade på fåglarna. Och Ted Louie var lika tyst som mig, så jag antar att han njöt också. Av sin första vår. Nu ska jag springa iväg, det väntas kampanjplåtning med Loreal hela dagen och min call time är 07 och studion ligger en bit bort! Puss på er
