Det har varit ett lite tufft dygn. Mycket känslor och så. Det blir nog så ibland med sår, ibland rivs dom upp lite och så måste man bearbeta lite saker igen. Men det är okej. Det är nog bra, att bearbeta. Inatt vaknade jag av lite ångest och kunde inte somna om. När jag hade varit vaken bara någon minut i sängen så kände jag min bebis. Som i slowmotion SIMMADE i min mage. Det var de coolaste hittills i mitt liv. Jag har känt bebisen men nu var det riktiga rörelser. Och så insåg jag att det var bebisen som väckte mig och inte min ångest. Det var väldigt fint. Att jag vaknade upp och kände ett tungt hjärta och försökte sortera mina tankar för att en sekund senare inse att det bara var bebisen som ville vara vaken några timmar. Min ångest försvann och istället fokuserade jag på rörelserna där inne. Hur bebisen simmade fram och tillbaka, fram och tillbaka. Som i ett mönster. Helt otroligt. Att det är ett annat hjärta i min kropp. Det hjärtat jag alltid kommer att försöka hålla i förvar och hålla tryggt. Finns ingenting viktigare i världen. Idag har jag jobbat lite och åkt runt på ärenden. Sen checkade jag ut ett tag. Vilade och mediterade. Andades. Simmade. Och andades igen. Imorgon blir det nya tag, och en ny vecka för vecka-vlogg! Önskar er alla en fin kväll.
