Jaha, tisdag och utanför är det mulet. Faktiskt så var det ganska så skönt idag, jag märker hur mitt dåliga samvete som mamma tär på mig och när det är dåligt väder känns det mer okej att vi inte riktigt kan aktivera oss på samma sätt som förut. När det är sol är vi ju ute hela dagarna, vi har köpt alltifrån en liten pool till sandlåda så det är fantastiskt däremot blir det svårt för mig att dels få lite saker gjort och att slappna av. Han är i en ålder nu att jag jämt måste ha stenkoll förutom när vi är inne, där är det ju inte alls lika mycket faror. Ute lever han rövare och slår sig mest hela tiden. Kul för honom såklart (inte att slå sig men att leva rövare) men efter fem dagar i solen behövde jag en dag av att få andas lite. Som sagt, solen har lyst och vi har myst ute. Tittat på ekorrar, badat och byggt sandkakor. Jag hittade honom förresten i rabatten när jag tittade bort en sekund, där låg han på rygg och ropade efter mig. Jag bakade en dag! Sockerkaka! Jag tar alltid ut den liiiite innan så att den blir kletig, jag tycker iallafall att smeten alltid är godast så det här blir lite mittemellan. Han har upptäckt att man kan slicka tallriken, det gör han efter varje måltid nu. <3 Jag har läst bok! Jag har ju knappt lämnat huset sen vi kom, Victor kan iallafall åka och träna några timmar per dag men jag känner hur jag börjar få lite panik av det här, att inte se någonting annat än vårt hus. Jag ÄLSKAR min son men jag behöver lite andrum ibland just nu. Kombon med att allting är stängt i hela landet, inte ha en enda plan tre månader fram och ha en ettåring hemma gör att man ibland blir lite överväldigad. Han är i en fantastisk ålder men han kräver också en del nu och jag önskar att han fick leka med sina vänner här eller med sina kusiner hemma i Sverige, han behöver det för att stimulera sig. Så det krävs fullständig fokus på honom mest hela tiden för att göra honom nöjd så en dag gick jag upp hit och tog en timme för mig själv och läste bok medan grabbarna fick vara där nere. Jag är så otroligt tacksam över att vi fick åka hem till Sverige och jag veeeet att vi knappt har varit i lockdown länge däremot tycker jag att det här har fått mig att liksom få en påminnelse om vårt liv. I vanliga fall har vi ju turen att få besök av vänner och familj och man har någonting att se framemot i den annars ganska stora ensamheten här. Vi kan även träffa våra vänner här och ha spelkväll och allt men allt det här har ju verkligen gjort att man ibland känner sig väldigt ensam och isolerad. Är så otroligt tacksam över min lilla familj och hjärtat värker när jag tänker på de som är helt ensamma under den här tiden. Fruktansvärt. I lördags bestämde vi oss för att ha just det, lördag! Så jag klädde upp mig, tände ljus, tog ett glas vin och låtsades att allting var som vanligt för en sekund. Och igår firade vi ju vår bröllopsdag! Vi lagade Moules Frites för första gången och det blev en succé!! Och så hade jag gjort en egen örtaioli och så friterade vi pommes i vår fritös! Voilá!!
