Tack för all kärlek här inne sen igår. Ibland är det bara så otroligt skönt att få höra att fler är i exakt samma sits, man känner sig mindre ensam och framförallt förstådd i sina känslor. Och det får mig att tänka att man liksom grejar det för att andra faktiskt grejar det. Tänker på alla er som sitter ensamma någonstans nu under lockdown, inlåsta och lika förvirrade över framtiden som jag. Vi har iallafall varandra isåfall. Jag känner mig lättare idag och det är helt klart tack vare er. Så tack för det. Nu håller vi ihop och kämpar på. Förhoppningvis är det värsta över och det finns bara ljusare tider framför oss. Vi vaknade alldeles för tidigt imorse, 05.00 bestämde sig Teddan för att vakna så vi låg länge i soffan med täcke och tittade på film (jag sov). På tisdagar är ju han hemma från förskolan och jag ser alltid till att vara ledig från jobb så det är liksom vår dag. Dessutom är ofta Victor borta just tisdagar så det blir verkligen vår alldeles egna dag. Vid tio tog vi oss ut i solen! Närmare bestämt en park i närheten av oss. Det var OTROLIGT kallt men så vackert. Solen och blommor gjorde mig glad i själen. Glad och pirrig över framtiden och våren. Parken-kläder. Träningstights, varma skor och dunjacka. En STOR kille. VART TAR TIDEN VÄGEN. Väl hemma igen har vi inte gjort allt för mycket. Vi har badat, flera gånger faktiskt. Det har dels varit kallt i huset och sen så tycker vi båda att det är så mysigt. Vi kan sitta i badet en timme och prata, sjunga och leka. Jag har lite svårt att komma på aktiviter hemma en hel dag för oss så badkaret är och förblir en favorit för oss båda. Till middag blev det korv och makaroner och nu sover lilleman. Jag ska göra mig lite te, titta på Victors match och lägga mig i sängen i tid. Jag älskar våra tisdagar men lite trött är man allt när klockan är 19.00 och man kliver ner i ett tyst vardagsrum.
