En märklig dag har gått och jag sitter här lite halvtom och trött. Det här med Corona har jag verkligen tagit med ro fram tills idag. Många produkter är slut i vår lokala affär, mina närmsta har blivit påverkade och flyg ställs in hit och dit. Planen var ju att åka till Sverige nästa helg men jag tror nog att jag och Ted Louie åker redan i veckan. Jag är fortfarande lugn i allting men det känns bra att åka hem och veta att vi kan vara i Sverige ett tag nära familjerna. Ted Louie fyller ju ett år, jag har viktigt jobb som väntar och har varken tid eller lust att bli fast här. Många planer har blivit inställda för mig och allt känns så sjukt trist, deppigt och jobbigt med det här. Stannar vi så kanske vi blir kvar här, åker vi kanske vi inte ser Victor på en evighet. Hur känner ni med allting? Jag försöker att vara saklig och läser på riktig fakta och klickar mig inte in på varenda ny artikel som dyker upp, det står ju om det precis överallt och all info är olika. Det som oroar mig mest är hur världen stannar upp och vad alla konsekvenser kommer att bli efter det här. Tänker såklart på alla drabbade och hoppas att alla åtgärder gör underverk. Jag vill inte skriva för mycket för det känns så otroligt känsligt och svårt att skriva om? Dock så fortsätter jag att ta det här med ro, tänker bara ett varv extra när det kommer till hygien och liknande. Nu ska jag sätta mig och jobba med ansiktsmask på och sen slänga ihop någon middag. Vi hörs imorgon igen med ny energi <3.
