Tisdag och nya tag! Jag somnade tidigt igår och idag känner jag mig som mig själv igen. Pjuh. Men nu kikar vi på helgen! I fredags var det dags för Halloween! Egentligen var det ju i lördags men på Nursery skulle det firas storslaget så vi hade såklart förberett med utklädnad och hembakat kladdkaka. Det var ju även TLs sista dag på bebisavdelningen så vi ville tacka alla pedagoger. Dom har verkligen varit fantastiska. Morgonen var dock inte lika mysig och harmonisk som vi hade tänkt oss. Kostym var ingen succé. Dock la sig chocken ganska så snabbt och jag har så gulliga bilder när han går alldeles stolt med sin lilla pumpadräkt. Efter gym och jobb åkte jag för att fixa ögonbrynen! Hör och häpna men detta var första gången någonsin jag gick för att fixa mina ögonbryn. Just där och då hade jag lite panik och efteråt såg jag ut som en riktig häxa MEN nu älskar jag det. Ska helt klart göra detta varje månad, när lockdown är över...... På kvällen blev det lite Halloween-firande. Vi åkte runt över hela stan för att hitta lite pynt och TL älskade det. Här i England är ju Halloween relativt stort vilket jag tycker är väldigt kul. Allt som kan firas ska firas tänker jag. Sen kom lördagen och jag låg i pyjamas hela dagen innan jag slängde på mig tights och t-shirt för en lunch ute i det SOLIGA vädret. Det bästa med 2020 har ändå varit hur mycket man uppskattar allting som man innan tog för givet. Typ att få gå ut och äta lunch på en restaurang. Som sagt, den här familjen firar numera Halloween så i lördags väntade såklart en ny outfit. Mumma. Jag och mina nya ögonbryn. I söndags var Victor borta hela dagen på match så jag och lilla skelettet tog oss till gymmet för att... Bada!!! Som jag älskar att bada med honom. Vi försvinner i vår egna lilla värld en stund och den här gången satt vi i bubbelpoolen i en timme :)). Så mysigt. Och på kvällen såg verkligheten ut såhär. Ett stökigt hus och ett konstaterande av en ny lockdown. Helvete vad trött man är på det här nu. På torsdag stängs det mesta ner och kommer att vara nedstängt till den 3e december. Victor åker iväg på landslag i tio, elva dagar någonting och jag hoppas verkligen att min mamma kan flyga in så vi kan sitta här hemma tillsammans. Men det jag hoppas mest på är att närmsta familjen får flyga hit till jul så att vi inte behöver fira ensamma. Hoppas hoppas hoppas. Jag kan inte se mig själv sitta här hemma ensam med TL på julaftonsmorgon när Victor är iväg och tränar. Då pratar vi om en tårfylld jul. Usch tänker på alla i världen som är helt ensamma, fruktansvärt.
