Och så var jag äntligen i England igen efter en ganska tuff flygtur, tuff men lärorik. Är så stolt över mig själv att jag på något vis lyckades checka in tunga väskor, köra en barnvagn och hålla Teddan lugn för att sedan flyga, hämta allting och ta mig hem. En jättetrevlig man hjälpte mig vid säkerhetskontrollen och bredvid mig på flyget satt en härlig amerikan vilket såklart gjorde min första resa ensam med bebis enklare. Hade nog inte klarat av en surtant eller två. Väl hemma kom jag hem till att hela huset var storstädat, i kylen fanns frukost till oss och färska blommor stod i vaser. Sån otrolig lyx och jag liksom skuttade fram i huset. Sandra som hjälper oss här hemma är fantastisk och jag är så glad att vi har henne, lite som en extra-mamma för oss kan man säga. Och en eloge till Viggis som styrt upp allting ända från Shanghai. Han minns nog mitt totala break down förra året när vi kom hem och det var vissna blommor överallt, huset luktade museum och överallt såg man damm och döda insekter. Och lite gravidhormoner på det. Och till middag beställde jag hämtmat och det visade sig att vår favoritrestaurang i området har börjat med utkörning så det blev kycklingpastan som vi alltid äter och en iskall cola. Och utanför lös solen (det är så varmt här, 36 grader igår?????) och Teddan somnade snabbt i famnen. Nöp mig själv i armen när jag gick och la mig efter en kall dusch på kvällen.
