Hej mina älskade vänner. Och tack för alla fantastiska kommentarer som har ramlat in här efter mitt senaste inlägg. Det blev radiotystnad från alla kanaler förutom Expressen och ingen ursäkt har vi fått men ett otroligt stöd från er sida, tack för det. Så nu kommer det, första inlägget i mamma-livet. Åh jag är så lycklig. Och hormonell. Igår fyllde han en vecka OCH det var morsdag, min första någonsin, så dagen, framförallt kvällen spenderades med storgråt. Av lycka såklart. Men även att min lille grabb redan är så stor HAHA. Aja nu kikar vi på dagarna! Vi har facetimat med alla vänner och våra familjer <3 Och det har kommit blombud, champagne, presenter och fina kort <3 Så mycket gratulationer överallt, så magiskt och vår grabb kommer bli så bortskämd med kärlek. Vi har spenderat några nätter på sjukhus och jag har ätit toast till frukost, lunch och middag. Allting är bra nu men han var lite uttorkad, hade lite gulsot och hade lite dåliga värden. Även om allting var lugnt så var det ganska så jobbigt för oss, traumatiskt att spendera så många timmar i en sjukhussäng och se lilleman behöva ta blodprov efter blodprov. När han låg och sov i sin solsäng satt jag och grät i sängen haha, som ett vrak. Det får mig att känna en enorm empati för alla familjer där barnet är betydligt sjukare, kan inte tänka mig någonting värre. Väl hemma hade Sandra, kvinnan som hjälper oss här hemma gjort mat till oss som en räddare i nöden. Att få komma hem till ett städat hus med matlådor och pajer fick mig att gråta igen. Jag älskar bebisbubblan MEN jag förstår att man njuter av den mer hemma i Sverige under normala förhållanden, nu när mamma har kommit har vi kommit in i bubblan, innan var det mer överlevnad. Kissade jag höll Victor i en otröstlig bebis, mjölken tar ju lite tid att rinna till och så sjukhus på det. All hjälp just nu är ovärderlig och är så glad att vi har våra nära och kära. En dag hade vi tolv timmar hemma innan vi behövde åka in igen men då invigde vi barnvagnen och var på vår FÖRSTA BARNVAGSPROMENAD. Vi var så STOLTA och GLADA och LYCKLIGA här. Är fortfarande såklart, men detta är en prommis jag aldrig glömmer. Sen har vi myst, myst och myst. Och kramats och pussats. Alltså jag är så kär. Och han är SÅ LITEN. Ser betydligt större ut på bilderna. Trodde inte en människa kunde vara såhär liten. Livrädd första nätterna såklart, kändes som om att en sån liten människa liksom inte kan fungera som han ska. Och sen kom räddaren i nöden, mamma aka mormor. Med presenter, godis och kärlek. Och vi har blivit serverade mat <3 <3 Mormor. Och så har vi varit på bebisens första match! Kändes så bra för mig att få duscha, sminka mig och ta mig ut. Bebisbubblan i all ära, men man mår bra av att ta sig ut. Bli människa igen. Och igår var det morsdag här i England så jag fick fina presenter och de vackraste blommorna jag har sett <3. Fick även världens finaste push-present av mina pojkar. Så bortskämd. Vad händer liksom, inte klokt. Nu är det någon som är trött på mormor och behöver mat! Hur fin är han förresten? Har fått några spydiga kommentarer om att jag inte skulle visa honom och nu gör det iallafall, men låt oss vara ärliga vem kan låta bli? Aldrig sett någonting finare NÅGONSIN. Får passa på nu innan han blir för mycket människa.
