Hej på er! Jag ska skriva till er sen ska jag springa iväg till gymmet, igår var en hektisk dag med jobb nästan hela dagen så idag väntar en lugnare dag med träning, besök hos läkaren och ikväll sak Victor få en tidig julklapp av mig. Mys. Men nu kikar vi på senaste dagarna! Jag är tillbaka på gymmet. Känner mig så mycket fräschare och piggare när jag tränar så nu har jag lovat mig själv att trots mycket att göra eller trots låg energi så ska jag försöka röra på mig lite varje dag. En promenad räcker gott och väl bara jag rör på mig. Har suttit som Quasimodo framför datorn sedan vi kom hem från Dubai och min rygg håller på att gå av. Hälsan är A och O. Börjar förövrigt känna mig så otymplig nu och ser avundsjukt på allas bilder när dom står och tränar eller har på sig tajta jeans. Vet inte om man får säga det men jag gör det iallafall. Vi har försökt julpynta he he. Det gick sådär (när det är mörkt ute och alla ljus är tända då är det så fint här) men SNART förmodligen på FREDAG så kommer våra nya MÖBLER. Vi är så taggad. Herregud tänk 1,5 år senare and this house will be a home. På tal om jul så släppte tomtemor och hennes väninna ett härligt sexavsnitt i söndags. Vi svarar på sexfrågor och det blev ett ganska så roligt avsnitt! Magen växer så det knakar men den är riktigt gullig nu. Tog den här bilden påväg till Old Trafford i lördags. Och på tal om Old Trafford så hade vi hade finbesök i boxen i lördags av Noah med familj som vi fick kontakt med genom Min stora dag. Jag hörde av mig till Min stora dag för ett år sedan och fick i somras reda på att dom hade fått in en kille som älskar Manchester United. Så i lördags var dagen då vi fick träffa familjen och ta med dom på en matchdag. Victor är ju skadad så det blev en extrabonus att även få sällskap av honom en hel match. Jag kände att jag ville dela med mig av det för att berätta och dela min erfarenhet av Min stora dag och uppmuntra till att hjälpa organisationen. Det har varit så otroligt tacksamt att kunna hjälpa till tack vare dom (en del organisationer jag har pratat med har ibland tagit hela handen när man har erbjudit fingret vilket såklart resulterar i att man inte får samma känsla av att vilja hjälpa till. Jag ska göra mitt jobb och vi ska bidra med det vi kan, men organisationen måste också vara tillräcklig proffsig för att sköta allting snyggt och tänka mer på barnet än någonting annat. Upplever ibland att det tappar fokus och att det viktiga blir Victor och hur det ser ut för organisationen att ha fått kontakt med oss). I vissa organisationer kan man ju även undra vart pengarna tar vägen och hur det egentligen går till så det kändes så fint att se på nära håll att saker och ting verkligen fungerar. Jag frågade även Noahs föräldrar hur deras upplevelse var och dom var mer än nöjda och tacksamma. Så fint att det finns organisationer som denna och att det kan uppfylla barns drömmar. Så kanske är årets julklapp en peng till Min stora dag. Är otroligt impad över organisationen och glad över att vi kunde göra något litet tillsammans. Sen att Noah var världens coolaste unge med familj gjorde ju dagen ännu mer härlig men ändå. Och igår såg jag ut såhär, låg däckad i sängen innan vi drog iväg på middag hos en lagkompis till Victor och hans fru. En väldigt trevlig kväll som avslutades med Uno såklart. Skrattade så jag vek mig flera gånger. Har saknat middagar med andra människor här i England. Känns härligt. Nu måste jag springa!
